West Ham - Aston Villa2 - 0
Taktisk triumf inför 37 000
Det blev både revansch och storseger för ÖIS i Erik Hamréns(antagligen) sista Göteborgsderby på ett bra tag. Strålande försvar och snabba offensiva spelare var vinstreceptet.
[Inför matchen]
[Eftersnack]
- Det har varit en fantastisk vecka. Först debut mot Öster, sedan kontrakt med ÖIS och nu fick jag också göra mål, berättade en överlycklig Boyd Mwila efter matchen
Boyd var trots allt en överraskning i startelvan, men efter den fina insatsen senast fick han förnyat förtroende. Med den nye publikfavoriten på plan, så föll de andra bitarna i lagpusslet på plats då vi då inte fick/kunde använda Edwin Phiri.
En färggrant tifo lyste upp septembers sista kväll, när de båda lagen kom in på arenan. IFKs klack var större, men - precis som på gräset - ÖIS var vassare.
Matchen inleddes mycket intensivt. Redan i första minuten hann Markus Johannesson kapa Martin Ericsson på mittplan och Dick Last fick göra en utrusning för att fånga bollen framför Jonas Henriksson.
- Det var svårt att komma in i matchen. Vi kom lite fel i positionerna och föll för tidigt med backlinjen i första, så det blev långt mellan lagdelarna. Då blev det inte heller så många närkamper utan man får täcka av ytor i stället, tyckte Markus Johannesson.
De första fem min var jämna. ÖIS hade en frispark av Afonso, som fastnade på försvarslinjen och Paulinho fick inte någon ren träff på returen. När sedan Håkan Mild varnades för en tröjdragning, blev det i stället startskottet för en kraftig Blåvit press.
Martin Ericsson hade ett lurigt skott, som Dick Last fick styra till hörna. Robin Ganemyr fick sedan täcka en boll Magnus "Ölme" Johansson.
IFK försökte några gånger att rulla upp ÖIS-försvaret med början från högerkanten. Ett skottlägen fick Mikael Sandklef, men bollen gick högt över. Det dröjde till den 19:e min innan ÖIS fick till ett vettigt anfall. David Mareks inlägg skarvade vidare av Boyd Mwila, men Paulinho hölls bort inne i straffområdet.
Kamraterna fortsatte att trumma på och en kombination mellan Mikael Sandklef och Martin Ericsson gav Jonas Henriksson chansen, men lyftningen gick över både Dick Last och ribban. Minuten efteråt vände Jonas Henriksson bort Valter Tomaz Jr och spelade fram Patric Andersson, men då svarade Marcus Dahlin för en suverän glidtackling och redde upp situationen. Visserligen var Valter Tomaz Jr fantastiskt bra hela matchen, men frågan är om inte Marcus Dahlin var allra bäst när det stormade som värst.
Efter 30 min och 15 sek bytte matchen skepnad. Boyd Mwila fälldes av Magnus Erlingmark på högerkanten och Anders Prytz slog en härlig frispark men sin känsliga vänsterfot. Både Christian Hemberg och Boyd Mwila rusade mot bollen, Christian nådde den inte, men Boyds språngnick såg till att ÖIS tog ledningen med 1-0.
- Jag väntade mig en skruvad frispark mot första stolpen. Det var en otrolig känsla att få göra mål och jag är mycket glad. Det är det bästa som har hänt hittills i min fotbollskarriär. Det var ju osäkert om jag skulle få spela, men jag trodde ändå att chansen var 50/50. Nu hoppas jag att jag får vara med de sista matcherna också, sa Boyd Mwila.
Två min senare fälldes Afonso i en tilltrasslad situation utanför straffområdet. Han tog frisparken själv och nu blev det den träff vi väntat på så länge. Från 20 m for bollen över muren, upp nära det vänstra krysset, touchade ribbans undersida och landade inne i målet. Ett klassmål av en klasspelare.
Den stora pressen från IFK hade nu kommit av sig, men man hade ett bra inlägg - av Jonas Henriksson - som Dick Last fick rädda med en hand. Pausvilan närmade sig, men matchen skulle avgöras redan i första halvlek. En långboll passerade Magnus Erlingmark, vindsnabbe Boyd Mwila utnyttja tveksamheten och rusade ner till kortlinjen. Därifrån hittade han Paulinho med ett perfekt inspel och Paulinhos direktskott satt obevekligt bakom Bengt Andersson.
Defilering
0-11 (0-8) i hörnor är ingen rolig läsning, 4-1 (3-0) i mål låter desto bättre.
- Det blev som jag hade tänkt mig, en seger! Fast jag hade inte räknat med att det skulle bli så mycket försvarssjobb. Nu hade vi en väldigt offensiv uppställning, men man måste anpassa sig för att det ska fungera, ansåg Markus Johannesson
Ledningen för ÖIS kändes stabil och IFK kunde aldrig hota efter paus. Det hettade ändå till när Valter Tomaz Jr först fälldes av Sebastian Johansson för att sedan bli träffad av både "Ölme" Johansson skott och dubbar i huvudet. Ett bandage över skallen blev det synliga minnet av duellen.
En djupledsboll av Markus Johannesson gav Christian Hemberg friläge, men avslutet var inte tillräckligt bra och Bengt Andersson räddade. Minuten senare hade Jonas Henriksson en gyllene chans att reducera. Mikael Sandklefs inlägg nickskarvade fram till en fri Henriksson av Sebastian Johansson, men Dick Last gör en reflexräddning av bästa märke och klarade volleyskottet.
- Det ingripandet är jag allra mest nöjd med, sa Dick Last. Jag kom ut bra och lyckades göra mig stor.
Dick hann också med att klara av ett vinkelskott från inhopparen Oscar Wendt och dessförinnan hade "Ölme" Johansson haft två målmöjligheter innan det åter rasslade till på andra sidan.
Christian Hemberg fälldes i högerinnerläge och det var dags för Afonso igen. Den här gången fick han hjälp av Sebastian Johansson i muren, hans huvud ändrade riktning på bollen, som försmädligt studsande förbi Bengt Andersson.
4-0 var kanske för bar för att vara sant och i matchens sista ordinarie minut slog "Ölme" Johansson en crossboll, som Tomas Rosenqvist på volley satte upp i nättaket vid närmaste krysset. Ett mål av riktig ÖIS-klass!
Sammanfattning
5 skott på mål och 4 mål, det kallas effektivitet.
Laguttagningen var en chansning, sa Erik Hamrén. Man kan kallt konstatera att chansningen gick hem. Ett disciplinerad försvar med både mittbackar och målvakt i toppform klarade sig mycket bra. Och med offensiva spelare som Afonso, Boyd Mwila och Paulinho på humör så är det bara att buga och tacka för en skön derbyseger. Att sedan mittfältet spelar med hjärta och hjärna gör ju inte saken sämre.
IFK dominerade spelet större delen av matchen, men avsluten var inte av bästa kvalitet. Martin Ericsson och Jonas Henriksson är duktiga spelare, men långtifrån utpräglade målskyttar.
