Lagbanner

ÖIS - GAIS 1-0

ÖIS vann sista derbyt på Gamla Ullevi

Det är inte ofta ÖIS har lämnat Gamla Ullevi till ljudet av smattrande applåder. Det är inte ofta ÖIS har blivit inropade på planen igen. Det är inte ofta ÖIS har vunnit i Allsvenskan – i år i alla fall.

Det var mot GAIS eländet började, premiär i Allsvenskan den 1/4 och det skulle absolut inte bli något aprilskämt. Tippade topplaget ÖIS mötte den grönsvarta nykomlingen och frågan var bara hur stor segern skulle bli. Efter 0-2 i baken och med en skadad Ailton på rollistan förändrades snabbt förutsättningarna för Sällskapet, man låg sist i tabellen. En plats som vi har innehavt hela tiden sedan den där kalla lördagen, som känts både permanentad och cementerad under hela den segerlösa perioden. Nu är fotboll inte som livet i övrigt, plötsligt händer det som inte kunde hända, stolpskotten går in och flyt finns på andra ställen än i vatten.

För en vecka sedan vann Lirarnas Lag en match, man besegrade serieledande Hammarby på bortaplan och allting var inte så hopplöst längre. Nu var det dags för ny drabbning och åter stod GAIS på andra sidan. Den här gången var förutsättningarna annorlunda, men att ÖIS var i skriande behov av fler poäng stod klart redan på förhand.

Med ett antal skadade mittbackar på lager, så fick lånet från Djurgården, Elias Storm, göra debut direkt. Det blev en debut med mersmak, hela laget uppträdde med ett nyvunnit självförtroende och Elias bildade tillsammans med Marcus Dahlin ett ogenomträngligt mittlås. Elias höll dock på att ställa till det när han styrde ett inlägg från Jonathan Berg mot eget mål, men bollen smet utanför stolpen. Nu var detta i stort sett det enda som GAIS åstadkom offensivt i en småful och ryckigt första halvlek, som stördes av skador, hopskallningar och vårdslösa tacklingar. ÖIS var det lite piggare laget, men skapade inte speciellt mycket heller. Det mesta handlade om Ailton, som var på väg mot mål med bra fart när Rickard Ekunde bröt med en glidtackling. Riktigt farligt blev det när Ailton fick iväg en tåfjutt strax före paus. Det snabba skottet flög mot vänstra gaveln, men Dime Jankulovski lyckades rädda till hörna.

I andra halvlek lyfte sig GAIS, matchen blev riktigt jämn och kan bäst beskrivas som en typisk 0-0-match. Inget av laget hade några chanser att tala om och ÖIS såg alltmer uddlösa ut när Ailton började söka sig nedåt för att hämta bollar. Då hände det som alla ÖISare trängtade efter, man försökte med ett snabbt anfall som stannade upp på Boyd Mwila. Bollen gick ut till höger där Martin Strömberg påpassligt följt med upp. Han hittade en fri Ola Toivonen, som fick bra träff från 20 m. Dime Jankulovski räddade, men returen gick rakt ut i gapet på Boyd Mwila som rusade fram och satte bollen mellan benen på Jankulovski.

De grönsvarta försökte samla sig till en sista ansträngning för att nå en kvittering. De skapade visserligen ett visst tryck mot slutet, men när man bara skrapar ihop ett skott på mål under 90 minuter, då är det inte lätt. Dick Last kunde hålla nollan, ÖIS kunde gå förbi Öster och förhoppningarna om allsvenskt spel även nästa säsong växte ordentligt.

OK  att spelet lämnar en del övrigt att önska, men med 2 segrar - 2 x 1-0 - och ett steg uppåt i tabellen ser det oerhört mycket ljusare ut nu än vad man hade föreställt sig för bara ett par veckor sedan. Förutom mittbackarna Dahlin/storm, så var även Martin Strömberg och Anders Prytz på kanterna riktigt bra. Mittfältet jobbade kopiös och dominerades av Tuomas Uusimäki. Det märks också hur viktigt det är att Henri Schewellef är tillbaka i laget även om han är långt ifrån toppform. Ola Toivonen hade svårt som anfallare och med Boyds mål etsat i minnet, så bör nog ”Blixten” vara förstavalet framöver.

Tomas Levin2006-08-22 00:37:00
Author

Fler artiklar om Örgryte

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS
Är ÖIS inte bättre än såhär?
Kvantresultat för ÖIS mot ÖFK