Elände - del 2
Vi fortsätter uppräkningen av torsdagens våndor.
[fortsättning från del 1]
* Matchen
Just det, det spelades fotboll också. Typ. Men det var ju inte direkt någon propaganda de stackars Gothia-ungdomarna fick sig till livs. Det snackas mycket om DIF:s nye mittbacksfinne Toni Kuivasto som "stoppade Afonso". Och visst, han var bra. Men det var inte han som var nyckeln till resultatet och jag tror att det hade blivit likadant om DIF:s backlinje hade sett ut som i förra matchen. ÖIS föll på eget grepp! För en gångs skull hade DIF anpassat spelet efter motståndaren, och då stod vi lika hjälplösa som DIF gjorde på Stadion. Deras låga utgångsläge och fokusering på defensiven gjorde att Paulinho och Afonso inte fick några ytor alls. Lägg därtill hård press på bollhållaren och stängning av mittfältet och hela ÖIS spel var neutraliserat. Kvar fanns bara hopplösa långbollar och än hopplösare soloräder. Svårare behöver det inte vara att stoppa ÖIS, om man gör det rätt. Det är ju inte precis någon hemlighet att våra anfallsbrassar gör nästan alla sina mål som en följd av snabba spelvändningar, när de får komma med fart mot ett ej samlat försvar. DIF:s försvar var aldrig "ej samlat" i den här matchen!
Visst, vi kunde ha vunnit ändå. Att DIF stoppade oss innebär ju inte att de hade något nämnvärt eget spel, inte innan det allt avgörande första målet föll. Hade vi fått det, den där gången precis i början av andra halvlek när båda brassarna kom en hårsmån för sent för att hinna glidtackla in Jeffs fina inlägg, då hade matchen sett annorlunda ut. Och hade vi haft Johannesson med, och Valter därmed på sin numera normala plats, och om hårde Ulander kunnat spela, då hade vi kanske kunnat vinna den mittfältskamp som nu förlorade matchen åt oss. Men om inte om hade varit så hade ÖIS varit Champions League-mästare! Nu var Johannesson borta och Valter, som är en känslig spelare och lätt blir ängslig, var just detta på sin nya position. Robin hade inte heller pondus nog att kliva fram och ta den härförarroll som Valter lämnade vakant, även om jag nog tycker att herr Ganemyr efter sina förutsättningar gjorde en bättre insats än vad Valter gjorde. Men Valter är ingen Johannesson och det var kanske fel att begära att han skulle vara det heller. Med facit i hand kanske ändå Atli hade varit ett bättre alternativ, med Valter på sin vanliga plats där framför?
Nu är det bara att hoppas att denna lilla genomklappning inte får oss att tappa allt igen, som tidigare bakslag gjort detta år, utan att vi snabbt kan lägga den här matchen åt sidan och fortsätta spela bra fotboll. I nästa match väntar ett AIK som av sina supportrar är piskade att vinna efter sitt fiasko mot IFK. Då bör vi kunna få utrymme för ett mer kontringsbaserat spel igen, och då kan våra brassar snabbt vara tillbaka i sitt rätta element. Krossa Gnaget!
* Ljusglimtar
Några få ljus i mörkret noterades ändå, och det kan väl vara vettigt att avsluta med dem:
Unge debutanten Tommy Naurin gjorde en mycket bra match i målet, spetsad med några riktigt högkvalitativa räddningar. Dime Jankulovski får ligga i rejält om han tänkt sig att spela i förstaelvan!
Mentor Zhubi blandade och gav, och kan väl totalt sett inte få mycket mer än godkänt för sin insats. Men den där dribblingsräden i andra halvlek, när han snurrade bort tre man... Mums!
