Uruselt spel i oavgjord match: ÖIS - Östers IF 0-0
Det blir en säsong till i Superettan för Örgryte IS. Det står nu klart efter tisdagens 0-0-match mot Östers IF. I en nästintill målchanslös match visade ÖIS upp sig från sin absolut sämsta sida (även om det gick att se vissa ljuspunkter, åtminstone om man som undertecknad tillämpar ”the power of positive thinking”). Lågt tempo i passningsspelet, dålig rörlighet hos mittfältare och anfallare, håglös och ängslig inställning samt uddlös offensiv präglade matchen och det mållösa och oavgjorda resultatet var helt och hållet rättvist. Nu får ÖIS inrikta sig på att spela av resten av säsongen och försöka utveckla en fungerande spelidé som inspirerar och engagerar spelarna på ett annat sätt än vad dagens spelidé bevisligen gör.
Glöm Sverige mot Turkiet i EM 2002. Fotbollen har fått ett nytt lågvattenmärke; ÖIS mot Öster IF i Superettan 2007. Gårdagens match på Valhalla Idrottsplats kan vara en av de mest vedervärdiga och urbota tråkiga matcher jag någonsin sett. Det var aldrig ens spännande. Inte en sekund. Medioker fotboll är bara ett mellannamn. Ord som urusel, frånstötande, tafatt, oestetisk, inställningslös, stilvidrig, pinsam, meningslös och taktiskt motbjudande flyger genom hjärnan. Nittiofyra minuter av livet som vi aldrig får tillbaka. OK, nu när det viktigaste är ”out in the open”, så att säga, så ska vi försöka vara lite mer nyanserade i de resterande delarna av matchrapporten.
ÖIS kom till spel med Samuel Barlay bredvid Ken Fagerberg istället för höstens succéförvärv, Andreas Clarholm. Barlay: från läktaren till startelvan på fem röda sekunder. Janne Carlssons laguttagningar är inte alltid helt lättbegripliga. Med Barlay på plan så återgick ÖIS till den 4-2-3-1-modell som man inledde säsongen med. En modell som Janne Carlsson tidigare kritiserats hårt för eftersom den många gånger lett till att Ken Fagerberg isolerats i sin position som ensam anfallare. Något som hittills medfört att ÖIS i många matcher haft svårt att skapa tryck och övertag mot motståndarnas försvar och defensiva mittfältsspel. Vad tror ni hände igår?
History repeating itself!
Första halvlek är med andra ord inte mycket att skriva hem om då, den sönderblåsta halvleken, lagen fick knappast göra mer än fyra pass inom laget innan domare Patrik Berglund blåste för frispark eller hade någon annan intressant synpunkt på spelarnas uppträdande, till större delen präglades av extremt långsamt och okreativt spel. Lagen klarade inte ens av att utnyttja motståndarens låga tempo, bristande inställning eller kollektiva/individuella misstag.
Till en början såg det dock ut som att Öster hade planer på att ta revansch för 2-3-förlusten i den åttonde omgången. Genom Helgi Danielsson, Paulo Figueiredo och Pavel Zavadil skapade Öster ett visst övertag under de inledande tio till femton minuterna. Robin Jonsson och Iheb Hamzeh gjorde dock en gedigen insats mot Freddy Borg och Anatolij Ponomarev så Öster kunde aldrig vaska fram några direkta farligheter, trots ett visst övertag vad det gäller bollinnehav. Det bästa man mäktade med var en halvtafflig mörsare från Fredrik Bild. Backspelet från Jonsson och Hamzeh, framförallt Jonssons första halvlek och Hamzehs avslutande tjugofem minuter, var för övrigt matchens glädjeämne sett med ÖIS-ögon. Frågan är om inte Janne Carlsson har sitt framtida mittbackspar här. Min gissning är att Marcus Dahlin förpassas till bänken för resten av säsongen.
Från ÖIS:s sida skapades som sagt inte mycket under första halvlek men det som skapades var signerat Tommy Lycén. Med en för matchen unik inställning smällde Lycén på med exakta tacklingar på Zavadil och stilfulla offensiva ruscher längs med vänsterkanten. Att som Göteborgs-Posten säga att det saknades kantspel är bara fånigt för i första halvlek hade faktiskt Lycén, tillsammans med Martin Strömberg, ett par någotsånär konstruktiva offensiva räder på just kanten. Bland annat så skapade man en halvchans i den tolfte minuten genom att snurra upp Zavadil och Emin Nouri med ett enkelt, men vackert, väggspel. Strömbergs låga inlägg slarvades emellertid bort av, en för dagen ovanligt sävlig, Ken Fagerberg, och i andraläget var sedvanligt långsamme Alexander Mellqvist inte på tårna när bollen låg fri i Östers straffområde. I den artonde minuten skapade Lycén, i en fin kombination med Fagerberg, ett läge för avslut, men tyvärr var Lycén lite för omständlig i just avslutsmomentet så Östers Fredrik Bild hann spela undan bollen innan Lycén fick till avslutet. Första halvleks ”målchans” stod annars Strömberg för när han bröt ett Öster-uppspel och avancerade på egen hand fram till Östers straffområde där han, med panik i ögonen, laddade stora kanonen… utanför.
I övrigt präglades ÖIS:s första halvlek av ett allt för skralt spel på det centrala mittfältet, Magnus Källander och Mellqvist hade inte någon av sina bättre halvlekar och man lät Östers centrala mittfält i form av Danielsson och Figueiredo kontrollera matchen. Även Christian Lindström gjorde en tämligen slät figur i sin position till höger på mittfältet. En annan sak som ska sägas om den första halvleken är att det syntes att Samuel Barlay suttit på läktaren i ett antal omgångar. Seg, långsam och otajmad var kvällens ledord för Sammy. Under den första halvleken låg Barlay allt som oftast helt fel i position och när han väl fick tag i bollen eller vann en närkamp hade han alldeles för lågt bolltempo för att kunna göra något kreativt av situationen. I och med detta fick Ken alldeles för dåligt understöd i det offensiva arbetet och ÖIS fick stora problem med att skapa några som helst målchanser. Överlag var Öster ”det bättre laget”, säger inte så mycket eftersom båda lagen spelade på en erbarmligt låg nivå, under första halvlek.
I andra halvlek kommer Mentor Zhubi in istället för Alexander Mellqvist. Christian Lindström tar då Mellqvists position som defensiv central mittfältare. Och Zhubi tar plats till höger på mittfältet. Det ska sägas att Lindström inledningsvis gör OK ifrån sig i sin position som defensiv mittfältare; han vinner ungefär varannan boll och spelar lugnt och, mätt med matchens mått, vårdat. I övrigt är ÖIS:s spel oinspirerat under den inledande delen av halvleken. Spelarna står mest och tittar på varandra och när man har boll i egen backlinje är det ingen rörelse, inga positionsbyten, inga djupledningslöpningar, ingen som kommer ner och möter för att hitta alternativa uppspelsvägar; absolut ingenting händer. Stiltje. Till slut blir det som det alltid blir i de lägena; en långboll från Jonsson eller Hamzeh upp på en alldeles för ensam Fagerberg. Och av det, intet! I det här läget av matchen är Barlay helt avhängd, han är tyvärr allt för rostig; timing, teknik och bollmottagningar är under all kritik, och i den sextioförsta minuten byts han så mycket riktigt ut mot Andreas Clarholm.
Clarholm är en klok spelare och spelar en typ av fotboll som på bästa sätt maximerar hans styrkor som fotbollspelare. Han är stor och stark men samtidigt välkoordinerad; när den långa bollen kommer från backlinjen så vinner han oftast luftduellerna mot Marco Da Silva eller Mario Vasilij, och om han inte vinner bollen i luften så är han där och stör så att rensningen eller undannickningen blir bristfällig vilket gör att ÖIS, oftast i form av Fagerberg, kan vinna andrabollen; när bollen kommer längs med backen så klarar han av att hålla undan sin motspelare och skapa utrymme för sig själv och kan på så sätt ge ÖIS möjlighet att fylla på i offensiven vilket ger ett helt annat spel än 4-2-3-1-uppställningen. Är det något som Clarholm behöver träna på så är det kanske ”finmotoriken”, spelet på de små ytorna, och snabbheten för igår gled ett par riktigt fina möjligheter ÖIS ur händerna just på grund av Clareholms halvtaffliga teknik och bristande manöverkapacitet i trånga situationer. En annan sak som han måste utveckla är spelförståelse och löpvägstänkandet; Clarholm läser helt enkelt inläggssituationer allt för dåligt; i många situationer kommer han på fel sida av målvakten, något som gör att han aldrig får chansen att nå bollen, eller den enda chans han får är ju om målvakten totalt skulle missbedömma inlägget och gå bort sig totalt.
I och med att Clarholm kommer in så går ÖIS över till att spela ett mer regelrätt 4-4-2 och man får därmed även ett klart grepp om matchen och man för sedan matchen ända in i mål, även om det bör påpekas att laget inte bjuder på något vidare imponerade spel, sånär som på något enstaka undantag. Det saknas fortfarande rörelse i anfallsspelet, men man börjar åtminstone kunna se en tendens att man spelarna vågar hålla bollen inom laget och stundtals klarar man av upp mot en tio till femton passningar inom laget (oerhört imponerande). Det är som att man helt plötsligt litar på den egna förmågan och på lagkamraternas kapacitet. Lindström och Källander står upp OK i mittfältskampen. Zhubi och Lycén, även om Lycéns offensivlusta och initiativförmåga mattas något i den andra halvleken, trycker på längs med kanterna och samspelet mellan Clarholm och Fagerberg fungerar OK på topp. Pappas vågar flytta upp i offensiva positioner och Hamzeh och Jonsson vågar, i samma spelsekvens, att spela bollen mellan sig vid upprepade tillfällen. Öster blir också mycket riktigt tillbakapressade på ett annat sätt från och med den sextioförsta minuten.
Mot slutet av matchen, efter de två avslutande bytena, får ÖIS i gång någonting som kan liknas vid fotboll. Helt plötsligt får laget igång bolltempot, till stor del tack vare Källander, Espinosa och Pappas som hittar varandra fint på högerkanten. En förklaring till att laget får ordning på spelet under den sista kvarten kan vara att man nu vågar hålla i bollen och spela runt i backlinjen i väntan på att man hittar ett bra uppspelsläge istället för att som tidigare under matchen bli stressade och efter tre pass dra iväg en tjongboll. En boll som elva gånger av tio förloras. Men nu, genom att lita på varandra och genom att ta tid på sig och spela runt bollen mellan backar och defensiva mittfältare i uppbyggnadsfasen, så skapar man rörelse i motståndarnas försvar och undan för undan tappar Öster sina försvarspositioner och det öppnas upp ytor för Mentor Zhubi och Carlos Espinosa, något som ger ett bättre utgångsläge för det offensiva spelet än bollar i djupet på Ken och Clarholm (som oftast hamnade i två-mot-sex lägen mot Österförsvaret när detta uppspelsalternativ valdes). En ytterligare förändring som man kan se i ÖIS-spelet är att Källander och Lindström på ett annat sätt kommer ner och möter boll från backlinjen istället för som tidigare bara stå och glo i mittcirkeln. Tillsammans med att man nu även har vissa intentioner kring djupledsspelet så kan man om vart annat trycka ihop och dra isär Österförsvaret, något som skapar oreda hos motståndarna vilket i sin tur ger Zhubi och Espinosa de där viktiga extrasekunderna som gör att de kan fördela boll på ett helt annat sätt än tidigare.
En annan tänkbar förklaring till att spelet såg något bättre ut den sista kvarten kan ha varit att Espinosa, i den sjuttioförsta minuten, kom in på mittfältet istället för en tröttkörd Tommy Lycén. I och med Espinosas inträde fick ÖIS en klart bättre rörlighet i laget. Han möter boll och vill ha boll på ett annat sätt än de övriga spelarna i laget, förutom Ken, Lycén och Boyd Mwila då, vilket gör att han hela tiden söker nya ytor efter att ha släppt ifrån sig bollen. Genom sitt inhopp verkar Espinosa kunna fungera som en bra förebild för övriga spelare i laget. Om Carlos bara kunde släppa sin förkärlek för att alltid söka den långa crossbollen ut till vänster så kan han bli riktigt bra. Carlos är även inblandad i matchens enda sevärda anfall, i den sjuttioandra minuten, då Källander snabbt sätter igång ett ÖIS-anfall genom att släppa upp bollen direkt på Espinosa, som befinner sig cirka tio meter in på Östers planhalva. Espinosa gör något som ingen annan ÖISare gjort denna kväll, han släpper bollen direkt – hör och häpna - på ett tillslag(!) – i en precis djupledningspassning ner mot hörnflaggan där Pappas kommer ångande i bästa Cafu-stil. Sedan gör Carlos ytterligare en sak som ingen annan ÖISare gjort under hela matchen; han tar han en ny löpning; det är som att han på något lustigt sätt förstått det som övriga ÖISare just i denna match inte begriper; att fotboll är en sport som består av ett antal sammanhängande moment (någon form av händelsekedja) och inte en sport som består av en massa enskilda moment; det vill säga, att bara för att du har gjort ”din grej” i ett moment kan du inte luta dig tillbaka i fåtöljen och känna dig nöjd med din insats utan du måste genast se och utvärdera vad nästa moment kan tänkas bli så att du underlättar dina medspelares arbete. I vilket fall som helst, när Espinosa har släppt ut bollen till Pappas så fullföljer han sin löpning in i Östers straffområde där han hittar en ny position, en sådan position där han är till nytta för sina medspelare. Och mycket riktigt så är det också Espinosa som avslutar på Pappas fina inlägg. Tyvärr går bollen utanför Östermålvaktens vänstra stolpe. Och tyvärr är också det här det enda ögonblick då ÖIS visar upp ett spel av lite högre kvalitet.
I ÖIS gör återigen Mentor Zhubi ett piggt inhopp. Han håller på att utvecklas till någon form av "super-sub" för ÖIS. Det händer ofta positiva saker offensivt sett när Zhubi kommer in, så även igår, som i den femtiofemte minuten då Zhubi vinner boll femton meter in på Östers planhalva och avancerar mot mål, som Moses så delar han havet, Österspelarna alltså, men till skillnad mot Moses som använde guds hjälp så använder sig Zhubi av några enkla, men ack så effektiva, kroppsfinter. Skottet är lågt och pressat men ställer inte till några större problem för Robert Veselovsky i Östermålet. Det här är tydligen en match som är dömd att sluta mållös.
Under matchens avslutande minuter sker inte mycket mer än att Öster har ett par otajmade och ofarliga kontringsförsök; bland annat bjuder ÖIS-försvaret Freddy Borg på ett friläge som "smålänningen" schabblar bort genom att strumprulla bollen tio meter utanför Lasts vänstra stolpe. Sedan hade även inbytte Teofore Bennet, under de avslutande minuterarna, ett fint skott som Last enkelt räddar. Matchens oroligaste, sett med ÖIS-ögon, men också muntraste ögonblick inföll i den åttiotredje minuten då Öster har matchens absolut bästa målchans, utan att ens komma till avslut. Det är Ingmar Teever som kommer helt fri från mittlinjen, med åtminstone tio meter tillgodo på jagande Hamzeh, Jonsson och Strömberg, men genom en obegriplig bolloskicklighet lyckas Teever, precis på gränsen till ÖIS:s straffområde, bli upphunnen av de jagande ÖIS-försvararna som enkelt avvärjer anfallsförsöket.
Även om ÖIS inte skapade mer än Espinosas halvchans och Zhubis soloräd under den avslutande kvarten/tjugo minutrarna så finns det ändå saker att arbeta vidare med här. Laget vågar exempelvis hålla i bollen, och om Janne Carlsson enbart kan få spelarna att förstå vikten av rörlighet och ”tomma löpningar” så borde man kunna bygga ett lag och en spelmodell för framtiden. Grunderna finns där i form av ett samspelat och relativt vasst anfallspar, Clarholm och Fagerberg, en blivande mittfältsmotor, Espinosa, och påhittiga, tekniska och illerlika yttermittfältare som vill framåt, Lycén (hmm, det där med illerlik är kanske inte helt korrekt i TL:s fall men vad fan?) och Boyd Mwila. Allt som krävs för en fullt duglig och funktionell startelva är ett defensivt mittfältspar av rang och en kvickare och mer bollsäker vänsterback.
Publiksiffran (1688) vittnar om att ÖIS:s styrelse sköt sig själv i foten med den här obehagliga historien om en sammanslagning. Snacka om att döda en säsong innan den är färdigspelad. Frågan är vad detta kommer att kosta föreningen och bolaget ekonomiskt. Vi vet alla att ÖIS inte har råd att tappa mer publik utan att man måste bygga upp en större publikbas (det finns potential, det är bara att se till SOM-undersökningarnas kapitel om Göteborgsfotbollen) men om man ska göra det så måste man utveckla en idé, identitet och ett spel som lockar folk, inte stöter bort dem. Styrelsens förvirring och gårdagens match var snarare av den senare sorten. Det är sex omgångar kvar och det är hög tid för bättring!
Varningar:
ÖIS: Samuel Barlay & Andreas Clarholm
ÖIF: Fredrik Bild, Pavel Zavadil, Marco Da Silva & Paulo Figueiredo
*Spelarbetyg, funderingar kring framtiden och allmänna kommentarer kommer senare under kvällen.
