Kortfattat: Om ödmjukhet och klackverksamhet
I ett försök att ständigt förse sidan med kontinuerliga uppdateringar presenteras härmed ”kortfattat”. Denna rubrik skall ta upp saker som kretsar runt klubben, fotbollssverige eller bara vårt närområde i allmänhet. Den skall väcka lite debatt på forumet. Till en början, såhär under vintern, blir det kanske bara en gång per månad men förhoppningsvis skall detta bli en frekvent förekommande artikel.
Ödmjukhet
Det finns få klubbar i Sverige som, enligt mig, har rätt att vara ”uppkäftiga” mot andra klubbar. Detta gäller klubbar med lång och framgångsrik tradition, bra supporterklubbar och som ger ett allmänt stabilt intryck. Lag som kort och gott nästan alltid går att räkna med. Självklart får/skall man vara glad över en viktig seger, och kanske vara lite kaxig vid serieavancemang men i många fall tycker jag att det går alldeles för långt.
Jag har under min tid här på SF sett många fans som tar sig friheten att klaga till höger och vänster, upphöja sig till skyarna och sparka på lag som ligger, nu senast mot BP som i praktiken blivit nedflyttningsklart.
Lite på samma spår vill jag även passa på att kommentera LSK's avancemang till Allsvenskan 2008 och kanske ge lite balans i hysterin.
Det är ALLTID bra att lyckas ta sig till allsvenskan, och det är ALLTID det sportsliga som avgör huruvida man tar sig dit. Men det är ingen bragd.
Det var kanske en bragd första gången, då man likt en raket hade gått genom seriesystemet och utan något namnkunnigt lag kunde besegra Umeå i kvalet och ta sig upp. Då man inte var nummer ett i regionen eftersom Oddevold det året spelade i allsvenskan. Man hade alltså sponsorers, spelares och publikens ögon riktade åt ett annat håll.
Den här gången har/hade LSK tex dock fått läktare från Olympia, man är nummer ett i regionen, man har en stark sponsor i ryggen i H.A. Bygg och en kommun som gått i borgen när ekonomin var som värst. Man har lyckats bra med sin scouting och David Wilson har gjort ett bra jobb som tränare men detta har tagit allt för stora propotioner. Laget är byggt av profesionella spelare, inte sämre än andra lags. En bragd hade det varit om man gjort det med killar från bygden, endast då anser jag att storleken på samhället spelar någon större roll.
Dock kan man ju inte förbise det faktum att dom faktiskt spelar i Allsvenskan nästa år medan mitt kära lag håller till i division 2. Och nej, detta är inte skrivet av avund, och är inte ett försök att döda glädjen vid avancemanget.
Klackverksamhet
Trots uppenbart mycket snack och lite verkstad var vi ett 10-20 tal personer som valde att försöka återuppliva Bohus Bataljon inför kvalmatchen mot Sävedalen hemma på Rimnersvallen. Det var lite flaggor, en trumma och lite vanliga ramsor. Dagen inleddes med lite öl på krogen och slutade i glädje med vågen från laget. Innan matchen fick man höra från vissa håll att ”hela Sverige skrattar” ang. klackverksamhet i division 2. Man fick dock även positiv respons från de egna leden. Nu var vi inte många, och jag undrar om det är någon idé att försöka med klack även på div. 2? Jag undrar vidare vart alla blev av som innan matchen sa att dom skulle komma. Skall man bara stå i klacken om det redan är 50 personer på plats, är det pinsamt annars? Det tenderar att bli svårt om alla resonerar så.
