Dagen efter: Vi hade i alla fall tur med vädret!
Vissa dagar sprudlar det med inspiration. Kanske beror det på en fantastisk seger, i vissa fall även det rakt motsatta. Härligt därför, och det är väl kanske det enda positiva rent sportsligt, att det inte blev någon mellanmjölkstillställning i går. Krönikan idag blir tudelad med ett fokus på det positiva och ett som bejakar det kollektiva sammanfallet under gårdagen.
Ibland funderar man lite på om det är värt det? Gårdagens innebar över 100 mil i bil. Först tidig hemkörning från Malmö och avslutningsmiddag med klassen för att sedan sätta sig i ny bil, tack och lov att man inte körde, för färd mot Norrköping. En ointresserad människa, en dussinåskådare eller rent av en flick-/pojkvän kan kanske rättfärdigat ställa sig frågan; vad håller ni på med?
Vad passar då bättre än att lyfta fram övrig tjusning med denna ”idiotin”. Det är ca 35 mil till just Norrköping. Vill man kan man köra till Göteborg, vidare färd mot Jönköping och sedan vika av norrut på E4an och slutligen komma fram. Mycket smidigt, mycket motorväg, mycket tråkigt. Istället kan man välja att lägga en näve av dessa mil på mindre vägar, vägar belagda med grus i värsta/bästa fall och uppleva metropoler som Zinkgruvan. Vill man så kan man uppleva så mycket mer än bara en halvrisig fotbollsmatch. För alldeles oavsett om ens lag går för guld i Allsvenskan eller harvar i lägre serier så kan knappast fotbollsunderhållningen försvara alla dessa tusentals mil personer lägger på resandet. Här får man, som i gårdagens fall, istället en kulturhistorisk färd genom gamla bruksorter m.m. och vacker natur som nästan, men inte riktigt, kan mäta sig med den Bohuslänska, granitpräglade landskapssiluetten.
Vidare kan man inte förbise resesällskapen man tillbringar dagen med. För många människor blir det mest jobba, äta, sova och är det något man får tid till under en dagstripp så är det att träffa nya bekanta eller odla en redan ramstark vänskap. Tänk på det!
Vad beträffar den utlovade andra delen av krönikan så blir den inte lika positiv och romantiserande. Inte nog med att laget sitter i en buss som väljer väl invanda rutter där man på sin höjd kan få se infarten till Jönköping norrifrån eller Brahehus några mil norrut så spetsar man dagen med att inte bjuda till på ett önskvärt sätt. Är det inte jobbigt nog att ta sig an all träning, alla mil, skador m.m. och sen dessutom sitta på hemvägen och känna att; fan, jag kan så mycket bättre.
Hur ärliga har Oddevold som lag varit mot sig själva den sista tiden? Vi har spelat bra, även mot Lund, men toppkänningen kan ju bero på att man mött lag som Skövde AIK, Husqvarna FF och Motala AIF. Tre lag som alla ligger än värre till i bottenstriden. Jag tror alldeles säkert att vi kan vara ett lag för övre mitten, med toppkänning, men då får man vara betydligt ärligare mot sig själv och sin uppgift än vad som visades upp igår.
Nästa omgång är FC Rosengård hemma. En klubb som det varit mycket drag kring men som det kanske lugnat ner sig med tiden för. Man ligger bakom Oddevold men man kan uppenbarligen kämpa (läs: Förlust mot Örgryte i matchens absoluta slutskede). Det gäller därför att vara ärliga, att inse att vi är sårbara nu med skador på startuppställningsmatrial som Peter Zwetsloot Isaksson, Tom Ekliden, Henrik Nikkilä, Joakim Jensen men även vår back-up i Alex Gerle, David Stridh, Jesper Carlzon m.fl. Man måste också vara ärlig och titta på spelschemat och notera att det knappast blir lättare därefter. Möjligtvis mot Norrby/Trollhättan men Örgryte IS är ett lag på frammarsch och Kristianstad FF övertygar inledningsvis. Ärlighet varar längst och i ärlighet i min värld ingår att man ger allt, hela tiden.
Det är något som även vi på läktaren behöver inse. Vi kan, om vi vill, hålla hög SuperEttan-klass. Jag kan till och med sträcka mig så långt som att vi kan vara bättre än vissa lag i Allsvenskan. Men då håller det inte att vara tyst och stå utspritt för att man inte har ett par starka innanför västen. Spelarna uppskattar det, det ger dem energi, vad har vi för rimlig ursäkt att inte bidraga till det då? Ärlighet och att alltid ge allt var det, så låt oss göra det!
