Lagbanner

-
-

Örgryte-Djurgården 1-1

ÖIS tappade segern i slutminuten.


I väntan på att sommartiden ska försvinna och mörkret ska ta över Sverige, så fortsätter ÖIS att kämpa för sin allsvenska existens. Kämpa var ordet för i såväl förra matchen mot HIF som nu mot Djurgården, så jobbade man hårt, riktigt hårt. Nu är det ju förstås en sån där säsong när det mesta går åt pipsvängen och då får man inte mycket ut av sitt slit.

Med Anders Prytz borta p g a hjärnskakning och Marcus Dahlin tillbaka från avstängning, så fick Sören Börjesson åter stuva om i laget. Elias Storm blev högerback, Valter Tomaz Jr fick bli vänsterback och Jukka Sauso flyttades från forwardspositionen till mittback och ersattes på topp av Marcelinho.

ÖIS och Djurgården möttes förutom en försvinnande liten publik också av en gräsmatta som en snäll betraktare kallat för tungsprungen (den elake hade använt ordet leråker). Första halvlek var jämn och chansfattig, men det kunde faktiskt ha blivit ett par mål ändå. Mattias Jonson hade ett perfekt läge, men nicken gick strax över. Marcelinho var rejält på hugget och hade, förutom en offsidelöpning i inledningen, ett hyfsat vinkelskott i famnen på Dembo Touray. Samme målvakt hann precis före Marcelinho på ett lågt inlägg från Valter Tomaz Jr.

I andra halvlek blev det mer händelserikt - högre tempo, fler chanser och ett inhopp av Ailton såg till att matchen lyfte sig ett hack. Just Ailton var nära att dribbla sig igenom hela Djurgårdsförsvaret efter 51 minuter, men tacklades undan i sista stund. I anfallet efter var Andrej Komac farligt framme, men avslutet var alldeles för svagt. Magnus Källander provade med ett bra distansskott innan det var dags för en riktigt het möjlighet. Enrico fick ett utmärkt tillfälle att ge bortalaget ledningen, när han sköt från vänsterinnerläge. Dick Last gjorde en fin benparad och Valter Tomaz Jr kastade sig och stoppade returen från Mattias Jonson, som sedan inte kunde få till något mer skott i leran.

Ailtons luriga skott gav en vink om vad som skulle komma, men denna gången var vinkeln för dålig för att bollen skulle gå på mål. I 79:e minuten fick vi en nypa morgonluft trots den kyliga höstkvällen. Martin Strömbergs pass i djupled var helt rätt för Magnus Källander som kom ner till kortlinjen, spelade snett-inåt-bakåt till Ailton, som sköt med vänstern. Dembo Touray räddade, men kunde bara stöta ut bollen till höger där, näste inhoppare, Boyd Mwila kastade sig fram och nickade bollen i ett så gott som tomt mål.

Det verkade ganska lugnt efter ledningsmålet och Lirarnas Lag såg ut att gå fram mot en både efterlängtad och nödvändig seger, men slutminuter och Sällskapet är ingen bra kombination. Efter 87 minuter spelade DIF sig fram på högerkanten och Andrej Komac kommer in i boxen med bra fart. Han slår ett inlägg parallellt med mållinjen, Stefan Batan är först på bollen och stöter den mot mål, men Dick Last gör en av sina fenomenala räddningar. Denna gång tyvärr förgäves för Mattias Jonsson kastar sig fram och trycker in bollen i mål innan Dick hinner upp. Och ridån går ner för ÖIS, vilken gång i ordningen går knappast att räkna fram. Det kunde faktiskt ha slutat ändå värre. På stopptid hade Djurgården en hörna, som Dick Last boxade ut till Markus Johannesson. Han fick dock inte iväg något avslut.

Sällskapet höll ihop laget förhållandevis bra och man visade prov på fina kämpatakter. Lösningen med två defensiva mittfältare Uusimäki/Skiljo fungerade väldigt bra och är något som vi borde ha använt mycket tidigare. Strategin verkade vara att hålla matchen jämn tills Ailton och Boyd Mwila kom in på banan. Deras spetskompetens skulle då avgöra till vår fördel. Det var oerhört nära att det lyckades, men nu sitter vi rejält fast i råttfällan.

Vi blev nämligen åter smärtsamt medvetna om att Sällskapet inte kan hålla en ledning som andra lag gör. Med nerver spända som fiolsträngar försvinner det mesta av logiskt tänkande och en flämtande låga om att slutsignalen snart ska frälsa oss är det enda som finns kvar. När så MFF delar ut poäng som den bästa (värsta) välgörenhetsinrättning – denna gång var Öster den lyckliga mottagaren – så kan vårt öde var beseglat redan på söndag. Möjligheten att slå Häcken finns visserligen kvar, men om Östers stigande formkurva fortsätter så räcker inte ens det. Till matchen mot Häcken är Jukka Sauso avstängd efter sin tredje varning och Elias Storm får säkerligen flytta tillbaka till mitten av backlinjen.

Det här kunde ha varit vändpunkten, nu är det mest en match man vill glömma.

Tomas Levin2006-10-26 23:35:00
Author

Fler artiklar om Örgryte

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS
Är ÖIS inte bättre än såhär?
Kvantresultat för ÖIS mot ÖFK