Lyckan står den djärve bi
Några tankar efter "holmgången i Borås".
Javisst, vi blev överkörda i andra halvlek och fick knappt låna bollen. Javisst, Elfsborg hade tre träffar i virket. Javisst, vi hade tur, di gule förtjänade en poäng om inte rentav tre. Men ändå är det mest positiva bilder jag tar med mig från denna blöta premiär på Ryavallen. Och då menar jag alls inte bara segern, även om de tre poängen naturligtvis satt helt underbart.
ÖIS hade nu, precis som i de sista matcherna i fjol men till skillnad från resten av 2003, ett riktigt bra anfallsspel. När vi väl kom i anfall, då kom vi med mycket folk och det blev farligt mest hela tiden; t o m i andra halvlek, de (ytterst få) gånger vi kom i framstötar. Detta är något som jag tycker bådar alldeles oerhört gott inför fortsättningen. ÖIS har haft problem med det där under större delen av Hamréns era, att vi aldrig fyllt på med tillräckligt med folk när vi gått till attack. Det kan bli farligt ändå, förstås, och har ofta också blivit det, inte minst pga att vi haft en del riktigt vassa anfallare de senaste åren. Men med bara två-tre man är det mycket svårare att skapa ett varaktigt tryck, att komma tillbaka i en andra- och tredjevåg när den första misslyckats. Om matchen mot Elfsborg är något att gå efter så kommer detta att vara annorlunda under Jukka Ikäläinens dynasti.
ÖIS kom till spel med en härligt offensiv startelva. Man kan plocka ner Christian Hemberg från anfallet, men man kan inte plocka anfallaren ur Hemberg! Man kan lita på att han kommer att vara mycket offensiv även om han som nu placeras på högermittfältet. Och Johann "Jói" Gudmundsson är en spelare som trivs med att ha bollen och driva och spela den framåt. Det är det han gör bäst. Att den offensive mittfältaren är just offensiv är ganska självklart, men att de båda kantspelarna är det har inte varit alls givet tidigare. Det verkar det vara nu!
Det pris man får betala om man vågar ha ett sådant mittfält är att man tappar en del i bollvinnande och defensiv styrka. När kantspelarna håller sina kanter, och dessutom håller till längre fram i banan, blir det bara Markus Johannesson kvar för att sköta den biten. Man riskerar att bli "uppäten", och det blev vi i andra halvlek mot Elfsborg precis som vi blev i andra halvlek mot IFK Göteborg i Triangelserien härförleden. När man inte kan sätta tillräckligt med tryck på motståndarnas bollförare och begränsa hans passningsalternativ, då kan de hela tiden komma rättvända med fart mot vår backlinje och, om de bara är fyndiga och löpvilliga nog vilket Elfsborg var i andra halvlek, variera sitt anfallsspel på ett sätt som ger våra backar stora problem. Johannesson stred som ett lejon matchen igenom och var mycket bra, jag skyller inte alls på honom. Det är bara omöjligt för honom att bemästra deras mittfält på egen hand.
Det här problemet, för ett problem är det, kan man lösa på olika sätt. Man kan välja att ha en annan rollbesättning på mitten, att spela med en grovjobbande och hårdför Ulander-typ istället för en anfallsglad Hemberg-typ på ena kanten eller rentav på båda. Eller så har man modet att vara okonventionell och behålla den här typen av uppställning, sprängfylld med härlig offensiv potential men med klara defensiva brister. Då gäller det istället att försöka ha så mycket boll som det bara går. Så länge ÖIS har bollen så är det vi som har övertaget, det är först när vi tappar den som bristerna kommer i dagen. Och i andra halvlek på Ryavallen hade vi knappt bollen alls...
Om man väl tappar bollen (vilket förstås är oundvikligt att råka ut för i alla fall någon gång under en match, t o m om man är Lirarnas Lag) så underlättar det om Johannesson får hjälp på mitten av att backlinjen går fram och pressar högre upp. Detta har ÖIS enligt uppgift jobbat mycket på sedan Jukka tog över, och det funkade också utmärkt i första halvlek mot Elfsborg. I andra halvan av den halvleken dominerade Elfsborg bollinnehavet, men mycket tack vare vår högt pressande backlinje lyckades de inte skapa några större farligheter. I andra halvlek blev det tyvärr väldigt mycket sämre beställt med pressen. Vi tappade precis allt vi hade av eget spel, hela laget backade hem i eget straffområde och lät Elfsborg spela som de ville. Svårt att förklara hur det kunde gå till sådana ytterligheter, fullt så defensivsvagt borde inte ens det här mittfältet vara. Men detta är ett nytt sätt för killarna att spela, de lär blir bättre på det allt eftersom.
Vi kan inte räkna med att alltid ha sådan tur som i måndags, naturligtvis. Men jag tycker att ÖIS förtjänade att ha tur den här gången genom det mod man visade. Och med en kombination av betydligt större eget bollinnehav, vilket kommer att underlättas av bättre planer i takt med att sommaren gör sitt intåg, och hög press från backlinjen hela matcherna och inte bara halva så tror jag att den här "tokoffensiven" kan bära riktigt långt i årets allsvenska. Om inte annat lär vi få väldigt kul på vägen!
* * *
Inför den här säsongen har den överlägset mest omdiskuterade positionen i startelvan varit den offensiva mittfältsplatsen. Måndagen gav tyvärr ingen anledning för den debatten att avklinga. Eric Gustafsson var osynlig hela matchen (tills han byttes ut i 64:e minuten) och bidrog inte i nämnvärd omfattning till offensiven. Eric kan förstås mycket bättre, men mot Hammarby på måndag måste någon annan få chansen. Förmodligen blir det Robin Ganemyr, som innan han blev sjuk sista veckan innan premiären betraktades som förstaval på den positionen, och som enligt rapporterna gjorde bra ifrån sig med B-laget mot Landskrona (dock på yttermittfältet). Även Robin har dock en hel del att bevisa innan han kan betraktas som ordinarie på offmitten.
Ett annat alternativ, som ju Hamrén provade i fjol, är att flytta upp Valter Tomaz Jr. Hans närvaro på offmitten skulle tveklöst ge den tyngd på mittfältet som vi nu saknar. Och eftersom offensiven fungerade utmärkt mot Elfsborg trots att Eric inte deltog nämnvärt så finns det ingen anledning att befara att den skulle bli sämre med Valter, trots att han känns som en mer defensivt än offensivt lagd spelare.
Men personligen vill jag att spelaren på den här platsen skall vara...
[fortsättning i del 2]
