Säsongsepilog: När man jämför hur det är med hur det hade kunnat va’…
Säsongen är över. Det blev ganska bra trots allt. En fjärdeplats med mersmak och ett bra utgångsläge inför nästa säsong. Med denna säsongskrönika tänkte undertecknad försöka sig på en sammanfattning av densamma. Jag hämtar inspiration i textraden ni ser i rubriken. Denna återfinns i låten ”När man jämför” av Hoola Bandola Band. En mycket fin ballad, som man med fördel lyssnar på i Totta Näslunds version som står att finna på youtube.com. Kolla upp den!
Vilken usel start vi fick. Torsk mot en nykomling och ett Sleipner som inför säsongen inte direkt framkallade någon jätteskrämsel. Visst repade vi oss under en period men med den mycket svarta månaden juni såg läget oerhört tufft ut. Inte heller fick man glädjas länge efter derbymatcherna mot FCT eftersom man direkt efteråt bevittnade två övertidstapp. Som om detta inte vore nog kom sedan krysset mot Rosengård och förlusten mot Motala. Därför blev det fullständigt underbart att uppleva den förvandlingen som skedde laget inför säsongsavslutningen. Så många segrar och så stabilt försvarsspel. Oddevold är tillsammans med Örgryte IS seriens bästa lag efter att säsongen vände. Mycket skönt att konstatera när man jämför hur det är med hur det hade kunnat va’…
Säsongens avslutning är inte bara viktig pga. det faktum att vi spelar kvar i SöderEttan nästa säsong och har möjlighet att inleda en seriös satsning mot SuperEttan. Det är viktigt även för det som händer och sker runt om föreningen. Stödet från supportrarna var bra redan förra säsongen även om man höjt sig ytterligare i år. Bohus Bataljon är på frammarsch och siktet är inställt på de nivåer man kunde skåda -95 och -96. Visst står bataljonen pall för motgångar men en degradering hade slagit undan mycket av det som kommit i form av nyrekrytering inför året. Istället har vi nu växt i takt med att säsongen framskridit, trots dåliga resultat periodvis. Därför är det nu väldigt roligt att se att folk kommer även om matcher inte betyder något. En hängiven supporter följer laget i både med och motgång, i både avgörande och betydelselösa matcher. Nu har vi byggt upp en god grund att stå på, med flera nya, unga och hungriga förmågor. En grund att bygga vidare på, för än är då inte jag nöjd. Det är skönt att kunna konstatera när man jämför hur det är med hur det hade kunnat va’…
Det kanske viktigaste, sett till något slags ”allmänpolitiskt” resonemang, är att vi slipper allt tjat om var föreningen hör hemma. Den flodvåg av skit som klubben fick ta efter förra säsongens upplösning hade gissningsvis framstått som en bagatell jämfört med vad som hänt om vi hade åkt ur. Oddevold hade rätt då, vi har rätt nu, vi är ett lag för den här nivån (minst) och nu kan vi ta sats mot nästa. Detta samtidigt som vi fick tystat många kritiker. Oerhört skönt när man jämför hur det är med hur det hade kunnat va’…
Säsongen har dock inte bjudit på enbart positiva saker. Det är lite ledsamt när man tittar på ett lag som Varbergs BoIS och kan notera hur lite som hade behövt vara annorlunda för att vi skulle fått så oerhört mycket mer. Ett avancemang till SuperEttan! Det är när man tar sådant i beaktande som man känner att det är synd att inte formtoppen kom några omgångar tidigare, eller att man kunde haft färre än nio (9!) spelare borta under juni. Många motståndare beklagade sig i media angående skadeläget trots att de hade färre spelare borta (t.ex. Lund och Sylvia). Se hur det gick för dem. Nej, med lite bättre förutsättningar kunde vi fått så oerhört mycket mer tillbaka, även om vi skall vara väl medvetna om att Varberg radat upp ett poängsnitt på 2,08 p/match (samma som vår egen höstsäsong) sett över hela säsongen. Det är lite tråkigt att notera när man jämför hur det är med hur det hade kunnat va’…
En annan faktor som åtminstone undertecknad hade högre förhoppningar kring är publikstödet. Det har varit väl lågt hemma på Rimnersvallen (618 pers). Vad gjorde den djupa formsvackan under sommaren för den siffran? Kanske något tråkigare än hemmasnittet (vi konkurrerar ju trots allt om uppmärksamheten med andra klubbar t.ex. Ljungskile SK) är det faktum att Oddevold drar mindre publik på bortaplan än t.ex. Lunds BK. Ja, det är visserligen rimligt att tro att Lund, i egenskap av topplag en längre period, varit mer intressant att skåda under serien. Vidare kan jag förlika mig med att seriesegraren och Örgryte IS haft en större hype kring sig. Men även FC Trollhättan och IK Sleipner lyckades kravla sig före Oddevold i den här lilla tabellen. Förklaringen kan vara att 15 års ökenvandring har tagit hårt på intresset kring föreningen. På div två-nivå var vi kanske överlägsna (tillsammans med IS Halmia?) men ett nyligen degraderat FC Trollhättan lockar tydligen mer på den här nivån. Det är då det är dags att ta fasta på de saker som gör att vi sticker ut! Till exempel trogna supporterskaran faktiskt står, förutom i jämförelse med ÖIS, helt outmanad på den här nivån. Nu börjar återuppbyggandet av namnet Oddevold. Det är viktigt att ha i tankarna när man jämför hur det är med hur det hade kunnat va’… och framförallt hur det var för 15 år sedan.
Sist men inte minst så är jag i egenskap av skribent på sidan oerhört nöjd med att vara kvar på den här nivån då det åtminstone finns lite intresse runt om i riket för serien och dess lag. Att man kan hitta stoff om lagen man möter utan att leta halvt ihjäl sig och att det finns någon som läser ens artiklar/krönikor. Det är skönt för en person som lägger ner så mycket ideell tid. Ett litet sporrande faktum när man jämför hur det är med hur det hade kunnat va’…
Nästa år hoppas jag självklart på att få skriva ytterligare en positiv säsongsepilog. Det finns ett go i föreningen som gör att det inte känns helt omöjligt även om mycket givetvis kan ändras under vintern. Min klara önskan och förhoppning är dock att jag skall få kunna jämföra hur det är att ladda inför SuperEttan med hur det hade kunnat va’!
Bataljonen marscherar vidare! Kämpa Oddevold, kämpa!
