Lagbanner

IK Sirius – Örgryte IS 5 - 2

I en match präglad av dåligt försvarsspel släppte Örgryte IS för andra matchen i rad in fem mål. På ett vindpinat och iskallt Studenternas IP vann IK Sirius välförtjänt med 5-2. I den första halvleken var ÖIS totalt under ytan medan man i den andra halvleken lyckades hålla näsan precis över vattenytan efter berömvärda insatser från Markus Gustafsson, Magnus Källander och Christian Lindström och ett stundtals finurligt lir av Simon Chekroun, Andreas Clarholm och Mentor Zhubi.

ÖIS som svänggäng har fått en helt ny betydelse. Innan ”Gothia-Gate” betydde det att laget blandade lovvärda insatser, exempelvis vårmatchen mot BK Häcken, med korta perioder av total genomklappning, exempelvis två baklängesmål på tre minuter mot GIF Sundsvall. Nu, i slutet av säsongen, innebär det snarare att man har svängdörrar i försvaret och den egna målburen. IFK Norrköping gör fem mål på trettiotre minuter, IK Sirius gör fem mål på åttioen minuter. Numera verkar total genomklappning vara mer regeln än undantag.

Efter debaclet med FC Gothia-planerna så har Sveriges äldsta fotbollsförening, Örgryte Idrottssällskap, följande rad:

2007-09-13 BK Häcken - Örgryte 4 - 1
2007-09-18 Örgryte - Östers IF 0 - 0
2007-10-02 Örgryte - Landskrona BoIS 2 - 4
2007-10-09 GIF Sundsvall - Örgryte 2 - 0
2007-10-16 Örgryte - IFK Norrköping FK 0 - 5
2007-10-21 Sirius - Örgryte 5 - 2

Det ger följande helt makalösa facit:

6 spelade matcher
0 segrar
1 oavgjord (0-0 mot nästjumbon Östers IF)
5 förluster(!)
5 gjorda mål
20 insläppta mål(!)

En helt horribel rad, under all kritik, fullkomligt obegriplig, och rent av pinsam. Jag fattar nada, siltch och allt vad det nu heter. No comprendo! Eller som Elaine säger i ett gammalt Seinfeldavsnitt (3:37) "I am speechless! I am without speech." Det är inget snack om saken längre, av det ÖIS som för sex omgångar sedan utmanade Häcken, Ljungskile och Sundsvall om uppflyttningsplatserna syns inte längre röken. Den mentala kollapsen är ett faktum och matchen mot IK Sirius utgjorde inget undantag; för andra matchen i rad fick nämligen Rickard Johanssons släppa in fem mål. ÖIS:s försvarsspel var svagare än svagt. Iheb Hamzeh gjorde en plattmatch utan dess like; loj, ointresserad och håglös. Även Robin Jonsson, Alexandros Pappas Martin Strömberg och inbytte Jukka Sauso var bleka defensivt sett, även om Pappas och Strömberg stundtals visade upp en bra inställning i det offensiva spelet.

Under den inledande kvarten slog försvaret bort boll på boll på boll. Den ena felpassningen värre än den andra. Av kommunikation, samspel och förtroende för medspelarna syntes inte mycket. Under den inledande kvarten stod Robin Jonsson och Iheb Hamzeh för varsin riktigt genant felpassning; ohotade och helt utan press slog ÖIS:s mittbackar varsin boll rakt i gapet på Siriusanfallaren Antou Jallow, som med hjälp av Mani Tourang och Andreas Eriksson snabbt och effektivt kunde utnyttja misstagen och sätta press på ÖIS:s backlinje och Rickard Johansson. Att ÖIS just nu saknar alla former av självförtroende i det defensiva spelet råder det inget tvivel om efter Siriusmatchen.

Följaktligen så resulterade den första halvleken i en klar Sirius-ledning. 3-1, efter fyra ÖIS-signerade mål. 1-0 kommer genom en synnerligen dråplig situation efter det att Sirius vänsterbreddare Tourang skickat in ett halvtaffligt inlägg mot ÖIS straffområde. Johansson når dock högst i en duell med Jallow och Hamzeh och plockar enkelt bollen, men på vägen ner får Johansson sig en törn av Jallow och kommer i obalans, och på något viss resulterar denna obalans i att den såååå säkert ”limmade” bollen inte är så vidare värst ”limmad” längre utan Johansson ”lyckas” tappa bollen i Hamzehs bakhuvud varefter bollen retsamt droppar in i ÖIS-målet. Ett mer komiskt mål kan sällan ha skådats på Studenternas IP.

Om 1-0-målet var komiskt så var 2-0-målet bara tragiskt. I den tjugoåttonde minuten får Johansson en enkel bakåtpassning från den egna backlinjen. Bollen ska bara tjongas långt, det är inget mer med saken, men med sin bästa Paul Robinson-imitation sparkar Johansson ett gigantiskt hål i luften. Sirius Marcus Palmqvist hinner upp bollen och kan enkelt rulla in bollen i öppet mål medan Johansson bara står och skakar på huvudet utanför eget straffområdet. Om Johansson hade problem med självförtroendet efter matchen mot IFK Norrköping så måste han drömma mardrömmar efter matchen mot Sirius.

Och i samma stil fortsatte det hela eftermiddagen även om ÖIS stack upp och gjorde 2-1 genom Andreas Clarholm som nickskarvade in en mycket fint slagen frispark från Simon Chekroun i den trettiofemte minuten. Misstag på hjärnsläpp på pinsamhet; i den fyrtioförsta minuten var det dags igen då Sirius från egen planhalva slår in en boll i djupet bakom ÖIS:s backlinje. I just det här fallet var dock Hamzeh vaken och tog upp en löpning med en Siriusspelare (Jallow) i ryggen. Till en början ser allt ut att vara frid och fröjd eftersom Hamzeh har en tre-fyra meter tillgodo på den jagande Jallow. Fem meter utanför straffområdet spricker dock allt när Hamzeh helt plötsligt bestämmer sig för att, istället för att enkelt täcka hem bollen till Johansson, nicka in bollen till Johansson i straffområdet; problemet är bara att Hamzeh glömt bort att han dagen till ära vaknat på fel sida. Loj och slö som han är för dagen får han inte till sin nick utan Jallow kan enkelt hinna upp”hemåtnicken” och enkelt rulla in 3-1 bakom en chanslös och uppgiven Johansson.

Sammanfattningsvis kan det sägas om den första halvleken att Sirius hade mer boll än ÖIS och att uppsalaiterna helt klart förde spelet men att ÖIS stundtals stod upp bra och då främst genom Clarholm, Pappas, Chekroun och en för dagen spelsugen Mentor Zhubi. Pappas och Zhubi låg bakom de flesta av ÖIS:s uppspel och anfallsförsök. På topp jobbade och slet Clarholm som ett djur. Chekroun ska ha en eloge för sitt springande och för sin frispark som ledde fram till ÖIS:s kvittering. I övrigt finns inte mycket att glädjas åt från den första halvleken. 3-1 till Sirius talar sitt tydliga språk.

I halvtidsintervjun mumlade Janne Carlsson något om att ÖIS bjöd Sirius på för enkla mål. No shit! No way! Naha, det menar menar du inte!?! Vad är det du säger… …jag förstår inte… Klart som fan att ÖIS, efter att mer eller mindre gjort tre självmål, bjuder Sirius på matchen. Kom igen, ge oss något att bita i - en analys eller förklaring värd namnet. Vi är många som åker land och rike runt för att följa ÖIS och vi behöver mer än en torftig och uppgiven kommentar om billiga mål, otur, jadda jadda jadda. Ge oss lite hopp i det här totala mörkret. Anyhoo, sett så här i efterhand, så var kanske inte den där kommentaren från Carlsson så mycket att hänga upp sig på eftersom den andra halvlek snart var igång…

I pausen har ÖIS bestämt sig för att göra ett byte; Iheb Hamzeh får, efter en oerhört svag och virrig första halvlek, gå av planen och in kommer istället Jukka Sauso. Det här bytet ger en viss stabilitet åt ÖIS:s försvarsspel, egentligen är det ganska självklart eftersom det är lättare att spela försvarsspel med två mittbackar än med en mittback. Trots det lyckade bytet lyckas inte ÖIS vända matchen utan andra halvlek slutar 2-1 till Sirius.

I den andra halvlek tar ÖIS äntligen tag i spelet. Laget spelar under korta perioder en vägvinnande fotboll där man vid ett par tillfällen mycket stilrent sågar sig igenom Sirius mittfält och försvar. Spelet är som taget från en av Arsene Wengers instruktionsvideos. Det är framförallt Strömberg och Chekroun som är på spelhumör. I den femtiofemte minuten så snurrar duon upp Sirius högerkant genom ett stilrent och effektivt väggspel. Strömberg vinner boll i höjd med mittlinjen och släpper upp den fint på Chekroun som direktskarvar bollen vidare in i djupet bakom Sirius högerback, Jonas Lundmark, där Strömberg kommer ångande. Strömberg rundar ytterligare en Siriusspelare och får till ett bra inlägg som tyvärr rinner igenom hela straffområdet utan att Clarholm eller Erik Svensson kan nå bollen. I det efterföljande momentet snappar Pappas upp bollen och får till en relativt bra skott mot Siriusmålet men tyvärr kan Alexander Garcia rädda skottet tämligen enkelt.

I den femtioåttonde minuten byts så Svensson ut och Markus Gustafsson får göra sin Superettandebut. Svenssons insats är svårbedömd, stundtals såg han ut att väga allt för lätt och han hade det svårt mot det erkänt tuffa Siriusförsvaret med Gustaf Segerström och Hjalmar Bertwig i spetsen. Här räckte tyvärr inte Svensson till utan han har en hel del att jobba på under vinteruppehållet. Det är möjligt att han kan bli något i framtiden.

Markus Gustafssons första framträdande på de stora scenerna var dock mer lovande (kanske därför att han spelar i en något enklare position). Under större delen av sitt inhopp spelade han klokt: vårdat och med en fin inställning. Gustafsson ska även ha ett extraplus för att han hela tiden gav järnet. Det är så skönt att se en spelare som kommer in och som vill spela fotboll, en spelare som inte viker ner sig utan som vill kämpa och vinna matchen, en spelare som vill visa vad han går för. Ett skönt Gustafssonögonblick kom mot slutet av matchen då han efter att han slagit en fin djupledsboll skäller på den tio år äldre Strömberg för att denne inte satsat till fullo i sin löpning utan låter bollen rinna ut till e Siriusinspark. Om ÖIS bara kan få in fler spelare av denna typ, spelare som Ken Fagerberg och Clarholm, så finns det i alla fall hopp för framtiden.

I och med bytet Svensson-Gustafsson så höjer ÖIS ytterligare sitt spel med följden att man också åstadkommer en kvittering. Återigen är det Chekroun och Strömberg som är inblandade i anfallet som ger de ditresta supportrarna förnyat hopp. Den här gången är de även assisterad av Magnus Källander och Zhubi. Allting börjar med att Källander får bollen från Strömberg en bit in på Sirius planhalva; med två Siriusspelare i ryggen släpper Källander tillbaka bollen på Strömberg som möter bollen direkt och slår en genomskärare upp på Zhubi som klackar bollen på en i djupet framforsande Chekroun. I duell med en Siriusförsvare får Chekroun till ett hårt lågt inlägg som efter lite allmän kalabalik når Zhubi, som efter sin klack till Chekroun satt högsta fart in i motståndarnas straffområde – föredömligt! När bollen väl når fram till Zhubi gör han inget undantag utan han sätter bollen långt bak i nätmaskorna utan att krångla till det. Så när som på det allt för flipperspelsliknande förspelet till målet så är det ett av de snyggaste ÖIS-anfallen för säsongen. Rörligt, påhittigt, speedigt och utmanande, precis som fotboll bör spelas. Det är bara att hoppas att Carlsson och Östlund hade med sig dvd-kameran så att de kan trycka upp sexton dvd:er och dela ut till spelarna för att förklara hur man spelar en vägvinnande fotboll. Mer av den här varan och vi kan ana ljuset i tunneln!

När Zhubi gör mål så står matchklockan står på sextiotre minuter och man känner att nu djävlar kommer ÖIS. Nu ska de djävlarna få se, nu blir det åka av…

…tyvärr är dock revanschkänslorna och kvitteringen förgäves eftersom ÖIS-defensiven just nu är allt annat än imponerande (dagens underdrift). I och med att ÖIS tvingas ligga på för att skapa ytterligare chanser till utjämning så öppnas stora luckor i försvarspelet. Det första av Sirius två avslutande mål kommer dock på en fast situation. På en hörna, slagen av Kim Skoglund, når Bertwig högst och nickar in målet som helt dödar matchen, 4-2 till Sirius. Detta sker i den sextioåttonde minuten. Och som om inte det var nog så kan sedan Olle Kullinger även göra 5-2 i den åttioförsta minuten. Den här gången är det Jallow som lyfter en boll in i ytan bakom ÖIS:s backlinje. Djupled, ständigt detta djupled. Den här gången spelas bollen in i ytan till vänster bakom Strömberg, som tjuvar allt för långt upp i planen. Mattias Kesenci kan därefter enkelt spela in bollen på en fri Kullinger som inte gör något misstag i sin sista match i karriären. Retfullt simpelt lurar han ner Johanson för att chippa bollen in i mål. Till Uppsala Nya Tidning sa Kullinger följande efter matchen – ”Jag ville göra det lite retsamt så jag försökte att chippa så nära målvakten som möjligt så att det skulle bli riktigt jobbigt för honom.” Min gissning är att Johansson just nu sitter och funderar över karriären. Livet som fotbollsmålvakt kan vara förbannat tungt, särskilt när man spelar bakom en pinsamt dåligt samordnad och inställningslös backlinje.

Om vi då ändå ska försöka avsluta med något positivt så är det ändå så att ÖIS under korta perioder av den andra halvleken visade upp ett lovande spel. Mittfält och anfall hittade varandra fint. Det fanns helt plötsligt en rörlighet som inte skådats i ÖIS på mycket länge. Clarholm och Zhubi kompletterade varandra fint på topp; styrka och djävlaranamma parat med teknik, finurlighet och vilja räcker långt i Superettan. Chekroun och Gustafssons inhopp lovar mer. Christian Lindström gjorde inte bort sig som offensiv mittfältare och med honom i den positionen får laget även ett rivjärn och en potentiell bollvinnare långt upp i planen. Källander spelade som vanligt enkelt och klokt (det är som att han ser andra saker på planen än vad de övriga spelarna gör). Visst, stryk med 5-2 är aldrig bra men om det går att bygga vidare på det positiva spel som trots allt verkar finnas där så finns det kanske lite hopp för framtiden. Glöm inte heller bort att detta var en match med tydliga inslag av träningsmatch (se exempelvis det tidiga bytet av Sirius Andreas Eriksson och Hamzehs tändnings-/inställningsproblem).

Sammanfattningsvis kan det väl så sägas att det här var ytterligare ett bevis på att ÖIS just nu är på dekis. Inga pengar, inga visioner, ingen vidare inställning hos spelare och ledare. Tokiga plattmatcher bortförklaras med hänvisningar till otur och tillfälligheter. En backlinje och en målvaktssituation som skriker behov av förstärkningar. Ett spel som inte lovar mer utan som skriker efter någon form av samlad idé. Det är nog dess värre så att det nu får vara slut på bortförklaringar och förenklingar. Det är helt enkelt dags för styrelse och tränarstab att vakna upp och se över sitt hus så att det står rustat för nästa säsongs stormar. Stormar som lär komma om laget inte utmanar om uppflyttningsplatserna tämligen omgående.

1-0 Självmål Iheb Hamzeh (13 min), assist Rickard Johansson
2-0 Marcus Palmqvist (27 min), assist Rickard Johansson
2-1 Andreas Clarholm 35 min), assist Simon Chekroun
3-1 Antou Jallow (41 min), assist Iheb Hamzeh
3-2 Mentor Zhubi 63 min), assist Simon Chekroun
4-2 Hjalmar Bertwig 68 min), assist Kim Skoglund
5-2 Olle Kullinger (81 min), assist Mattias Kesenci

Varningar:

IK Sirius: Olle Kullinger & Tighe Dombrowski
ÖIS: Jukka Sauso

Domare: Andreas Ekberg
Linjemän: Patrik Klintberg & Magnus Vallerius
Fjärde domare: Lars-Erik Andersson

Publik: 1003 personer














Martin Johansson2007-10-22 18:19:00

Fler artiklar om Örgryte

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS
Är ÖIS inte bättre än såhär?
Kvantresultat för ÖIS mot ÖFK