Newport County - Mansfield2 - 3
Inför ESK-ÖIS: Dags för ett trendbrott?
Imorgon bär det då av till Enköping för att ta sig an Bo-Jespers spelglada gossar. Nu skulle det faktiskt smaka mumma med ett trendbrott. Vi har sett många sådana i år där våra rödblå eleganter varit inblandade ur ett negativt perspektiv. Tre segrar i rad skulle vara ett trendbrott i en positiv riktning…
Enköping har efter en hyfsad start gått lite på tomgång efter sommaren. Om man nu kan kalla det tomgång då man mött 2 topplag samt Sirius under de sex senaste matcherna. Det har självklart gett varierande utgång, men man fick en riktigt bra skalp i bältet då man kämpade ned Norrköping för ett par veckor sedan. Mot Sirius och Sundsvall har det blivit oavgjorda matcher. Det här är nog lite signifikativt för just Enköping. Man spelar väldigt bra mot topplag men kan ha svårt mot lag som är lite sämre. Med det vill jag då inte ha sagt att man skall ha svårt mot Öis…
ESK är ett lag som spelar utpräglad 4-4-2, vill ha rätt mycket boll och har en konstruktiv spelidé. De som minns vårens möte på Valhalla kommer säkert ihåg att de vårdade bollen, ansträngde sig centralt för att sticka in bollarna bakom vår backlinje samt att aldrig ge upp. Det var ju en match med två skepnader. I första halvlek körde Öis på och gjorde ett välförtjänt mål. Efter utvisningen på Anders Lindberg tappade Öis kommandot och gick bort sig totalt i andra halvlek. Eländet kulminerade med Dicks vackra enhands fösning in i eget kryss på ett mediokert inlägg som han plockar bort 10 gånger av 10. Det här var den elfte gången….
1- 1 blev slutresultatet och jag vill minnas att vi var några stycken som gick från Valhalla snopna, irriterade och med ett uppgivet ”jaha, nu igen…” malandes i huvudet. Vi får verkligen hoppas att Enköping behåller alla spelarna på banan den här gången eftersom det motsatta verkar invagga årets rödblå upplaga i någon form av förlamning och ängslan som ingen verkar kunna bryta.
Inför morgondagens drabbning så har vi i alla fall några stycken som inte ens får vara med på plan från början. Eric Hammar och Peter Holm är bägge avstängda i ESK. Carlos Espinosa i Öis har fått syna det gula kortet för tredje gången i och med varningen som kom mot Mjällby senast. I och för sig så var det väl helt rätt match att bli avstängd i eftersom han ändå är skadad…
Om vi då fokuserar på vårt kära Sällskap en liten stund så har vi startat en väldigt trevlig vana i att vinna igen. Båda kamperna mot Mjällby och Öster innebar ett fall framåt i det som vi kallar inställning och att kriga för varandra. Det känns som om man har insett att det inte går att ställa ut skorna längre utan att man faktiskt måste ta det extra löpsteget och spela lite rakare för att nå fram. Samtidigt kan ju inte betydelsen av Ken Fagerberg underskattas. Helt plötsligt så kan vi få fast bollen på motståndarens planhalva och därigenom få lite längre anfall. Dessutom så måste jag ge en eloge till både Clarholm och Lycén. Clarholm för att han visar en sjuhelvetes inställning och egentligen utför något han inte borde vara tränad för. Lycén för att han tillför speed och en härlig inställning. Han var helt under isen under första halvlek mot Mjällby då han sprang omkring som en P-97 spelare som inte visste var han hade sin plats, för att i andra halvlek visa en härlig fighteranda med goda offensiva kvaliteter. Mer sådant tack..
Dessutom visar väl dessa två matcher att vi i fortsättningen avslutar de plågsamma försöken med en ensam mittback på topp som sprider nickar över hela plan och istället satsar på en utgångsposition bestående av en traditionell 4-4-2 uppställning. Ken blir target och Clarholm går på djupet. Fungerar alldeles utmärkt!
I övrigt lär nog mittfältet bli Lycén, Mellqvist, Källa samt Boyd. Även om det känns väldigt konstigt att sätta Mentor på bänken efter hans kanonmatch senast mot Mjällby. Backlinjen lär innehålla Pappas, Dahlin, Jonsson och Lindström. Där hade jag tunga och rätt så irriterade diskussioner med mig själv om att ge både Lawenius samt Iheb chansen från start efter deras utmärkta prestationer mot Mjällby. Jag valde dock rutinen här och vi får se om Janne tänker som jag. Det är ju sällan vi tänker samma men även någon gång skall väl en blind höna hitta ett korn.
Och då lägger jag inga värderingar i vem som egentligen är hönan….
Jag hoppas och har en känsla av att det blir seger. Jag har egentligen ingen aning varför men det känns som om vi håller på att skapa en trend. 1-2 med ESK:s siffror först. Lycén får äntligen spräcka nollan. Det andra målet görs av en vilt kämpande Clarholm efter det att han har nickat stenhårt i ribban och får returen på en utskjutande del på kroppen och i mål. Han visar ännu en gång att han är ståndaktig i boxen…
PS. Janne! Glöm nu kavajen hemma igen. Två matcher i träningsoverall och två segrar talar sitt tydliga språk….
Multi vocato sunt, pauco vero electi!
Framåt, Framåt, Framåt – ÖIS!
