IFK Norrköping-ÖIS 3-1
Norrköping vann mot tappert kämpande ÖIS.
Jaha, och så gick det då precis som förväntat: lagmaskinen IFK läxade upp ett taggat, bra spelande men också fysiskt slitet ÖIS. IFK Norrköping vann matchen på Idrottsparken helt rättvist. Siffrorna 0-1 i halvtid och 1-3 efter full tid speglade matchbilden. ÖIS hade bra kontroll på matchen under den första halvtimmen och skapade en hel del halvchanser förutom målet innan Norrköping kommer igen och tar kommandot från minut 35 och framåt. Om ÖIS bara lyckats omsätta någon av sina chanser i ytterligare ett mål så hade laget nog fått med sig åtminstone en poäng hem från Norrköping.
I kommentarer efter matchen har Janne Carlsson sagt att ÖIS kontrollerade matchen inledningsvis och det stämmer till viss del även om jag upplever de inledande fem minuterarna något annorlunda eftersom Norrköping under denna period skrapade fram ett par halvchanser och en riktigt vass målchans; Stefan Thordarsson och Gardar Gunnlaugsson har var sin chans och Daniel Bamberg har ett friläge efter misstag i ÖIS-försvaret; det verkar råda vissa kommunikationsproblem mellan Jukka Sauso och Martin Strömberg för vid tre tillfällen uppstår det en lucka i försvaret mellan dessa två spelare. Det är till exempel en gåta hur Bamberg inte lyckas göra mål på det läge han får genom ett missförstånd mellan Sauso och Strömberg i matchens andra minut; på något vis lyckas Bamberg halka till eller dröja en sekund för länge innan han bestämmer sig och Martin Strömberg och Dick Last hinner reda ut situationen. Efter denna lite oroliga inledning tar ÖIS så tag i taktpinnen och sätter sin prägel på matchen. Över hela planen står man upp mot IFK och man gör det riktigt bra. När man vinner boll håller man den inom laget och tar tid på sig och kan på så sätt skapa lugn och trygghet i det egna spelet. Stundtals spelar man dessutom riktigt smart fotboll som i den 12:e minuten då man lurar av Norrköping bollen en bit in på egen planhalva och vänder spelet snabbt genom Källander som slår en fin stickare på Ken Fagerberg (det ser ut som att Pappas nickskarvar bollen vidare till Ken men jag är inte helt hundra på detta). Ken är som vanligt kylig när han får sina lägen och avancerar majestätiskt in i IFK:s straffområde, med två backar hack i häl, där han distinkt och utan pardon stänker in bollen vid Nuredin Bakius högra stolpe. 0-1 och jubel på bortaläktaren. Fotboll kan ibland vara så enkelt; sätt en bra boll i djupet på en spelare av Ken Fagerbergs kaliber och du vet att det blir mål 8 gånger av 10.
Under större delen av första halvlek spelar ÖIS bra fotboll. Det är säkert bakåt och laget orkar hålla i bollen och spela runt inom laget och får på så vis lite längre anfall än vad man haft i de senaste matcherna mot Landskrona och Sundsvall. Tyvärr lyckas man inte utnyttja de lägen för omställningar som uppkommer och det är mycket på grund av att man i avgörande situationer håller ett alldeles för lågt tempo och att spelarna inte tar sina löpningar. Som i den 17:e minuten då ÖIS-försvaret vinner en boll på gränsen till eget straffområde och spelar upp bollen på Pappas som sätter fart uppåt plan där han har Lindström och Fagerberg med sig; ÖIS har här en god chans att skapa ett riktigt vasst tre-mot-tre-läge men Pappas drar dess värre ner tempot samtidigt som Lindström och Fagerberg tydligen tycker att det är för hett på planen för de springer direkt och ställer sig i den svalkande passningskuggan; Magnus Samuelsson, rutinerade som han är, kan därmed enkelt pressa ut Pappas mot kanten där Pappas snabbt fumlar ut bollen till ett IFK-inkast. Efter att ha legat sömnlös och ältat den situationen hela natten så undrar jag om det inte är dags för en klassisk ”Arsenal-övning” på ÖIS-gården under de närmaste veckorna: att med tre man i hög fart och med smarta positionsbyten tar sig från eget straffområde till motståndarens straffområde på omkring 10-15 sekunder.
Efter en jämn inledning av matchen där ÖIS kontrollerar spelet tar sig IFK allt mer in i matchen och skapar allt oftare tryck och chanser genom Eirik Dybendahls inlägg från på vänsterkanten och Bambergs genombrottsförsök på högerkanten. Inne i boxen är islänningarna Gunnlaugsson och Thordarsson tunga att möta även om Sauso och Dahlin hela tiden gör det svårt för dem att komma till några skarpa avslut. Under den avslutande kvarten av första halvlek har IFK en viss dominans och man skapar också en riktigt bra målchans genom ett inlägg av Dybendahl som Thordarsson kommer högst på i en duell med Dahlin. Avslutet är riktigt bra och Dick Last tvingas till sagolik reflexräddning och tar själv hand om returen framför fötterna på Bamberg. Strax därefter blåser domare Kratz i sin pipa för halvtidspaus.
Vi kan prata hur mycket vi vill om vad som händer med ÖIS omkring den 65-70:e matchminuten (vi såg det bland annat mot Sundsvall och mot Enköping) men i den här matchen spelar det egentligen ingen roll vad som händer, även om någonting händer, eftersom ÖIS ”had it coming” och det var egentligen bara en tidsfråga innan Norrköping skulle kvittera.
IFK dominerar stort i inledningen av andra halvlek. Samuelsson och Blomberg kontrollerar mittfältet och Bamberg kommer flera gånger i position centralt i banan. I pausen gjorde Mats Jingblad en tydlig taktisk förändring genom att flytta in den talangfulle brassen mer centralt i planen, som en släpande forward, något som ÖIS aldrig lyckades lösa till fullo. I 68:e minuten går så luften ur ett relativt hårt ansatt ÖIS då Robin Jonsson får sitt andra gula kort efter en vårdslös tackling på Thordarsson. ÖIS:s högerkant blir därmed kraftigt försvagad samtidigt som det ser ut som att Strömberg går på knäna på vänsterkanten. Tre minuter efter utvisningen kommer också IFK:s kvittering och det är återigen Dybendahl som står för framspelningen och Bamberg för avslutningen. På ett inlägg från Dybendahl går Bamberg upp och placerar kyligt sin nick i Dick Lasts högra hörn. Last är helt chanslös. Strax därefter, 4 minuter för att vara exakt, kommer IFK:s ledningsmål på straff genom Gardar Gunnlaugsson, islänningens tolfte mål för säsongen. Straffsituationen uppkommer efter att nyinbytte Bruno Santos frispelats och hakats av ÖIS-försvaret. Straffavblåsningen är solklar och ingenting att snacka om, precis som Gunnlaugssons straff, trots att Last går åt rätt håll så är han helt chanslös på den stenhårt slagna straffen.
Efter IFK:s ledningsmål försöker ÖIS återigen att ta tag i matchen och man skapar ett par halvchanser genom Ken Fagerberg men man lyckas inte riktigt få till de där heta och farliga chanserna. När Ken väl får bollen på topp så är han ofta ensam, Sammy var inte riktigt på hugget under den avslutande kvarten, men Ken lyckas ändå ska en viss oro i Norrköpingsförsvaret. Det är underbart att se hur Ken tar emot och täcker bollen och skapar yta för sig själv genom att använda sin fysik på ett intelligent sätt. Han påminner till viss del om Ari Da Silva Ferreira i Kalmar FF i sin förmåga att ta emot bollen och skapa utrymme för sig själv även om han inte riktigt håller samma klass i mottagningar och avslutningar (än). Även Christian Lindström har en farlighet under den avslutande kvarten men hans avslut är alldeles för lamt för att vålla några problem för Bakiu i Norrköpingsmålet. Mitt i ÖIS-försöken att åter ta kommandot i matchen gör Jukka Sauso ett fatalt misstag när han ska spela tillbaka bollen till Dick Last; passningen blir helt enkelt för lös och den snappas upp av Bruno Santos som inte gör något misstag när han får en sådan smörpass. Santos lurar enkelt ner Last och avslutar kyligt intill högra stolpen och det är dess värre game, set och match IFK. Tredje, egentligen fjärde men jag räknar inte cupen, raka förlusten är ett faktum och det måste vara tungt att vara ÖIS-spelare.
En sak som är bra med Janne Carlsson nybygge, 4-5-1, är att det är ett väl fungerande system även när man spelar med en man mindre: genom att spela 4-4-1 klarade ÖIS av att hålla upp spelet mot Norrköping och det säger jag även om IFK gjorde tre mål och vände matchen efter utvisningen. Om man ska vara ärlig så är enbart ett av dessa mål ett spelmål; Bambergs 1-0-mål. Straffen är inte mycket att snacka om men den kunde lika gärna ha uppkommit med elva man på plan och 3-1-målet kommer ju på ett individuellt hjärnsläpp från Jukka Sauso, som totalt missbedömer läget och frispelar Bruno Santos med en allt för löst slagen hemåtpass. På ÖIS:s hemsida säger Janne Carlsson efter matchen att ”kan vi hålla den här nivån kommer vi ta våra poäng” och det är bara att hålla med, om laget spelar på samma sätt och med samma djävlaranamma och auktoritet så är jag övertygad om att man är ett lag för den övre halvan av tabellen. Trots detta så har jag ändå ett par önskningar inför matcherna mot Sirius och Bunkeflo samt ”sommaruppehållet”:
a) att laget satsar hårt på att träna på tempo i omställningar och i passningsspel. I första halvlek slarvar man bort en del riktigt bra lägen till omställningar genom att man drar ner tempot allt för mycket.
b) att laget tränar på avslut, som det var i matchen mot Norrköping så skapar man många bra lägen men man är alldeles för pojklagsaktiga i avsluten. Jag räknade till fem eller kanske sex riktigt bra lägen i matchen (Fagerberg x3, Lindström, Zhubi och Barlay) som slarvas bort genom strumprullare och plockpotatisar. Det var alldeles för många ”Boyd-avslutningar” i den här matchen och det måste det bli ändring på om man vill utmana om en uppflyttningsplats.
c) att man jobbar med kommunikation och ork i försvarsspelet sista 25 minuterna av matchen. Jag vet inte hur något sådant ska gå till men som det är nu springer försvaret omkring som yra höns mot slutet av matchen och det uppstår stora luckor i försvaret (och nej det berodde inte på utvisningen och på att Jukka flyttade upp i anfallet).
Även om IFK vann matchen välförtjänt så måste det sägas att ÖIS gjorde en riktigt bra match. På tisdag är det dags för match mot serietvåan Sirius och om ÖIS bjuder upp till samma spel som i matchen mot IFK så kan alla ÖISare gå till Valhalla IP med stora förhoppningar.
IFK Norrköping-ÖIS 3-1
12 min. 0-1 Ken Fagerberg, assist Magnus Källander eller Alexandros Pappas
71 min. 1-1 Daniel Bamberg, assist Eirik Dybendahl
75 min. 1-2 Gardar Gunnlaugsson, straff
83 min. 1-3 Bruno Santos, assist Jukka Sauso
Varningar:
IFK Norrköping: Stefan Thordarsson
ÖIS: Marcus Dahlin, Robin Jonsson x2, Alexander Mellqvist, Martin Strömberg.
Domare: Lars Kratz
Publik: 9500