Inför IK Sirius - Örgryte IS

Baksmällan från Norrköpingsmatchen har knappt lagt sig men det är redan dags för ett sargat ÖIS att ge sig in i leken igen. Imorgon (söndag) åker laget till Uppsala för mittenlunkmatch mot Sirius på Studenternas IP.

Det är tisdagen den sextonde oktober och det duggar lätt på Valhalla IP. Matchuret står på trettiotre minuter. Rickard Johansson plockar för femte gången för kvällen ut bollen ur det egna målet. ÖIS:s spelarnas tröjor är fuktiga. Problemet är att det inte är hårt och idogt arbete som gjort tröjorna fuktiga utan det lätta regnet. Matchens resterande sextiosju minuter spelas av någon form av zombietillstånd. Från planen hörs inte ett ljud förutom norrköpingsspelarnas snack sinsemellan, ÖISarna är knäpptysta, eller det är inte riktigt sant för från läktaren hörs sporadiska avgångsvrål från en liten skara ”krav-ÖISare”. 0-5 till Norrköping, årets plattmatch är ett faktum! Ingen enskild individ är ansvarig för detta fiasko, oavsett om det rör sig om ledare eller spelare, utan här rör det sig om en kollektiv kollaps. Vad som orsakat den vill jag låta vara osagt till en senare text men en sak är säker och det är att det just nu är oerhört tungt att följa ÖIS. Som tur är så är det aldrig långt mellan matcherna i årets serie och ÖIS får därför omgående en chans att revanschera sig när man nu ska åka till Uppsala för att ta sig ann IK Sirius.

Sist ÖIS och Sirius möttes, i den trettonde omgången, så var Sirius Superettans ”flavor of the month” efter att ha inlett säsongen oerhört starkt. ÖIS var, precis som man varit hela säsongen, ett riktigt svänggäng men med viss potential. Laget kunde göra helt extraordinära, åtminstone med ÖIS-mått mätt, halvlekar för att sedan totalt falla igenom under en tio-femton minuters period. Det senaste mötet lagen emellan slutade 2-2, efter mål av Alexander Mellqvist (1), Samuel Barlay (1) och Daniel Hoch (2). I ÖIS gjorde Ivica Skiljo, Ken Fagerberg och Alexander Mellqvist bra ifrån sig även om det var motståndarlagets Andreas Eriksson som var matchens klart mest lysande lirare.

När laget nu möts i säsongens nästsista omgång så handlar det om en tämligen meningslös match om positioner i seriens ingenmansland. Varken Sirius eller ÖIS kan åka ur eller nå uppflyttningsplatserna. Det här ger givetvis lagens tränare lite friare händer; exempelvis så har Sirius valt att bänka målvakten Jon Rytterbro, som valt att inte skriva på ett nytt kontrakt för nästa säsong, till förmån för den lovande Alexander Garcia. I ÖIS kan vi hoppas att man vågar ge några av de yngre förmågorna chansen. Erik Svensson har nu suttit på bänken i två matcher och frågan är om det inte är dags för ett inhopp nu.

Det blir en match mellan två lag som haft det motigt i de senaste omgångarna; ÖIS kommer till spel med fyra raka förluster, sist laget tog poäng var i den hemska 0-0-matchen mot Östers IF i den tjugofjärde omgången. IK Sirius har tre poäng på de senaste fyra omgångarna, efter förluster mot Landskrona BOIS, IFK Norrköping och Bunkeflo och en vinst mot GIF Sundsvall. Även om inte poängen spelar någon större roll för något av lagens tabellposition så är det ändå två lag i behov av vinst som möts. För ÖIS så skulle en vinst kunna tänkas ge någon form av ljus i det kompakta mörker som just nu omger ÖIS-gården.

Då ÖIS.se inte har publicerat truppen när detta skrivs så vet vi just nu inte hur det står till med Dick Lasts knäskada. Jag är dock av den åsikten att oavsett om Last är hel så bör Rickard Johansson ges förnyat förtroende. Han måste helt enkelt få en chans att revanschera sig efter de fem insläppta målen mot IFK Norrköping. Om Last skulle vara tillbaka från sin knäskada så bör han finna sig i att ta plats på bänken som back-up.

När det gäller backlinjen så är det ett helt gäng spelare som måste rycka upp sig och visa hjärta efter den bleka insatsen mot Norrköping. Förhoppningsvis så är Iheb Hamzeh tillbaka och kan ta plats bredvid Robin Jonsson i mittförsvaret. Om Hamzeh och Jonsson stannar i klubben nästa säsong så måste de redan nu få förtroendet och möjligheten att spela ihop sig. Hamzeh har imponerat i de matcher då han fått spela på ”rätt” position. Jonsson gjorde lite av en plattmatch senaste men har i övrigt visat stor potential. En sak som oroar och som har oroat hela säsongen är att backlinjen är så pass svag i djupledsspelet och det här är någonting som jag vill se att man jobbar på med start redan i matchen mot Sirius. En sak är säker och det är att jag inte vill se Jukka Sauso i startelvan. Om det nu är så att Sauso försvinner från klubben till nästa säsong så tycker jag att det är lika bra att han gör det med en gång. Ytterbacksplatserna är väl en av få positioner i årets upplaga av Örgryte IS där det funnits någon form av stabilitet. Det är därmed rimligt att anta att Martin Strömberg spelar vänsterback och att Alexandros Pappas tar platsen till höger.

Sedan så kommer vi till den för ÖIS så svåra mittfältsfrågan. Det är här dags för ”he who never will be named again” att ställa ett gäng grovjobbare på planen. I de två sista omgångarna behöver ÖIS tro och hopp om framtiden och det kan laget få genom att man ställer upp med ett riktigt rivigt gäng. Det ska vara spelare som ger allt och som lämnar tröjorna på plan efter matchen. I matchen mot Sirius så måste spelarna brinna och visa djävlaranamma! Vi vill se lite ”god damn passion”! Det här borde tala för ett centralt mittfält bestående av Magnus Källander och Ivica Skiljo på de centrala positionerna. Tommy Lycén känns given på en av yttermittfältsplatserna. Sedan får vi hoppas att Christian Lindström återigen är fit-for-fight så att han kan ta den andra yttermittfältsplatsen då Boyd Mwila är avstängd.

ÖIS måste komma till spel med Andreas Clarholm och Ken Fagerberg. Det finns ingen annan möjlighet eller varje annan kombination av spelare är ett skämt i jämförelse med den potential som Clarholm och Fagerberg har. Experimentet med två fjäderviktare, Tommy Lycén och Mentor Zhubi, höll verkligen inte i matchen mot IFK Norrköping. Det blev en helt annan tyngd i ÖIS:s anfallsspel när man plockade in Clarholm i andra halvlek. Sirius är, precis som Norrköping, ett lag som har ett duktigt starkt och tungt mittförsvar och här kommer Clarholm att behövas om ÖIS:s ska klara av att nagla fast spelet på motståndarnas planhalva. Problemet är att det finns vissa tveksamheter om Ken har återhämtat sig från sitt senaste landslagsuppdrag. Om det är så att Ken inte kan spela så är frågan om man inte bör välja ett spela någon form av 4-5-1 med Clarholm som ensam anfallare, kanske att man då bör ge någon av de yngre förmågorna chansen som central mittfältare/släpande forward från start, eller är det kanske så att Carlos Espinosa ska få en sista chans att visa vad han går för.

I Sirius är skyttekungen Daniel Hoch avstängd, något som givetvis är ett stort avbräck för laget. I övrigt gäller det förstås för att ÖIS att försöka kontrollera det centrala mittfältet där Sirius vanligtvis spelar med Andreas Eriksson och Pierre Gallo. Två väldigt spelskickliga och förnuftiga fotbollsspelare. Det gäller att täppa till den centrala ytan mellan mittfält och backlinje eftersom Andreas Eriksson älskar att söka den ytan för att från den ytan komma rättvänd med fart. När han väl har det där lilla extra utrymmet är han hyperfarlig genom sitt skott men även genom sitt spelsinne. Ken och Kocken kommer att ställas mot ett av seriens bättre försvar. Gustaf Segerström är en riktigt stark och spelskicklig back, och sist lagen möttes hade han bra koll på Fagerberg hela matchen igenom. Här gäller det att Ken och Kocken hittar ett bra samarbete som kan dyrka upp det kompakta mittförsvaret. En sak är säker, det här är inte rätt match att spela höga bollar in mot motståndarens straffområde utan här gäller det att hålla bollen på marken och utmana med fart och smarta löpningar.

ÖIS:s trupp till matchen mot Sirius har ännu inte offentliggjorts av klubben.