Boa sorte, Bosco!
Lite tankar från matchen ÖIS-Zalgiris 3-0, bl a mittfältsproblem, Afonso, spelarkritik och Boscos avsked.
"Det var en match med två halvlekar", som det så klokt heter. I den första hade ÖIS nog totalt sett mer boll, även om innehavet gick i vågor, men man hade svårt att skapa riktiga chanser. Istället för ett ordnat spel blev det mycket chansbollar, som för det mesta inte gick hem. När Zalgiris väl fick bollen under kontroll vårdade de den betydligt bättre, med bollsäkert passningsspel på öststatsmanér. Deras målchanser var nog färre än Sällskapets, men hetare. Andra halvlek däremot var det bara ett lag på banan. Man märkte direkt i inledningen av andra hur litauerna plötsligt missade en massa passningar, kom efter i löpningar och tappade bollen i ett, men troligtvis berodde detta inte främst på att de plötsligt blivit en klass sämre utan på att ÖIS gjorde en klar tempohöjning. Efter första halvlek kunde Zalgiris utan alltför mycket orättvisa ha varit i ledning (även om man nog kan säga detsamma om ÖIS), men i andra var det aldrig något snack. Man behövde inte ens bli orolig, klasskillnaden var påtaglig.
Ett av problemen som ÖIS hade i första halvlek var att vi återigen, som i så många matcher i år, inte fick grepp om mittfältet. Yttermittfältarna Marek och Zhubi var inte så lyckade första 45 (även om Marek blev märkbart bättre efter att han och Mentor bytt kant så att Marek fick vara till höger) och Afonso var direkt dålig. Lohm på deffmitten däremot var inte dålig, men alltför ensam för att kunna göra litauerna rangen stridig om dominansen på mittplan. Eftersom det här problemet kommer igen i match efter match så börjar det nog bli dags att göra något åt saken. En variant är förstås att yttermittfältarna går mer centralt, men eftersom jag är förtjust i kantspel så förespråkar jag egentligen inte den lösningen. Hellre då att vi går tillbaka till försäsongsuppställningen 4-2-3-1, med två bollvinnande centrala mittfältare bakom en tredje mer offensiv (Afonso). Åtminstone i svåra matcher (vilket detta dock knappast kan räknas som) skulle den extra tyngden på mitten vara önskvärd. Om Atli nu definitivt är att räkna som mittback igen så kanske Valter är en kandidat till platsen bredvid Johannesson? Eller då givetvis Lohm.
Afonso, ja. Han placeras omväxlande i anfallet eller på offmitten, men verkar lika kapabel både att lyckas och att misslyckas i båda rollerna. Den här gången hade han inte en av sina bättre dagar. Han var alldeles för omständlig i det han gjorde, tog för lång tid på sig och verkade när han fick bollen vilja söka upp närmaste motståndare snarare än att hitta ytor. Han verkar också lite för fokuserad på att slå den där avgörande, friställande passningen i alla lägen. Det går att spela enkelt ibland också! Och, handen på hjärtat, visst får man ibland intrycket att Afonso bara vill passa till sin landsman Paulinho och inte till övriga Öisare? Men Affe kan ju även i år vara ruskigt bra också, det vet vi allihop. Med en sån spelare är det små marginaler.
Rent allmänt, skall han spela på offmitt eller i anfall?
Personligen tycker jag att han är bättre när han får komma bakifrån med fart, alltså från offmitten, när han får ligga och ta emot bollar i ytan mellan motståndarnas försvar och mittfält. Fast ärligt talat är det ju det han gör även som anfallare. Enda skillnaden är hur övriga Öisare spelar i de olika uppställningarna, Affe är likadan oavsett. Men just därför har jag svårt att begripa uppställningar när vi har både en offensiv mittfältare och Afonso samtidigt. Bättre att ge den där andre mittfältaren (t ex Valter) en lite mer central och bollvinnande roll då än att han slåss med Afonso om samma yta.
Lite spelarkritik från Zalgiris-matchen:
Unge Naurin i målet tycker jag ser mycket stabil ut, och fick också göra en eller annan publikfriande räddning. Det känns tryggt med honom som reservkeeper, vi behöver inte vara oroliga om Dick skulle vara borta någon match. Backlinjen var delvis ganska virrig. Markeringsspelet vid hörnor t ex är ofta under all kritik, och ibland visas bristande beslutsamhet när bollen skall rensas undan. Offensivt kom ytterbackarna inte heller med särskilt mycket den här gången, även om Edwin försökte några gånger. Prytz, för dagen lagkapten, hade en ganska dålig dag. Han var enligt uppgift riktigt bra i bortamatchen, då som mittback. Kanske är det där han egentligen hör hemma? Han skulle hur som helst behöva träna upp sitt tillslag. En del av hans uppspel var av den arten att man tog sig för pannan, som t ex att tjonga bollen 45 grader fel och ut över sidlinjen istället för upp längs kanten.
På mittfältet gjorde Lohm hyggligt ifrån sig, i andra halvlek bitvis riktigt bra. Återstår att se hur han beter sig mot tuffare motstånd, då han ju tidigare i år haft en tendens att falla igenom i motvind, men baserat på bara den här matchen är han en man för matchtruppen, på gränsen till startelvan. Mentor hade jobbigt i början men växte gradvis ju längre matchen led och var riktigt bra i andra halvlek. Han har den där märkliga förmågan som en del spelare har att genom en enkel vändning eller två plötsligt få massor av yta och tid. Marek var, precis som mot Öster, mycket vilsen på vänstermitten, men blev klart bättre efter att han och Mentor bytt kant någon gång mitt i första halvlek. Fortfarande har David dock långt till toppformen. Afonso har vi nämnt ovan. Valter, som hoppade in istället för honom, börjar se mer och mer hemmastadd ut på mittfältet och var i den här matchen bättre än Afonso (vilket kanske inte säger så mycket).
Anfallet var vår bästa lagdel i den svaga första halvleken. Både Paulinho och Fredholm jobbar stenhårt där framme, och båda har styrkan att kunna behålla bollen och bryta sig fram genom hård uppvaktning. Man unnar verkligen Fredholm att få göra några mål, han gör så mycket annat rätt men har en tendens att inte få dit själva avsluten. I andra halvlek försvann han dock ganska mycket ur matchbilden, även innan han byttes ut (troligen för att sparas lite inför HBK-matchen på onsdag, då ju Paulinho är avstängd). Pålle däremot var fortsatt bra även i andra halvlek, och det är ingen slump att just han gjorde två mål, även om lägena skapades av andra. Hemberg såg rätt pigg ut i sitt inhopp, bättre än han synts på ett tag, och visade bitvis den förmåga som man börjat undra om han alls har, nämligen att skapa chanser av egen kraft.
Slutligen var det glädjande att Bosco fick hoppa in och göra en avskedsföreställning. Han skulle ju egentligen inte ens ha varit på bänken, men halkade in i truppen när Ganemyr blev sjuk. (Mentor var den som fick Ganemyrs tilltänkta plats i startelvan.) Något större intryck på matchen gjorde han väl inte, den gode Bosco, men desto större efteråt. Han kramades om av polaren Paulinho, hyllades länge och väl av Östra ståplats (har vi någonsin hållit igång en enkel skandera-ramsa så länge utan att tappa takt eller kraft?) och var framme vid räcket och skakade hand med och kramades om av stora delar av klacken, allt under ömsom leenden och ömsom tårar av rörelse. Jag är ärligt talat inte en av dem som ville ha kvar Bosco, han var helt enkelt inte bra nog, men han verkar vara genomsympatisk som person och det är verkligen skönt att han fick ett så värdigt avsked från ÖIS och Göteborg. Boa sorte, Bosco!
