ÖSK, ett blivande poppislag !?
"- Jamen pappa, alla håller ju på Hammarby", säger sonen med stora ögon. Ett riktigt otäckt scenario, men inte helt omöjligt.
Nej, det här är inget förslag på hur ÖSK bör göra och gå till väga för att en dag vara ett storlag ute i Europa. Ingen hemlig guldgruva av idéer som inte någon har tänkt på förut, utan mest en vädjan om att vi skärper oss ett par snäpp.
För min son på snart 4 år så är alla lag ÖSK, som han ser lira "bubba". Vare sig det är på TV, i parken eller hemma på Eyravallen. Om det så är Herr eller Damlandslaget,spelar ingen roll, det är ÖSK det med helt enkelt. Till och med domarna ingår under hans bergfasta,svartvita fana, och gudarna skall veta att vi verkligen skulle behöva det. Han lever i en skyddad värld där Örebro SK alltid är det bästa laget, oavsett om dom förlorar, eller om dom som han tror är "ÖSK" förlorar. Tänk vilken lycka att inte veta hur det är egentligen med Elitlicenser, ekonomi, måltorkor och diverse elände som medföljer på köpet, alldeles gratis faktiskt, när man håller på ett lag av ÖSK:s dignitet. Inte ett guld har vi, inte en titel, inte något som helst iögonfallande mästerskap att visa upp. Jo förresten vi vann någon försäsongscup på Åland 2001 eller nåt ? Hur som helst så är lillgrabben lyckligt ovetandes om alla faktorer som motsätter sig en livslång dyrkan av vårat svängiga mittengäng.
Vad är det som driver oss supportrar då, år ut och år in utan framgångar ? Ja inte järnspikars vet jag. Vi måste ju vara dumma i huvudet som håller på så här på detta vis. Det man vet är ju att denna klubb kämpar som bara den, inte bara mot andra lag, utan också en besinningslös kamp mot fördomar och förtryckta spalter om mul o klövsjuke-grisfotboll. En klubb som trots sin ringa storlek och skrala ekonomiska muskulatur, ändå lyckats spänna bågen mot sina "mäktigare" kollegor på ett sätt som fått oss att njuta och skrikit av förtjusning i flera Allsvenska säsonger. För dom flesta av oss föddes ju häromkring och har alltid blivit medvetna och påminda om ÖSK och dess verklighet, genom tokiga farsor och liknande. Så när man nu växt upp genom den inpräntningen med vår närmsta och största elitklubb, liggandes där kämpande och bedjande framför våra fötter, som säger älska mig. Vad kan man då annat göra, än att älska denna urbästa klubb, för evigt utan krav på någon som helst framgång. Vi älskar dig ändå,oavsett, huvud och villkorslöst våran "Sportklubben", så är det bara. Plus att klubbmärket är förbaskat snyggt.
Men en sticka i min svart-vita bak, är ju att snart växer min son upp och då försvinner oskyldighetens glans ganska fort, och han får reda på allsköns sanning och vilka som är de riktiga ÖSK. Hoppas då att mitt gedigna arbete med att få honom fast som ÖSK:are inte är förgäves, vilket lätt kan vara fallet när han börjar skolan med grupptryck, och får höra om "storstadslagen", woow ba ! Det är ju lika tufft som att börja röka eller något.
" - Jamen pappa, alla håller ju på Hammarby", säger sonen med stora ögon. Ett riktigt otäckt scenario, men inte omöjligt. Sedan alla dessa "toklag" i England, Italien och Spanien. Puuuh ! Hur jämför man ÖSK med dem? I och för sig håller dom ju till ganska långt härifrån, och man kan mestadels hålla på 2 lag, när dom ändå inte möter varann, men ändå. Så bara för att han skall landa så mjukt som möjligt, snälla ÖSK, kan vi inte försöka var dem här, härliga hjältar som min son tror och vi vet att vi är ? Om inte för er och vår skull, så för allas söner och min sons skull !
Dom älskar er nämligen, precis som sina farsor.
Tills nästa gång.
ÖSK-Boldt
Jonas Boldt (En kväll när vi fortfarande låg i skitens jämna bottenland)
