Förlust mot Rosengård, nu ser det riktigt tungt ut.
Hur många nära går det på ett mål? Hur många hedersamma förluster på en seger? Egentligen vill man skriva att vi fortfarande har bra kontakt med lagen ovanför strecket och att Oddevold av tradition är ett höstlag men till och med en envis sate som jag måste erkänna att det krävs att något händer nu om Oddevold inte vill lira boll på Mörlanda Sportcenter kommande säsong.
Ja, jag är väldigt bitter ikväll/natt. Med dessa ord vill jag förvarna för att artikeln kan uppfattas som osaklig eller rent av dålig. Som god journalist skall jag dock försöka återge matchen efter bästa förmåga.
Första halvlek; Oddevold hade spelet, Rosengård målet.
Det var egentligen inget direkt snack om vem som borde ha vunnit den första halvleken. Med så pass många solklara målchanser borde man gjort mer än ett mål. Nu blev det inte så, matchen slutade 0-1 och istället var det Rosengård som gjorde halvlekens och matchens enda mål.
I den åttonde minuten kunde Rosengårds ensamma anfallare William Tonji-Ngounou nicka in gästernas ledningsmål. Jag väljer att citera Leif Lindvärn angående målet. Händelseförloppet gick ungefär "dålig markering, ett fint inlägg, dålig markering igen och en fin nick".
Halvleken var som sagt annars Oddevolds men oförmågan att göra mål var smärtsamt påtaglig. Redan fyra minuter efter det snöpliga ledningsmålet hade David Engelbrektsson chansen att kvittera. I ett samspel med Petrit Zhubi var han bara någon halvmeter ifrån att peta in bollen i öppet mål. Det var inte Davids dag idag och två minuter senare brändes nästa chans. Pablo Andersson kunde via en chip ge David ett nytt friläge med målvakten men efter för mycket tvekan kunde duktige Daniel Pode i bortamålet hinna ut och styra undan.
Chanskavalkaden är inte över med detta. Efter en bra nick av David Engelbrektsson med en ännu bättre räddning av Pode spelas returen hem till målvakten. Det hela bedöms som avsiktligt och resulterar i en indirekt frispark. Muren av vitklädda Rosengårdsspelare på linjen lyckas dock avvärja. Den sista riktigt farliga chansen kommer när Daniel Fredriksson bränner ett läge a la Henke Larsson mot Danmark i nationaldagens landskamp. Ett inlägg från Daniel Berg möts av en framrusande Daniel Fredriksson som via volley bara "ska" sätta den. Avslutet går desvärre utanför.
Andra halvlek; Spiken i kistan
I den andra halvleken är det kanske ett något nedbrutet Oddevold som kommer ut. Skapar man inte på så många chanser är det klart att självförtroendet får sig en törn. Hur som helst är det Rosengård som kan se sig som segrare av den här halvleken, rent spelmässigt. Oddevolds chanser att vinna blir än mindre då David Engelbrektsson blir utvisad, grov sådan, efter en duell på mittplan i den 69:onde minuten. Oddevold väljer att forma om sitt lag och flyttar upp Mattias Björkman på topp tillsammans med Daniel Fredriksson och Mentor Zhubi. Angelo Vega byter även ut Petrit Zhubi.
Det blir dock inga mål och Oddevold kan inte komma upp i den standard man levererade i första halvlek. Som trogen supporter börjar en känsla av sorg infinna sig. Det är inte längre frustration som är huvudkänslan efter matcherna utan ren tomhet och ledsamhet då division två spöket grinar illa mot mig. Som tröst får man väl hoppas att de många tvåårskontrakten som skrevs inför säsongen inte skall innehålla alltför många nedflyttningsklausuler. Förövrigt anser undertecknad att nyförvärv nog måste komma in under transferfönstret och det florerar en del rykten.
Det är bara att bryta ihop och komma igen, floskeltoppen here we go!
