Hammarby - ÖIS 0-1
När serien vände var det äntligen dags för ÖIS att vända…uppåt
Kanske inte allra sista chansen men närapå var det när ÖIS åkte upp till Söderstadion. Är man utan seger efter halva serien är goda råd dyra. Möte med ledarlaget Hammarby och Ola Toivonen avstängd gjorde inte saken bättre, men när nöden är som störst är hjälpen som närmast. Med Dick Last och Dominic Yobe tillbaka i laget äntrade Sällskapet planen beredda att ge järnet och ute efter någon form av revansch efter förlusten på hemmaplan för en dryg vecka sedan.
Första delen av kampen var jämn och ganska chansfattig. Hammarby hade ett stort bollövertag, men hade förvånansvärt svårt att vaska fram några heta chanser. Tre inlägg från högerkanten var det som ställde till mest besvär för Öis-försvaret. Allra farligast blev det när Petter Furuseth Olsen, som var hemmalagets bäste spelare, slog en väl avvägd boll som Paulinho nickad mot mål. Då kom Dick Last farande som en astronaut utan fallskärm och knep bollen.
Strax före paus vred Valter Tomaz Jr till knät när han landande efter en luftduell och i andra fick Tuomas Uusimäki än en gång gå ned som mittback. I 54:e minuten fick ÖIS plötsligt sin första chans. Magnus Källanders inkast nådde Boyd Mwila, som slog till direkt men skottet räddades av Ante Covic. Detta var konstigt nog startskottet för Hammarbys stora press. På tio röda minuter ordnade man fram fem riktigt bra chanser. Pablo Pinones-Arce sköt först utanför innan samme spelare tvingade Dick Last till en bra reflexräddning. Riktigt hett om öronen fick Dick när han tappade en frispark till just Pinones-Arce, som stötte fram bollen till Paulinho. Målet lågt tomt och övergivet, men ur intet kommer ett långt ben från Tuomas Uusimäki och räddar situationen. När sedan Henri Schewellef räddade på mållinjen efter en hörna och Erkan Zengin prickade stolpen, så började man ana att det kanske inte var hemmalagets dag.
Efter ett skott, av Petter Furuseth Olsen, som Dick Last räddade så blev det åter chansfattigt och mest spel på mittplan. En poäng hade väl också varit en form av seger för Lirarnas Lag i det prekära läget som man befinner sig i. Drömmarna steg till förhoppningar när Ailton fick skottläge, men målvakten räddade och ett fint frisparksläge slogs över ribban av Simon Chekroun. I matchens absoluta slutskede fick Hammarby hörna från höger. Bollen gick ut till Dominic Yobe, som vann en närkamp utanför straffområdet och slog iväg en långboll mot Ailton. Han rusade fram efter vänsterkanten tillsammans med Gunnar Thor Gunnarsson. Som en levande kanonkula rusade Ante Covic ut ur straffområdet, men lyckades bara krocka med Gunnarsson och Ailton fick öppen gata till det övergivna målet. En lätt vrickning och bollen passerade mållinjen för årets första och hett efterlängtade trepoängare. En spelare som tydligen inte var lika nöjd över detta var Petter Furuseth Olsen, som fult stämplade Ailton över ena foten. Men det är kanske tillåtet när man förlorar mot ett så dåligt lag…
De tre stopptidsminuterna rann snabbt iväg och ÖIS kunde äntligen få känna hur det är att vinna i Allsvenskan 2006. En härlig laginsats gav tre poäng efter en match som i mångt och mycket liknande den mot Djurgården. Ett mörkt moln på himlen är att våra skadade mittbackar Anegrund, Sauso och Skiljo fick sällskap av Valter Tomaz Jr. Visserligen vikarierade Tuomas Uusimäki föredömligt, men han behövs även på mitten. Här har Sören Börjesson något att fundera på samtidigt som han i nästa match får tillbaka Ola Toivonen.
Visst ligger ÖIS jumbo, i botten, på nedflyttningsplats, men med viss rätt känns det som om vi inte är lika sist som förut!
