Angående ekonomin
I dagarna har det kommit larmrapporter om ÖIS ekonomi. Klotterplanket har föga oväntat fått panik. Men inte är väl detta någon större nyhet egentligen?
Jag och ett flertal andra har i åratal, ända sedan botten gick ur spelarmarknaden, pratat om hur dålig ÖIS ekonomi är och hur Sällskapet om ingenting händer i en ganska nära framtid kommer att få sälja av delar av truppen och hur resten kanske rentav får gå ner till att bli deltidsproffs och skaffa sig jobb vid sidan om. ÖIS har ju i många år haft som strategi att balansera vårt ständiga driftsunderskott, orsakat inte så mycket av för stora kostnader som av Allsvenskans lägsta intäkter, med spelarförsäljningar. Det tror sjutton att marknadens död påverkar oss. Anders Lundberg sade uttryckligen på årsmötet i våras att klubben hoppas kunna sälja spelare under året. Och med priserna som de är så måste man sälja flera för att få in samma pengar som man tidigare fick för bara en gubbe.
Men det verkar som om många på Klotterplanket inte tror på något förrän det står i tidningen, och när det väl står reagerar man med panik som om man aldrig hade hört det förr. Ett par dagar senare har man glömt bort det, bara för att reagera med panik igen nästa gång det kommer i tidningen. Det är ett supporterskap kortsiktigare än någonsin styrelsens agerande. (Ingen nämnd och ingen glömd. Ni som inte tycker att ni behöver ta åt er låter naturligtvis bli!)
Jag reagerar ändå på ett par saker som kommit fram nu, som i alla fall i någon mån är nyheter. Det ena är att ÖIS-gården tydligen är rejält belånad igen. Den köptes ju in och skänktes till ÖIS av hedersmannen Benny Rosén för bara några år sedan och var då helt obelånad. Egentligen är det inte förvånande, men det känns som om det har gått väldigt fort. Och man undrar nyfiket vilka hål de på så vis inkomna pengarna har stoppats i. Det andra jag reagerar på är Anders Lundbergs prat om "för långa spelarkontrakt med för höga löner". Detta gör mig rejält orolig, av den enkla anledningen att många av spelarna i truppen har förnyat sina kontrakt antingen i fjol eller i år. Om det visar sig att de nya kontrakt som skrevs så sent som i fjol, när den ekonomiska situationen var oerhört välkänd, lik förbannat är för dyra, då bör styrelsen allvarligt överväga att avgå. Det vore en idioti utan dess like att hänga nya kvarnstenar om halsen på sig själv när man redan är på väg att sjunka.
Vid en hastig titt på truppen hittar jag följande spelare som potentiellt skulle kunna ha dyra kontrakt och som inte förnyat dem i fjol eller i år såvitt jag vet. (Men kontraktsskrivningar rapporteras ju väldigt dåligt från ÖIS, så det kan ha gått mig förbi.)
Robert Bärkroth (kan nog vara dyr i egenskap av etablerad värvning)
Martin Ulander (visserligen inte så etablerad när han värvades, men lär nog ha fått rejält i kuvertet i egenskap av landslagsman)
Patrik Fredholm (etablerad värvning)
Sedan finns också sådana gubbar som t ex Valter Tomaz Jr och Anders Prytz, men jag inbillar mig att de har lite mindre eftersom de har kommit fram genom de egna leden. De andra tunga namnen (Dicken, Johannesson, Anegrund m fl) har alla förnyat sina kontrakt 2002 eller 2003. (Se länken Truppen här på sidan, där vi de senaste åren har försökt notera det som kommit fram angående kontrakt.) Om de trots detta har högre löner än vi klarar att betala så är det som sagt tjänstefel av styrelsen.
Jag blir också orolig över med vilken självklarhet Lundberg & Co räknar med storpublik på derbyt. Det är inte alls självklart att det blir så, det är inget självspelande piano. Det krävs aktiva insatser (och förmodligen även sportsliga framgångar) för att locka folk, och det skulle inte förvåna mig om sådana insatser är det första man drar in på i sparivern.
Men det jag är allra mest rädd för, det är att det blir så illa att vi blir tvingade att sälja av fel spelare. T ex att sälja Marcus Dahlin, Robin Ganemyr, Edwin Phiri, Mentor Zhubi och Boyd Mwila innan de blir de stora stjärnor som de kommer att bli, innan de hunnit få den saftiga prislapp de förtjänar att få, och framför allt innan de hunnit föra oss till de stora framgångar de har potential att göra.
