Krönika: Är det lika bra att sluta drömma?
Det är väl egentligen fel att måla en viss potentat på väggen men man kanske kan få skissa på honom lite grann? Det är nu endast sex omgångar kvar och för att klara ett kontrakt skall Oddevold gå segrande ur fyra matcher fler än närmsta lag ovanför strecket. Skulle jag ha fel i mitt antagande att ”…det är lika bra att sluta drömma” lovar jag att sudda ut den skiss som finns på min vägg, redo att fyllas i med mer permanent färg.
Stämningen i Oddevoldlägret är tryckt. Efter att ha harvat runt i gärdsgårdsserierna under flertalet år var det många som blev mycket lyckliga att man äntligen lyckats närma sig elitfotbollen, att man äntligen stod med en fot i farstun. Problemet var att Oddevold trodde att man var självskrivna i serien, likt en självsäker sjuttonåring med falskleg kallt räknade med att man kunde knalla in på en krog och slå sig för bröstet. Verkligheten tackade och tog emot med att likt en barsk dörrvakt kasta ut oss igen. Bluffen synades, en bluff som varenda Oddevoldsupporter trott på. Vi är för dåliga för att spela i ettan.
I stunder som den som infann sig i söndags, någon gång runt halv sju, vill man gärna gräva i vad som kunde ha gjorts annorlunda. Det är också i stunder som dessa de eventuellt kommande personerna inom Oddevolds ledning kände om de var rätt man eller kvinna för jobbet. Var känslan likgiltighet? Ja, då hoppas jag verkligen att Du aldrig varit involverad i föreningens ledning. Var känslan vemod och sorg? Ja, det visar att Du är en riktig supporter men kanske inte rätt person att leda föreningen. Var känslan frustration? Ja, då visar Du kanske prov på den jävlaranamman som behövs för att leda den här föreningen och jag hoppas också därför att det blir just Du som får göra det!
För det är på den här nivån som en ändring tyvärr måste ske. Jag har följt det här laget sen jag var två år gammal och såg Oddevold besegra IFK Göteborg i Svenska Cupen -87. Det man kan konstatera är att det inte sker särskilt många omvälvande förändringar inom föreningen. Hedervärt kan tyckas så länge det går bra, men samtidigt ett illavarslande beteende när lyckan inte står en bi. Vi får inte glömma att Oddevold var snubblande nära att åka ur division 2 så sent som för två år sedan.
Det är uppenbart att fel prioriteringar har gjorts, framförallt i sättet att bygga ett starkt a-lag. Förra året var Oddevold småväxta. Då var det en överlägsenhet i ett snabbt kantspel som säkrade en serieseger men i övrigt var spelet inte bländande. Stabilitet bakåt kunde istället bädda för att det räckte med ett eller två mål per match. Ser vi på de andra nykomlingarna i serien vet de samtliga hur man gör för att trycka in fler mål, och hur man vänder ett underläge. När man inför säsongen värvade fortsatte man, frivilligt eller inte, på den inslagna vägen att värva smått och snabbt. Men vad är den snabbheten värd när t.ex. Daniel Fredriksson inte mäktat med ens tre mål.
Jag väljer att inte lägga skulden på spelartruppen i allt för stor mån. Spelet är i min mening nämligen ungefär likadant som föregående säsong. Backlinjen är ungefär lika stabil, vi har inte släppt in mängder av mer mål än våra motståndare. Jag väljer heller inte att beskylla anfallet, vi spelar efter ett mönster som fungerade förra året, och varför skulle en spelare ändra på något som uppenbarligen fungerade förra säsongen. Problemet är istället att motståndet är större och starkare. Oddevolds kvicka spelare blir enkelt bortmanövrerade och skillnaden i snabbhet är heller inte tillräckligt stor, och vad har man då för att vara liten och kvick. Slutligen kan det vara lätt att klaga på tränarna, och kanske påpeka deras inkonsekventa användande av vissa spelare i truppen, där anfallare blivit yttrar, målskyttar blivit innermitt. Men den andra sidan av myntet visar att när spelet låser sig och allt går skit så måste man våga göra något för att ändra på situationen.
Oddevold har de klart bästa förutsättningarna för att bedriva en framgångsrik elitfotboll i den regionen som kallas Trestad. Ljungskile är en för liten klubb för att på allvar kunna konkurrera i längden och Trollhättan har i dagsläget inte traditionen av fotboll på den här nivån och dessutom tävlar man med bandyn om vem som är nummer ett i kommunen. Ändå verkar det inte som om Oddevold har valt att titta på det framgångsrecept båda dessa klubbar använt. Stort och starkt har kunnat kombineras med en teknisk finess där Oddevold endast hittat det ena och man har framförallt verkat för att värva spelare med utpräglade roller eller specialkompetenser. Jag låter det vara osagt om man inte försökt alls med detta i Oddevold men med inte mindre än fem nya spelare som får ses som mittfältare inför årets säsong kan man börja undra.
Med de framgångar FCT och LSK får genom sitt agerande kan de sedan bygga sig en tryggare ekonomisk grund genom sponsoravtal, tv-avtal och pengar från förbundet i och med den högre placeringen i tabellsystemet, en i mina ögon alltför ”sned” fördelning av ekonomiska resurser som jag dock avstår från att kommentera vidare i denna krönika. En alltför lång period där lagen är åtskilda seriemässigt försvårar avsevärt för Oddevolds del och lagen måste närma sig på ett eller annat sätt för att inte skapa för stora klyftor.
Förutom en ändring bland de beslutsfattande, där en proffsigare, nytänkande och kanske mer vågande skara människor behöver komma in är det en tränare som vågar sätta sig över egoistiska strömningar, som enligt ryktet förekommit inom truppen, som den här föreningen behöver. Ingen spelare är större än klubben och ingen spelare har en given plats i startuppställningen. Med begåvade och hårda men framförallt rättvisa tränare kan sedan en grund byggas inför framtiden. Jag är inte den som hetsar om återtåg, att åka tåg till Göteborgsområdet är dessutom bra mycket billigare än att via X2000 ta sig upp i Småland, utan vill ha sans och ro i föreningen. Väljer dessutom kommanditbolaget att stötta fortsättningsvis kan Oddevold med egen juniorverksamhet sedan spetsa med spelare som håller hela vägen i seriesystemet. Kolla bara på Ljungskiles lyckade värvning i t.ex. Cedomir Zarkovic. En spelare som har kapacitet att spela i såväl SuperEttan men har spelat med föreningen även i division 2. En snabb blick på tabellen visar att Oddevolds trupp, som består av många spelare som köpts in genom åren, inte höll måttet när man flyttades upp ett snäpp.
Det är nu drygt tio år sedan vi lämnade fotbollens finrum och har vi nu väntat såhär länge är det lika bra att skynda långsamt och inte göra något förhastat. Oddevold har möjligheterna, nu behövs bara en hantverkare som kan smida ett framgångsrikt a-lag med en duktig juniorverksamhet som en trygg grund. Konstgräsplanen var ett steg i rätt riktning, nu tar vi nya tag!
Bataljonen marscherar vidare. Kämpa, Oddevold, Kämpa!
Markus Wikström, trumslagare i Bohus Bataljon.
