LSK kontra Oddevold - Vem är storebror egentligen?
Den banala debatten sätter sina illaluktande klor i min fotbollsvardag. En dödsdömd diskussion kan tänkas? Visst är det så. Men ingen replik skall stå oemotsagd utan att båda parter får sagt sitt, spelat sina kort, och vart passar en sådan artikel bättre in än på Svenska Fans. En artikel som genom stark partiskhet strävar efter en trovärdig objektivitet supportrar emellan.
Efter att ha läst den nyligen skrivna artikeln från LSK-redaktionen måste man medge att det är en väl påläst person som plitat ner dessa rader. Diskussionen som oftast förs, hätskt, mellan lagen tog sig ett lite annorlunda uttryckssätt. Ingen väg att vinna pluspoäng gentemot den andre är tydligen oviktig.
När man diskuterar Oddevold och Ljungskile bör man dock förutom de argument som framlades i den grönvita varianten beakta följande;
I en brödra-/syskonkonflikt föreligger inget direkt behov från den äldre att hävda sin storlek. Den talar för sig själv. Någon som däremot nyligen vunnit framgång vill väldigt gärna visa på denna. Den totala glädjen som infinner sig när Veberöds GoIF besegrar IFK Göteborg i Svenska Cupen inför rekordhögt åskådarantal infinner sig inte riktigt när resultatet är det motsatta. Behovet föreligger liksom inte att hävda sig för Änglarna.
Den senaste tioårsperioden har Oddevold och Ljungskile spelat med ett inte allt för stort spann mellan varandra, dock med LSK som ledande. Under dessa år har LSK, trots i föregående artikel nämnda cementering, alltid tagit tillfället i akt att påpeka rådande situation. Man har haft litet eller inget samarbete med ”skitklubben” som ”aldrig kommer att komma tillbaka”. Ett scenario som inte känns igen då rollerna var ombytta. Många spelare från Oddevold har spelat i den grönvita dressen under lagets vandring uppåt i seriesystemet.
En annan faktor som gör hela diskussionen allt för bred för att försöka angripa är det faktum att fokus läggs på olika former av storhet. Visst är det så att LSK idag har en vassare spets, men bredden? LSK står inte som segrare i varje ålderskull i Oddebollen t.ex. TipsElit-laget, en satsning och verksamhet med väldigt kort bästföredatum, är idag nummer ett men alla som följt fotboll under en längre tid vet man att många lag har ups and downs, framförallt när det gäller ungdomsverksamheten. Oddevold har skördat fler framgångar på ungdomssidan än vad LSK har genom åren. Ett storebrorsskap fastställs inte enbart genom vem som är bäst för dagen. Det kommer att ske fler tronskiften i kommunen när det gäller de för dagen bästa ungdomarna och a-lagen.
Damfotbollen är, likt ungdomsfotbollen kanske varit för Oddevold, ett trumfkort för Ljungskile. Det bör dock påpekas att förutsättningarna är väldigt annorlunda. Den rådande storasystern här är, utan konkurrens, IK Rössö dit i stort sett alla unga tjejer i Uddevalla med ambition att spela en seriös fotboll söker sig. Visst skulle Oddevold kunna ge sig på att bryta ner detta, med till exempel sitt bättre läge som fördel, men jag ser få poänger i detta. Damfotbollen har mycket färre utövare än herrfotbollen och att ha ett lag för havandets skull ser jag inte som något nödvändigt. Vill man däremot spela fotboll som tjej, bosatt i den södra änden av vår kommun blir valet naturligt LSK. Argumentet faller platt och är lika oväsentligt som arenafrågan som nämndes i föregående artikel. Oddevold har väldigt lite att göra med hur Rimnersvallen ser ut, precis som LSK har med en donerad läktare från Olympia och stora summor pengar från kommunen, öronmärkta för användningen till detta.
Klubbhus skulle i ett sådant fall vara ett gångbart argument och där behöver man inte specificera sig nämnvärt. Oddevold står outmanade där än så länge.
Jag kan fortsätta rapa argument men det är inte mödan värt. Antal aktiva? Engagemanget för handikappsfotbollen? Renommé bland folk i och utanför distriktet, något jag har hyfsad koll på genom arbete som taxichaufför. LSK blev rikskända genom avancemanget till Allsvenskan 2008, innan dess var det inte många som kände till dem. Oddevold vet folk fortfarande vilka vi är, trots över 10 års frånvaro från den egentliga elitfotbollen.
Hela frågan är högst psykologisk och denna replik är kanske lika onödig som grundartikeln. Slutsatsen torde vara det som dryftades i inledningen. Själva behovet av att hävda sig speglar osäkerheten i LSKs roll i fotbollsfamiljen Uddevalla och därmed menar jag att man tillskriver sig lillebrorsrollen tills vidare.
