Defensiven grundlade segern
Ett ramstarkt försvar var största anledningen till att ÖIS kunde ta tre poäng borta mot GIF Sundsvall.
Som den medgångsskribent jag är har jag inte mäktat med att skriva något efter derbyt eller förlusten mot Hammarby. Men nu när vi äntligen vann igen är det mycket roligare!
Att Valter spelade på offensivt mittfält kom som en stor överraskning för mig när jag först hörde det ryktesvägen några timmar innan avspark. Jag hoppades visserligen att Anegrund och Dahlin skulle bilda mittbackspar, men jag vågade inte riktigt tro det då Valter brukar vara ganska given i Hamréns uppställningar. Visst, jag är egentligen förtjust i Valters spelstil och brukar jubla lika högt som någon annan när han gör någon snygg klackbrytning som siste man. Men en mittback skall inte vara irrationell och bitvis briljant; han skall först och främst vara stabil. Och det finns många ord man kan beskriva Valter med, men stabil är inte ett av dem. Trots sin fina teknik och sin fantastiska spänst skapar hans fladdriga spelstil oro därbak, en oro som riskerar att destabilisera resten av backlinjen. Detta till skillnad från t ex Anegrund, som även när han inte är på topp rent spelmässigt har en förmåga att sprida lugn omkring sig; en förmåga som även unge Dahlin tycks börja få.
Alltnog, det var alltså inte så chockerande, om än lite oväntat, att Valter inte spelade mittback. Men att han istället skulle få rollen som offensiv mittfältare, det hade jag inte väntat mig, även om jag efter hans inhopp i den rollen borta mot AIK (stryk med 3-0, Valter spelade en halvtimme) skrev att försöket lovade mer och kanske var värt att prova igen. Den här gången gick det dock sämre. Valter verkade dels inte riktigt veta vad hans roll var, framför allt förstås i det offensiva spelet, och dels verkade han spänd och ängslig och fick inte sin normalt så fina teknik att fungera. Han kompenserade dock med att jobba stenhårt och lyckas gneta sig till ett godkänt omdöme av mig. Och jag tycker fortfarande att detta kan vara värt att prova igen, Valter har ju tveklöst kvaliteter som passar på mittfältet. Däremot vill jag, som framgår av resonemanget ovan, inte se Valter på mittbacken i fortsättningen. Därför är det oroande att Dahlin blev utbytt tio minuter från slutet med en förmodad sträckning. Det vore illa om duon Anegrund och Dahlin, det som i mina ögon är ett enormt löftesrikt mittbackspar och kan föra oss till stora framgångar, spräcks redan efter en match. Skulle det visa sig att Dahlin inte kan spela mot Öster, då vill jag se Atli där istället.
Men nog nu om Valter. Hur var resten av matchen? Ja, Hamrén sågade den jäms med fotknölarna i TV-intervjun efteråt och sade att det spelmässigt var en av de sämsta matcher ÖIS gjort under hans tid. Men jag tycker faktiskt att han överdrev kraftigt. Så illa var det inte på långa vägar, och det tror jag nog inte Hamrén tycker heller när han har fått se om matchen på TV.
ÖIS hade ett defensivt utgångsläge, satsade på att stänga igen bakåt och kontra. Denna taktik hjälptes naturligtvis mycket på traven av det tidiga ledningsmålet, som tvingade Sundsvall att gå på offensiven. Kanske är det inte så här vi egentligen vill se Lirarnas lag, men som säsongen sett ut så är jag mer än villig att acceptera att vi spelar lite smart för en gångs skull. Och faktum är ju att vi även när vi varit som bäst de senaste åren alltid har haft lättare när vi får ligga på kontring än när motståndarna backar hem.
Nu hade vi inte nämnvärt med bra kontringar i första halvlek. Men jag tycker inte att detta berodde så mycket på allmänt bristande spelförmåga hos Sällskapet som på ett enda enkelt faktum: Afonso var inte bra. Vi lyckades vinna en hel del boll av Giffarna i vårt defensiva mittfält och vände också ofta spelet snabbt i de lägena och gick till anfall. Men majoriteten av våra anfallsförsök gick via Afonso, mycket beroende på att han hade en ledig jätteyta att arbeta med mellan Giffarnas mittfält och försvar, där norrlänningarna av någon outgrundlig anledning lämnade honom mer eller mindre i fred. Men Afonso gjorde det svårt för sig, slog sina stickare (på en ständigt löpande Paulinho) i fel ögonblick, eller för löst, eller för illa riktat, eller också försökte han dribbla men blev av med bollen. Istället kom ÖIS bästa framstötar på högerkanten, där Ulander för dagen var mycket bra, bäste Öisare i mina ögon.
Behållningen i första halvlek var istället försvarsspelet, då Giffarna trots ständiga anfallsförsök sällan kom någon vart mot vår väl samspelta och trygga backlinje och vårt hårt jobbande defensiva mittfält. Bästa (och nästan enda) chansen kom på en mästerlig djupledsboll från vänsterkanten av Tommy Bergersen, som skar genom vårt försvar och friställde Mattias Thorsell, men Allsvenskans bästa reflexer fredade vårt mål än en gång (Gudarna vet för vilken gång i ordningen den här säsongen). Tack, Dicken!
I andra halvlek vågade ÖIS flytta upp spelet en aning, varför vi fick lite mer boll, även om det fortfarande var kontringsfotboll som gällde. Men största skillnaden mot första var att Afonso nu började kännas igen. Han fick fortfarande stora ytor att arbeta med och lyckades nu bitvis med både passningar och dribblingar, varför ÖIS skapade klart mer chanser än Sundsvall. Det kändes närmare 0-2 än 1-1, även om hemmalaget för all del skapade en eller annan farlighet. (Bala Garba var en intressant bekantskap. Även om han inte hade lycka med sig i avgörande ögonblick den här dagen så var det inte alls svårt att se hur han kunnat bli Giffarnas bäste målskytt i år.) Vi hade matchen precis där vi ville ha den, och när slutsignalen gick fanns det ingen som helst anledning att be om ursäkt för de tre poängen; de var välförtjänta.
Sammanfattningsvis var detta en match som vanns i kraft av defensiven. Det är verkligen skönt att kunna konstatera det. Visst har vi haft lite stiltje i målskyttet också, men vårt stora problem i år har varit alla mer eller mindre billiga mål vi släppt in. Hade vi haft ett sådant här försvar i alla matcher så skulle vi ha haft betydligt mer poäng nu. Kan vi fortsätta att ha ett sådant här försvar så kommer vi att ha betydligt mer poäng om några omgångar!
Härnäst väntar nu Öster borta på onsdag. Då vill jag se en lika stabil defensiv igen (Hoppas att Dahlin inte är skadad!), men förhoppningsvis ett inte fullt lika defensivt Sällskap. Men om vi skulle gneta oss till en ny 1-0-seger så gråter jag inte över det heller. Inte den här säsongen!
