Örgryte IS-IF Elfsborg 1-1
Fasen också! ÖIS borde ha vunnit den här matchen, inget snack om det. Men en bra halvlek räcker inte. Det gör däremot en Fredrik Berglund.
Laget:
Med Magnus Källander, Valter Tomaz Jr och Jeffrey Aubynn tillbaka i spel igen efter avstängningar respektive sjukdom kunde man ha trott att allt var frid och fröjd i laguttagningen. Men inte då! Istället såg sig Morgan Nilsson och Mike Owusu föranledda att skada sig respektive insjukna, vilket gjorde högersidan till ett gapande hål. Som vi spekulerade i innan matchen valde Hamrén att sätta David Marek som högerback och vänsterfotade Daniel Lohm på höger mittfält. Med facit i hand hade kanske en annan lösning varit att föredra…
Matchen:
Första halvlek var inte så värst rolig att titta på, tempot var inte speciellt högt och spelet på plan kändes en smula avslaget. Det var jämnt spel under den första halvtimmen och de största chanserna stod Daniel Lohm för; ett skott strax utanför och ett skott som Johan Wiland räddade efter att först ha tappat bollen. ÖIS började sedan ta hand om händelserna allt mer och det var ytterst nära att Christian Hemberg gett ÖIS ledningen. Markus Johannesson täckte en passning så lyckosamt att bollen studsade upp till Joachim Karlsson vid mittlinjen. Han drev upp bollen och spelade i sidled till Magnus Källander, som i sin tur hittade Christian Hemberg med en perfekt passning. Christian rundade målvakten och skulle bara slå in bollen i nät, när han i stället träffade stolpen.
Det blev överraskande Elfsborg som tog ledningen istället. Johan Anegrund och Fredrik Berglund sprang på en långboll med Johan klart före, men Johan fick aldrig undan bollen och Fredrik smet framför och sköt lågt utan chans för Dick Last.
Efter paus var rödblått mycket mer aggressivt och hade ett rejält spelövertag, kvaliteten på spelet höjdes och det fanns en hel del målmöjligheter på bägge sidor. Johan Anegrund hade en utsökt möjlighet att ta revansch på sig själv, när han fick skottläge efter en frispark av David Marek, bollen gick dock en bit över. Christian Hemberg hade ett bra skott, men vinkeln var för dålig och bollen gick parallellt med mållinjen.
Christian Hemberg gav sig som tur var inte och när Anders Prytz fick iväg ett ganska snett skott, som via Magnus Källander letade sig vidare till Christian, vände han snabbt inne i straffområdet och sköt otagbart 1-1 via stolpen.
Nu var Christian het och framspelad av Anders Prytz frestade han målvakten med ett fräsande skott, som bara gav en hörna. Det var också en hörna som var ÖIS sista stora chans. Markus Johannesson slog en vänsterhörna som Johan Anegrund nickade tätt över ribban. Hörnan kom när Johan Wiland räddade Patrik Elmanders skott vid vänstra stolproten.
Kommentaren:
Precis som vi misstänkte inför matchen satt fortfarande drabbningen med IFK i måndags kvar i både ben och huvuden hos Elfsborg. De var inte alls bra! Desto mer deprimerande då att ÖIS inte förmådde utnyttja detta. Efter pigga första tio minuter förföll Sällskapet till planlöst bollinnehav utan udd, där man bland annat excellerade i att slå dåliga inlägg. Kantspelet var över huvud taget svagt, då både Aubynn och Lohm hade dåliga dagar, och det mesta ÖIS åstadkom gick via Källa i mitten. Elfsborg å sin sida spelade gradvis upp sig, och även om de inte kom ofta så kändes det alltid farligare och mer planerat när de väl kom än i ÖIS tafatta anfallsförsök.
I paus lät tränare Svensson rejält missnöjd i speakerintervjun och på frågan om några byten var planerade svarade han "Ja, elva stycken byten av attityd."
Sällskapet ryckte också upp sig betydligt i andra halvlek. Passningsspelet blev distinktare och det spelades mycket mer i djupled. Dessutom provades det en hel del långskott. Ofta illa riktade för all del, men det är jättebra att lirarna försöker! Elfsborg var aldrig ofarliga, och sylvasse Berglund oroade hela tiden. Framför allt Anegrund var synbarligt nervös när bollen gick åt Bellas håll, vis av skadan från den ödesdigra missen vid målet.
Bytet när Aubynn gick ut, tydligen inte helt återhämtad efter sin influensa, och Owusu kom in var ett lyft. Marek gick då upp på mittfältet och gjöt tillsammans med en pigg Mike ett helt nytt liv i den rödblå högerkanten, medan Lohm äntligen fick hitta hem till sin kära vänstersida och där började se ut som en fotbollsspelare igen.
Kvitteringsmålet var både rättvist och väntat. Sällskapet fortsatte sedan att spela bra resten av matchen och gjorde sig förtjänta av både ett och två mål till. Men bollen skall ju in också. Hade vi spelat som i andra halvlek hela matchen hade vi dock med största sannolikhet vunnit.
Otroligt sorgligt att vi tappar poäng i en sån här match. Elfsborg var klart ur slag (men aldrig helt ofarliga, som sagt) och borde ha slagits tillbaka enkelt och med eftertryck. När vi är så tydligt det bättre laget måste vi ta tre poäng också om vi skall ha i toppen att göra! Och att visa upp ett så lealöst spel som i första halvlek borde vara förbjudet. Misstaget som Anegrund gör däremot är inte så mycket att säga om. Det är sånt som händer när man inte förmår utnyttja sitt spelövertag. Vi har sett det förr, allt för ofta, och felet är inte i första hand det individuella misstaget i försvaret utan oförmågan att sätta dit bollen långt tidigare.
Spelarkritiken:
På grund av storleksbegränsning kommer sista "kapitlet", spelarkritiken, i en [separat artikel].
Sammanfattningsvis är en poäng en besvikelse. Inte minst kanske därför att det hade varit roligt att vara serieledare över midsommarhelgen. Nu får vi nöja oss med en andraplats bakom de Långrandiga. Men å andra sidan… tittar man på skadeläget, eller på förhandstipsen, så är det inte så illa pinkat det heller!