Accrington Stanley - Hartlepool
Klarar ÖIS stoppa Peking?
Örgryte gästar IFK Norrköping på Idrottsparken på onsdagskvällen. Kommer ÖIS vända den negativa trenden med tre raka förluster eller kommer IFK visa sig så överlägsna som tabellen visar?
För bara en dryg vecka sedan såg allt så hoppfullt och lovande ut. Som ÖISare mådde man som en prins och njöt i fulla drag av försommaren och det nya ÖIS:s överraskande tredjeplats och tre raka matcher utan förlust: lovande 4-0 mot IF Sylvia; smått imponerande 3-0 mot Falkenberg; och visst det blev bara 1-1 mot BK Häcken, men vad spelade det för roll då ÖIS lirade brallorna av rutinerade spelare som Lucic, Mambo-Mumba, Berggren och Williams. Nej, det var goda tider det. Idag är det annat ljud i pipan, idag känns allting ganska så trist och deprimerande, åtminstone om man ska tro undergångstonerna från Balders Hages forum. Visst, det ska erkännas, tre raka förluster kan göra konstiga saker med humör och livslust: förlust mot Mjällby i Svensk Cupen och uddamålsförlust mot både Landskrona Bois och GIF Sundsvall. Det är inte långt mellan himmel och helvete (nåja, kanske en överdrift, men mittenlunk kan ju också upplevas som ett helvete av vissa med sjuka vanföreställningar om potential och ambition). Och som om inte det var nog så ligger nu årets kanske svåraste match, seriesuveränen IFK Norrköping på bortaplan, framför ett skadedrabbat ÖIS. Frågan man måste ställa sig inför matchen mot Norrköping är hur laget skulle reagera på en eventuell tredje förlust? Tappade suckar och hängande huvuden eller en nytändning med djävlaranamma och fy-fan-nu-kommer-vi-igen-och-visar-vad-vi-går-för-mentalitet? Om jag ska vara ärlig så vågar jag just nu knappt tänka på svaret. ÖIS är just nu inne i en tung period (fyra matcher på elva dagar) så man går hårt åt nyckelspelare som Magnus Källander, Samuel Barley och Ken Fagerberg. I de senaste matcherna mot Landskrona och Sundsvall har ÖIS stundtals saknat löpvilja, initiativförmåga, spelglädje och djävlaranamma och det är möjligt att det tuffa spelschemat börjar ta ut sitt rätt över ett så pass ungt och orutinerat lag som dagens ÖIS. Ungdomlig entusiasm, självförtroende och teknisk finess gör inte så stor nytta när kondition och kropp säger ifrån; när man inte orkar ta den där extra, men ack så viktiga, löpningen i djupet eller när man inte orkar skrika att man har en autostrada på vänsterkanten för att Mikael Lustig har gått bort sig högt upp plan eller när man inte orkar ta en ny position efter att ha spelat tillbaka bollen på en ytterback eller att man inte orkar sätta till lite extra i den där matchavgörande höjdduellen i eget straffområde. Inför matchen mot Norrköping känns det som att problemen och bekymren är fler än lösningarna och möjligheterna.
Glädjande nog återfinns Marcus Dahlin, avstängd mot Sundsvall, och Alexander Mellqvist, åter efter skada, i truppen inför matchen mot Norrköping. Då Robin Jonsson och Dahlin hittills har fungerat mycket bra ihop, målen mot Bois kommer till av helt andra orsaker än mittbacksmissar, så kan vi nästan utgå från att de två bildar mittbackspar mot Norrköping. Det skulle i och för sig kunna vara så att Janne Carlsson vill satsa på kraft och rutin mot IFK:s kraftfulla anfallspar och då är det fullt möjligt att Jonsson får stå åt sidan och att Jukka Sauso får chansen från start, och då förmodligen tillsammans med Dahlin. Personligen så vill jag nog hellre se Jonsson än Sauso. Jag måste helt enkelt säga att Sauso kan vara allt för oljetankliknande mot mer rappa lirare som Eirik Dybendahl och Daniel Bamberg, och är det en sak som vi kan räkna med mot Norrköping så är det att det kommer bollar i djupet bakom backlinjen, och då ter sig inte Sauso som något lämpligt val, alltså bör Jonsson få förnyat förtroende. Jag tar även för givet att Alexandros Pappas, en av få spelare som får godkänt för insatsen mot Sundsvall, och Martin Strömberg tar ytterbacksplatserna. Finns det idag några alternativ på dessa positioner; vad händer om någon av dessa spelare blir skadade?
På idrottsparken kommer ÖIS att få möta Superettans absolut starkaste innermittfält; Mikael Blomberg (21 allsvenska matcher 2006) och Magnus Samuelsson (allsvensk mästare 2006, med 14 spelade matcher). "Sama" och "Blomma", det är säkert, de kallas så, har totaldominerat mittfältskampen i samtliga matcher de har spelat ihop i årets serie. De är otroligt tunga att möta och de håller verkligen allsvensk kvalitet så här gäller det för ÖISarna att stå upp. Samtidigt ska det sägas att Norrköping är ett sämre lag när inte Samuelsson spelar och frågan är om det inte är värt att inledningsvis gå in och ”markera” mot Samuelsson, som lider av hälseneproblem. Jag menar inte att man medvetet ska skada honom eller något sådant korkat, men att Mellqvist eller Källander, tidigt i matchen, går in och visar Samuelsson att det kommer att göra ont i den här matchen, att det kostar lite ömmande hälsenor om han vill att Norrköping ska fortsätta att vara obesegrade i Superettan. En sak som är lite obehaglig är att ÖIS är minst lika beroende av en spelare, och vad som är än mer obehagligt är att Mats Jingblad, Samuelsson och Blomberg vet hur viktig Källander är för ÖIS:s spel. Jingblad har i en intervju på Norrköpings hemsida sagt att ÖIS:s spel kretsar kring Källander och att det var efter att Källander byttes ut som Giffarnas vändning kom och jag är därför övertygad om att Norrköping kommer att ägna en hel del tid åt att manövrera ut och ta bort Källander från ÖIS:s spel. Det är med andra ord dags för Janne Carlsson att komma upp med något briljant taktiskt motdrag där Mellqvist ges chansen att visa framfötterna. De defensiva positionerna bör alltså bemannas med Källander och Mellqvist men kanske att man måste jobba med nya sätt att spela upp bollen från backlinjen då Källander knappast kommer att ges den tid och det utrymme som han behöver för att sätta igång det offensiva spelet. Mittfältet i övrigt bör se ut som vanligt, d.v.s. Samuel Barley, som offensiv mittfältare, och Mentor Zhubi, till vänster, och Christian Lindström, till höger. Här krävs det att Lindström och Zhubi hittar tillbaks den form som de visade mot Sylvia, Häcken och Falkenberg. Sammy var inte briljant på något sätt mot Sundsvall men han var heller inte dåligt på något vis och kan han bara lyfta sig ytterligare ett snäpp så bör ÖIS kunna stå upp bra mot Norrköpings rutinerade innermittfältspar, man är trots allt tre mot två här och borde kunna utnyttja det övertaget.
Som om det inte vore nog att Norrköping har ett tungt och rutinerat innermittfält så har de också två riktiga lirare på ytterpositionerna; norrmannen Eirik Dybendahl (2 mål och 6 assist) och brassen Daniel Bamberg (5 mål och 5 assist). Båda dessa herrar gillar att röra sig fritt över planen och fungerar egentligen mer som ett par extra anfallare än som traditionella yttermittfältare vilket kan vålla svårigheter för motståndaren. Framförallt Bamberg ställer till problem för motståndarförsvaren då han gillar att vandra in i planen och leta upp en fri yta mellan mittfält och försvar för att från denna position komma till avslut eller farliga instick på forwards. Att IFK spelar med två offensiva yttermittfältare innebär även att laget gärna fyller på med en ytterback i anfallen, något som både kan vara en styrka och en svaghet; offensivt sett ger det goda möjligheter till att komma runt på kanterna och skapa ett ordentligt tryck mot motståndarnas straffområde; negativt sett kan det ge motståndaren stora ytor för kontringar, något som ÖIS måste utnyttja. Längst fram i sitt klassiska och hårt arbetande 4-4-2-system har Mats Jingblad satt två isländska målmaskiner, Gardar Gunnlaugsson (11 mål, varav 3 straffmål) och Stefan Thordarsson (4 mål och 2 assist), och här gäller det för Dahlin och Jonsson att hela tiden vara på tårna och inte ge bort en endast millimeter i onödan. Den stora taktiska utmaningen för Jannes Carlsson, förutom att hitta nya uppspelsvägar om IFK låser Källander, är att defensivt sätt lösa problemet med de vandrande yttermittfältarna; kanske att man ska våga spela med någon form av punktmarkering på Bamberg så att denne får slita hårt för varje mottagen boll och för varje försök till avslut eller instick. En annan sak som man kan pröva är att utnyttja den yta som borde uppstå på Bambergs kant och att man satsar hårt på att skapa ett övertag i kontringarna på denna kant, kanske genom att flytta över Zhubi och Sammy på ytan och Ken och Lindström på rulle i mitten av planen och på så sätt åstadkomma fyra-mot-tre-överlägen mot IFK:s backlinje.
På topp får vi väl som vanligt se Ken Fagerberg. Visst, han må ha lite sega ben efter att ha spelat samtliga matcher från start, och visst, det är mycket för en artonårig som gör sin första a-lagssäsong, men samtidigt måste det sägas; ni såg målet i söndags va!?! Vad var det första ni tänkte på? Fart, kraft, beslutsamhet, timing och precision; var det någon mer än jag som mumlade något om Wayne Rooney? Damn, den här killen kommer att bli bra, väldigt bra. Om jag tillåter mig själv att drömma så ser jag en 2-1-vinst för ÖIS mot Norrköping, Ken gör givetvis ÖIS:s båda mål.
OK, slut på drömmarna, tillbaka till verkligheten; sett över hela planen så måste det nog ändå sägas att IFK idag är bättre än ÖIS på samtliga positioner (kanske att Dick Last tar Nuredin Bakiu i målet och att Magnus Källander tar Magnus Samuelsson på mittfältet men jag är inte helt hundra på det). Det känns som att det i Norrköping väntar ett monster; någon slags förbannad vinstmaskin som äter superettanlag: 11 omgångar in så har IFK fortfarande inte en enda förlust, laget har gjort 29 mål och enbart släppt in 7, och senast det här bygget förlorade en match var den 30 september 2006. Under sin förlustfria period har man inte bara krossat allt motstånd i Superettan, utan man har även hunnit med att läxa upp allsvenskarna AIK och Hammarby. Jag kan enbart komma på en enda sak som talar för ÖIS och det är att ingen, absolut ingen, förväntar sig att ÖIS ska vinna borta mot Norrköping. Låt oss hoppas att det kan ge oss ett avslappnat och lirande ÖIS, och att det är tillräckligt för tre poäng.
På Idrottsparken på onsdag kan vi med andra ord förvänta oss en match där IFK Norrköping kontrollerar och för det mesta av spelet. Det är ett spelande lag som ofta satsar på en hård och frejdig, men klok, offensiv; helt enkelt en spelidé genomförd till perfektion. Det borde med andra vara upplagt för kontringsfotboll á la Söderstadion 2006. Nu har i och för sig Janne Carlsson sagt, i senaste matchprogrammet, att ÖIS inte anpassar sitt spel efter motståndaren, men frågan är om det inte är dags att göra avkall på den idén mot just Norrköping och helt och fullt gå in för att vinna matchen genom att ”spela säck”; ”kötta” till det i mitten så att Gunnlaugsson och Thordarsson får det tungt, köra man-man-markering på Bamberg, spela på gränsen till gult på Samuelsson och sedan de får gånger som man får chansen, gå på kontringar med Sammy, Ken, Lindström, Mellqvist och Zhubi (tyvärr är ju inte Boyd Mwila tillbaka). ”Det gamla ÖIS”, ni minns det där gänget med Prytzan, Ailton, Uusimäki, Toivonen och Ganemyr som spelade sig ur allsvenskan säsongen 2006, kunde överraska i den här typen av matcher; man minns ju särskilt den heroiska bortamatchen på Söderstadion 2006 då man förnedrade ett totalöverlägset Bajen med 0-1. Frågan är om ”det nya ÖIS” har samma förmåga att tända till i omöjliga "måstematcher". Drömscenariot måste ju vara att återigen få uppleva samma glädje som man kände när Ailton retfullt enkelt rullade in 0-1 i 89:e minuten mot Bajen, fast den här gången med "boy wonder" Fagerberg i huvudrollen (låt oss säga 1-2 i 93:e minuten).
IFK Norrköping har som sagt sjutton matcher utan förlust. Det är med andra ord dags för ÖIS att plocka fram det där rörliga, vackra och vägvinnande liret som vi fick se mot BK Häcken. Det är med andra ord dags att lämna respekten för ”de tunga och rutinerade” lagen hemma på ÖIS-gården (eller än hellre skänk skiten till GAIS- och Kamratgården så slipper vi se skiten igen). Och det är framförallt dags att våga vinna igen!
Truppen mot Norrköping:
Samuel Barlay
Simon Chekroun
Tobias Christensson
Marcus Dahlin
Ken Fagerberg
Richard Johansson
Robin Jonsson
Magnus Källander
Dick Last
Henrik Lawenius
Christian Lindström
Alexander Mellqvist
Alexandros Pappas
Jukka Sauso
Martin Strömberg
Mentor Zhubi
Sist men inte minst ett par tips till er som tänker att ”göra Norrköping” innan match:
Durkslaget
St. Persgatan 22
Stans fotbollskrog nummer ett, åtminstone i samband med match på Parken, är Durkslaget. Denna kvarterskrog är vanligtvis fullsmockad med fanz på matchdagen och är stället att välja för er som gillar att hänga med motståndarfanzen. Durkslaget ligger på perfekt gångavstånd till Idrottsparken.
Elite Grand Hotell
Tyska Torget 2
En mycket trevlig pub nära stationen. Kanske att stället ligger på lite för långt avstånd från Parken för att man ska vara helt bekväm med valet av inför-match-pub.
Pappa Grappa
G. Rådstugugatan 26
Fantastiskt trevlig italienare. För er ÖISare som gillar lite lugnare miljö innan match eller för er som vill käka lite gott och knäcka ett glas vin istället för en burgare och en stöl.
Om ni har tid bör ni även pass på att besöka Vaxkupan, en skivaffär som man en gång i tiden vallfärdade till p.g.a. dess utsökta utbud av australiensisk och brittisk indiepop. Idag är väl butiken inte riktigt lika vass men ändå värd ett besök om du gillar musik. De har ett bra utbud både på cd och på vinyl.
Om man har ont om stålar eller inte gillar att hänga på puben så kan man allt slänga sig i det gröna ut med strömmen.