#11:s vara eller icke vara
En och en halv månad kvar till seriestart. Säsongen som ska ta oss tillbaka till eliten på nytt är i sitt vardande och mitt i mellan två cupmatcher presenteras ett nyförvärv med kvällstidningsaura. Vad ska vi diskutera? Kacaniklic högst tveksamma klubbhistorik? Vem av våra ytteralternativ som egentligen står längst fram i kön? Äh. Låt oss gå på det triviala istället. Låt oss prata tröjnummer.
I fyra säsonger har nummer elva varit vakant. Och det är inte för att ingen velat ha det. Nummer elva är ett klassiskt nummer, ett av de mer aktade och önskade, burna i fotbollsvärlden av storheter som Ryan Giggs, Romario och världens dyraste fotbollsspelare Gareth Bale. Hos oss, bars det senast av hjärtat, själen, ikonen – Marcus Allbäck.
En av våra bästa och mest populära spelare avslutade sin karriär på Strömvallens sunkiga träläktare, sannolikt bakom någon pelare, ditskickad av en magåkomma som omöjliggjorde spel. Sedan ringde Erik Hamrén, och sedan var det slut. Återkomsten blev inte så lång eller framgångsrik som vi hade hoppats när bussarna ner till Danmark påbörjade sin färd. Populariteten minskade dock inte för det. Allbäck är, och kommer att förbli, en av de största och mest omtycka i ÖIS-kretsar. Delvis av respekt för Allbäcks verk har nummer elva därefter gått oanvänd.
När Robin Kacaniklic nu presenterats iklädd just nummer elva har reaktionerna inte låtit väntat på sig. Som ett brev på posten kom de. ”Historielöst, pinsamt, sorgligt”. Äntligen, säger jag. Låt mig förklara varför.
Marcus Allbäck är en lika stor husgud för mig som för alla andra. Ödmjukheten, sportsligheten, ledaregenskaperna och ett hjärta stort nog för att alarmera läkare i kombination med de rent sportsliga kvalitéerna gör Allbäck till en fanbärare stöpt i den renaste perfektion. Allbäck är ÖIS. ÖIS är Allbäck. Namnet bör alltid nämnas med den djupaste respekt för hans tjänstgöring i och representation av ÖIS, men är att pensionera tröjnumret en lämplig hyllning? Jag tycker inte det.
Nummerpensionering överlag bör handskas med måtta. En av fotbollens största styrkor är dess tradition, och den ska vi behandla ömt. Däri ligger användandet av tröjnummer. Att beröva andra rätten att använda ett av de mest klassika och populära numren känns fel i magen för en traditionalist som undertecknad. Jag gör ett undantag i min ståndpunkt, och det är för vår nummer 4. Buren av Niclas Sjöstedt i 261 matcher vilket gör honom till meste ÖIS:are någonsin förtjänar numret att vila fram till dess av någon slår vår konungs notering. Det kan jag tycka är en fin och värdig gest över vår stolta historia. Men mer än så, nej.
Att pensionera nummer bidrar till en hockeykultur som jag inte vill ha in i fotbollen. För var drar vi gränsen? Vem bestämmer vem som är värdig? Vad gör Allbäck större än exempelvis Agne Simonsson, Sveriges enda export till Real Madrid, eller Sören Börjesson, kapten när vi senast satte oss på svensk fotbolls tron? Det faktum att Allbäck bokstavligen talat varit ÖIS:are hela sitt liv? En beundransväd bakgrund, som dock inte är hans förtjänst. Att han återvände? Visst, och det var ett av de mer känslofyllda och häftiga ögonblicken i mitt ÖIS-liv, men han lämnade oss också kort därpå efter ett misslyckande som han varit med och skapat.
Återigen; jag älskar Marcus Allbäck. Men jag älskar också Anders Prytz, Magnus Källander, Sven Rydell. Listan kan fortgå länge. Att sätta Allbäck på en piedestal så pass mycket högre upp än alla andra att det, som så många tycker, är givet att låta bli nummer elva är ingenting som jag vill eller tycker är rätt.
Låt oss fortsätta att dyrka Allbäck. Låt oss halvt naivt, halvt realistiskt fortsätta att fantisera om en återkomst till ÖIS-gården medan vi med något drömskt i blicken minns tillbaka på alla glädjestunder han varit med och bidragit till. Men låt oss vårda hans historia och arv utan att blanda in för fotbollen onaturliga inslag. Låt oss göra det utan att ta bort möjligheten för alla unga spelare att kämpa sig upp till A-laget, ta nummer elva efter sin idol och utvecklas till en ny, modern version av honom.
”Ditt nummer är 11 och.. Robin ditt namn?” Inte mig emot.