Första segern på över en månad - del 2
Fortsättning på matchrapporten från GAIS-ÖIS 1-2 i Triangelserien.
[forts. från del 1]
Ganska snart därefter gjorde ÖIS två byten. Ut gick Paulinho och Atli, in kom Patrik Fredholm och Christian Hemberg. Lohm gick nu ner bredvid Johannesson på mittfältet och laget grupperade sig till mer av sedvanlig 4-4-2, med Lohmen lite framför Johannes i diamantformation och Fredholm inte lika släpande som Lohm varit. Skillnaden var dock kanske inte så stor rent spelsystemsmässigt, det var mer en fråga om nya rollbesättningar. Ändringarna gav laget en klart bättre balans i mina ögon, och man dominerade nu matchen tydligt. Dock tappade Sällskapet intresset igen en stund innan slutsignalen, och även om ÖIS hade mer boll matchen ut och det märktes att gaisarna hade sprungit sig duktigt trötta så släpptes de grönsvarta fram i en del ganska onödiga chanser som hade kunnat kosta oss segern. Extra tydligt blev detta när man fyra minuter innan full tid bytte ut Ulander och Johannesson mot Henrik Nikkilä och Eric Gustafsson. GAIS hade strax innan slutsignalen bl a ett hårt, lågt skott från precis utanför straffområdet som hade kunnat resultera om det inte råkat gå rakt i famnen på Last.
På övertid brakade tyvärr Valter Tomaz Jr och unge gaisaren Peter Elmander ihop i ett knallhårt motlägg framför ÖIS-målet, och det bar sig inte bättre än att den senare bröt benet. Krya på dig, Peter! Valter klarade sig oskadd ur situationen.
Sammanfattningsvis gjorde ÖIS en förvånansvärt loj insats, framför allt i början av matchen. OK, att möta ett division II-lag ger kanske inte bästa motivation, men med en så skral försäsong så borde man ha varit väldigt sugna på att vinna matchen. Att GAIS var väldigt taggade borde också ha kunnat fungera som tändvätska. Glädjande dock att man kunde lyfta sig betydligt i vissa perioder. Det visar att laget inte behöver vara så dåligt som det stundtals verkar, att det finns hopp om att det blir betydligt bättre när allvaret börjar. Förhoppningsvis kommer det i Allsvenskan inte att krävas ett baklängesmål för att ÖIS skall vakna.
Av de båda spelsystemen, 4-2-3-1 och mer traditionell 4-4-2, är det svårt att på något självklart sätt kora en segrare. Vad som dock borde stå klart är att Johannesson och Atli inte är ett lämpligt par på centralt mittfält. Det blev med dessa båda alldeles för defensivt, det uppstod ett betänkligt glapp upp till Lohm. Det såg betydligt bättre ut när Lohmen gick ner bredvid Johannesson. Då uppstod en helt annan dynamik som mer påminde om Johannes och Källanders samspel. Platsen som offensiv mittfältare torde primärt vara vikt åt Afonso, men i väntan på honom är jag villig att prova t ex Fredholm där. Något som däremot fungerade bra i 4-2-3-1 var ytterspelet, där både Ulander till höger och först Aubynn, sedan Bosco till vänster var så bra med i anfallen som de måste vara.
Lite spelarkritik: Få utmärkte sig egentligen individuellt. Daniel Lohm såg rätt bra ut, tyckte jag, och visade både spel- och bollkänsla, även om han som släpande anfallare hade lite svårt att komma med i spelet. Jag vill dock skylla detta mer på den alltför defensiva centrala mittfältsduon. Edwin Phiri gjorde ånyo en bra match på sin ytterback och börjar framstå som en fullt möjlig kandidat till startelvan. Ulander var bra i det mesta övriga han gjorde, men hade som vanligt svårt med precisionen i passningsspelet. Jeffrey Aubynn gjorde en del bra saker i offensiven, men visade tydligt att han har varit borta ett tag och har en bit kvar till formen. Detsamma gäller Robert Bärkroth, som inte alls var så stabil som man är van att se honom. Av de tre rena anfallare som deltog var Fredholm den bäste, med ett flertal riktigt bra initiativ. Även Paulinho gjorde en och annan bra sak, medan jag tyvärr börjar misströsta om att Hemberg någonsin kommer att blomma ut.
Nye brassen Bosco var vi många som var nyfikna på. Senast han sågs på hemmaplan var så länge sedan som mot Häcken i säsongspremiären. Kommentaren från Ulf Svensson efter matchen mot Boden nere i Holland lät inte alltför lovande: "Hygglig. Inte jättebra, inte dålig, utan OK. Han är tungt nedtränad och lite ovan vid ÖIS spelstil, så han får få lite tid." Men den gode Ricardo Sales Alves dos Santos överraskade positivt på mig. Visst, han hamnar lite fel ibland och kan se vilsen ut. Men han visade också en hel del kvaliteter som tyder på att han kan bli en tillgång i Allsvenskan. Och det magiska rycket vid 2-1-målet gav mig faktiskt samma pirrande känsla som när jag första gången såg Afonso (i B-lagets 15-0-seger mot Motala). Om Bosco kan få ut de färdigheterna oftare, då kan han ge Affe en match i kampen om titeln bäste ÖIS-brasse!
Nu återstår bara en match av försäsongen. Mot IFK Göteborg på söndag lär vi få se större delen av den allsvenska startelvan; en elva som är svårare att gissa än på många år. I den matchen måste vi också få se tydliga tecken på gryende form. Annars får vi nog acceptera faktum att vår tränarkvartett har gått för långt i sin ambition att senarelägga toppformen, och prickat in den för sent istället. För att vinna Triangelserien räcker det med oavgjort mot blåvitt, men det räcker inte för att göra mig nöjd. Vi ses på söndag!
