Lagbanner

Betyg från matchen IFK - ÖIS

Blandade betyg från gårdagens match

Dick Last – 4 – släpper in tre mål men är ändå mer eller mindre felfri och kan definitivt inte lastas för något av målen: 1-1 är en perfekt avslutning, helt otagbar, från Bamberg, straffen är äckligt välslagen; stenhård och välplacerad i målvaktens mardrömshöjd och 1-3 är inget att snacka om då Santos får tjugofem sekunder på sig att förbereda sig för sitt avslut och det finns ingenting som Last kan göra i det läget. I första halvlek gör Last ett par riktigt svettiga räddningar och i andra halvlek har han en strålande läcker parad på ett friläge från Bruno Santos. Skönt också att se att Last är en riktig "gentlemannalirare" och att han tar sig tid att snacka med motståndarlagets spelare och att han, som det verkar från läktarplats, håller en god ton i dessa situationer (det fanns en sekvens när han till och med fick Superettans skitsnackare nummer ett, IFK:s Thordarsson, att le, vilket var lite gulligt).

Robin Jonsson – 3 – gör en helt OK match även om han verkar vara sliten, och stundtals har det jobbigt med Dybendahl och Thordarsson men löser det mesta på ett klokt sätt. De två korten är inte mycket att orda om även om man kan tycka att det andra gula kortet är lite huvudlöst från Jonssons sida; ungefär vid mittlinjen tar han en hård bakifråntackling på Thordarsson, som har ryggen mot ÖIS-målet och inte direkt någon att spela, det kan kännas lite meningslöst samtidigt så måste man gilla inställningen och pondusen som Robin spelar med, om jag säger så här; jag skulle inte gå in i en duell med Thordarsson, mannen är ju en djäkla best och det måste göra enormt ont att möta honom men Robin står upp bra och vågar spela tufft på Thordarsson vilket han helt klart ska ha en eloge för; trots utgången så var det lovande insats.

Marcus Dahlin – 3 – lika lugn, stabil och kontrollerande som vanligt, gör inga egentliga misstag och styr försvaret. Samarbetet med Jukka Sauso hade kanske kunnat fungera något lite bättre; i inledningen av matchen är det tyvärr ett par missförstånd mellan våra två mittbackar som skapar några halvchanser för Norrköping. Det kort som Dahlin drar på sig ser lite lustigt ut, såtillvida det inte är för snack, då det ser ut som att han vänder sig om för att ta en löpduell med Gunnlaugsson och får bollen på armbågen, i en fullt naturlig löprörelse måste tilläggas, OK, ÖIS får kanske fördel i den situationen men jag trodde att en hands var tvungen att vara avsiktlig/medveten för att rendera i en varning. I vilket fall som helst är det synd eftersom det betyder att Dahlin nu har fyra gula kort och enbart behöver ytterligare ett kort för att vara avstängd i ytterligare en match och med tanke på hur betydelsefull han är för laget så är inte det bra (nåja, han får spela mot Sirius och så kan han vara avstängd mot ett bonkegäng som Bunkeflo).

Jukka Sauso – 3 – gör en bra match men ser stundtals lite förvirrad ut och bakåtpassningen till IFK:s 3-1-mål är bara för dålig. I övrigt var Jukka stark i luften och spelade tufft på IFK:s islänningar. Glädjande är att han inte tjongade särskilt mycket idag utan tog det lugnt och lät Dahlin, Jonsson och Källander sköta uppspelen. När Jukka flyttades upp i anfallet i slutet av matchen gjorde han inte lika stor nytta och helt plötsligt hade han det svårare att vinna nickdueller och andrabollar.

Martin Strömberg – 3 – har en fantastisk inställning och verkar verkligen vilja vinna allting som han ger sig in i. Tröttades en hel del i mitten av andra halvlek och såg periodvis riktigt stum ut. I 60:e minuten syntes det extra tydligt då Strömberg och Zhubi skapat ett övertag på IFK:s vänsterkant som man inte lyckas förvalta eftersom Strömberg är så stum i benen att han enbart orkar med en överstegsfint innan han försöker rycka förbi Rönneklev, låt mig här påpeka att när jag kallar Strömbergs aktion för ett ryck så är jag väldigt snäll för det var verkligen inget att imponeras över; en dyngrak elefant har ett lättare steg än vad Strömberg hade i det läget, det är dags att ge sig ut i spåret eller ta hjälp av någon av friidrottens konditionstränare.

Magnus Källander – 4 – är hjärtat i dagens ÖIS. Klok och välspelande och jag måste säga att jag tycker att Källander klarade sig förvånansvärt bra mot Samuelsson och Blomberg. Jag var inledningsvis lite rädd för att Norrköpings innermittfältspar skulle käka upp Källander men han spelade lugnt och stilfullt hela matchen igenom (utbytt i 94:e minuten). Det är lite synd att han verkar vara ”one of a kind” i dagens ÖIS och att det verkar som att han ser och tänker fotboll på ett helt annat sätt än vad de yngre spelarna gör och ÖIS:s spel därmed blir lite lidande eftersom Källander inte alltid tillåts maximera sin spelförmåga.

Alexandros Pappas - 4 – gör en imponerande insats som defensiv mittfältare. När jag förstod startuppställningen så kliade jag mig en hel del i huvudet och undrade hur tusan Janne Carlsson tänkte men som vanligt så är det som så att JC kan mer fotboll än vad jag kan och Pappas gjorde en jättematch på mitten (samtidigt som Robin Jonsson gjorde bra ifrån sig på högerbacken). I en av de två defensiva mittfältspositionerna gör Pappas en av sina bästa matcher i ÖIS. Pappas är ettrig och hård att möta och gjorde mycket bra ifrån sig i kampen om mitten; måste säga att jag är förvånad över hur pass stark Pappas är som orkar stå emot Samuelsson och Blomberg. Det är nog till stor del tack vare att Pappas och Källander kontrollerar mitten som ÖIS kan dominera under perioder av första halvlek.

Mentor Zhubi – 3 – Är det inte konstigt att Mentor inte orkar mer än 60 minuter? Jag måste säga att jag har lite högre förväntningar än så på en superettanlirare men det är kanske dumt att gnälla allt för mycket på en sådan sak. Fram till dess att han tar slut gör Zhubi ett kompetent jobb även om han hade kunnat vara lite vassare när han väl kommer till avslutslägen. När han byttes ut körde den tillresta klacken den legendariska ”vem fan är Zlatan – vi har Zhubi” ramsan till allas glädje.

Christian Lindström – 3 – gör precis vad han ska göra; jobbar hem, följer med upp i anfallen och springer och sliter med stor vilja. Det enda man skulle kunna önska sig av Lindström är att han blev lite hårdare i kroppen, modigare i närkamperna och kyligare och vassare i avsluten. Lindström hade ett jätteläge när han vandrade in i banan och tog sig förbi IFK-back efter IFK-back men blir sedan lite för ”hetsig” och vågar inte ta sista gubben utan försöker sig på ett skott, som förstås blir en strumprullare, från strax utanför straffområdet. Överlag en pålitlig insats från Lindström; man vet vad man får när han startar en match.

Ken Fagerberg - 4 – och så gör han då mål igen (och igen) den unge Fagerberg, och som han gör det sedan; med fart, viljestyrka, och precision; precis som vi vill ha det! Jag börjar bli fundersam på hur länge som ÖIS får behålla denna talang; vad händer när Hasse Borg kommer springande med sitt förbannade checkhäfte? Ken skapar på egen hand svårigheter för vilket försvar som helst; både Magnusson och Arvhage hade av och till problem med Kens framfart. Mest imponerade, förutom målet, var situationen i tjugonde minuten då Sammy och Ken spelar tvåmannsfotboll mot ett samlat IFK-försvar: Sammy sätter bollen i djupet på Ken som tar en löpduell mot Magnusson i IFK-försvaret, i precis rätt läge petar Ken bollen förbi Magnusson och rycker sig loss (att han sedan tar Magnusson benknäckare och står upp(!) gör en bara än mer imponerad) och tar sig sedan ner mot kortlinjen och spelar snett-inåt-bakåt till Sammy som avslutar med en mörsare, som förvisso går tre meter utanför och sex meter över men det är inte det som är det viktiga utan Kens väg fram till Sammys avslut. Ken är mer eller mindre inblandad i alla ÖIS farligheter; om han inte avslutar själv så tar han emot bollen och släpper tillbaka för avslut från Sammy, Zhubi eller Lindström.

Alexander Mellqvist – 3 – kom in som yttermittfältare i den 62:a minuten och gör där en helt OK insats. Ser ibland tung ut i fötterna och går emellanåt på lite väl enkla finter för att han inte riktigt hänger med i fotarbetet. Var stora stunder rätt så osynlig och fick mest jaga boll eftersom Norrköping hade ett stort spelövertag under den period av matchen som Mellqvist spelade. Han hade även en osnygg kapning av Rönneklev i 73:e minuten som, lite onödigt, gav honom säsongens första varning.

Simon Chekroun – kom in istället för Fagerberg i 86:e minuten och fick inte så mycket uträttat.

Tobias Christensson – ersatte Källander i 94:e minuten.

Janne Carlsson – 5/1 – Carlsson får en femma för genidraget att sätta Pappas på det defensiva mittfältet och för att han lyckas ingjuta mod i ÖISarna inför matchen; laget kom in och tog tag i matchen med en gång och inledningsvis vågade man verkligen att stå upp mot seriesuveränen, något som jag finner imponerande och om man bygger vidare på detta så kan det räcka riktigt långt. Man kan kanske vara något fundersam till att han väljer att sätta in Mellqvist som yttermittfältare men det är kanske att vara i gnälligaste laget. Carlsson får dock även en etta i betyg för sitt förbannade gnäll på domaren efter matchen; jag måste säga att jag är trött på den här skiten som man håller på med just nu i ÖIS (Stefan Herre Erikssons ”Herres Hörna” i senaste matchprogramet) att hela tiden skylla och gnälla på domaren; odla inte en sådan kultur i klubben, låt mig påminna herrarna om att det inte är GAIS eller Bajen ni företräder, utan se istället till att bygga ett lag och ett spelsystem som inte är beroende av domaren; ni har en fantastisk stomme med engagerade unga spelare som kan räcka till allsvenskan om de inte görs om till gnälliga missnöjda pojkspolingar som inte behöver ta eget ansvar eftersom det alltid går att skylla förluster, tappade poäng och dåliga insatser på domaren. Gör om, gör rätt!

IFK Norrköping – 5 – en spelande maskin utan dess like i Superettan; borde nog spela i Allsvenskan redan denna säsong. IFK:s mittfält är galet effektivt med Samuelsson och Blomberg som bolluppsamlare och spelfördelare centralt och Dybendahl som inläggsmaskin till vänster och Bamberg som smart avslutare och kreativ kraft till höger. Islänningarna på topp var precis så tunga och tuffa att möta som vi hade förväntat oss. Backlinjen gjorde inte många misstag även om Ken Fagerberg stundtals visade Arvhage och Magnusson hur tufft den kan bli när man kommer upp i Allsvenskan och får möta riktigt bra anfallare. Jag är även lite smått imponerad av IFK:s högerback Rönneklev som gjorde en mycket bra match.

Norrköpingspubliken – 5/0 – en femma för uppslutningen; man går verkligen ”man ur huse” för sitt lag, och 9500 är en oerhört imponerande publiksiffra; det är nästan i klass med vad AIK hade under sin säsong i Superettan. Publiken ska dock ha en etta för att den var så förbannat livlös och gnällig. Jag menar kom igen; ja, ÖIS spelade fysiskt och hårt men vad f*n; ”this is the fuckin’ Superettan”; det ska vara kamp och tufft spel!

Martin Johansson2007-06-28 17:04:00
Author

Fler artiklar om Örgryte

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS
Är ÖIS inte bättre än såhär?
Kvantresultat för ÖIS mot ÖFK