Behåll fokus, ÖIS!
På söndag gäller det - och bara på söndag. Vad som beslutas eller inte beslutas i förbundsskrapans innandömen på fredag är ointressant. Vårt öde avgörs på fotbollsplanen.
Visst är incidenten på Råsunda i måndags det stora samtalsämnet i Fotbollssverige just nu, men strikt talat har det inte med oss att göra. ÖIS har ett jobb att göra på söndag, och ännu ett jobb nästkommande lördag. Det är där och bara där vår uppmärksamhet bör ligga. Det allra sämsta vi skulle kunna göra nu vore att älta om AIK fick en poäng de inte borde ha haft, eller vad de får och inte får för straff; eller ännu värre att hålla på och tycka synd om oss själva för att den här historien inte gynnar oss så mycket som den kunde ha gjort. Skit samma! Vi hade en egen match i måndags mot ett ointresserat Helsingborg, en match vi borde ha vunnit. Det gjorde vi inte, så då får vi skylla oss själva, och se till att vinna på söndag istället. Med eller utan publik spelar ingen roll, det är ändå samma jobb som skall göras.
Jag hoppas därför att onsdagen var den sista dag då man fick läsa kommentarer i tidningarna från diverse Öisare (Stefan Allbäck, Jukka Ikäläinen m fl) om vad som borde ha gjorts på Råsunda i måndags eller vad som borde bli påföljden. Släpp det! Det är inget vi kan påverka och inget som har med vår närmaste uppgift att göra. Allt fokus måste ligga på att besegra AIK på fotbollsplanen på söndag. All tillgänglig kraft måste samlas för detta ändamål, och bara detta. Allt annat är slöseri med energi.
Vad gäller matchen mot Helsingborg så var utgångstaktiken uppenbart att absolut inte släppa till något bakåt. Egna anfall var av sekundär betydelse, vi skickade bara fram så mycket folk som vi kunde kosta på oss utan att det innebar några risker. Sedan var väl tanken att i andra halvlek, om det fortfarande stod 0-0, gradvis börja trycka framåt lite mer. Denna taktik får man säga lyckades. Helsingborg skapade inte ett jota. Det gjorde inte vi heller, men det syntes faktiskt i början av andra halvlek att vi hade flyttat fram positionerna en liten bit och var på väg att börja åstadkomma något. Bland annat vann vi en del boll genom hård press på deras planhalva, något man inte hade sett innan pausen. Men så kom då baklängesmålet, på grund av oförklarligt långsamt försvarsagerande på returen efter en (dåligt slagen) HIF-frispark. Därefter var det av lätt insedda skäl inte längre tal om att säkerhetsspela, utan ÖIS chansade mer och mer och flyttade upp massor av folk. Vi skapade också ett visst tryck men få direkta chanser, och att vi ändå fick en kvittering kändes lite slumpartat. Men så otroligt skönt!
Denna taktik kändes väl inte överdrivet munter att bevittna på hemmaplan mot ett HIF som ändå inte brydde sig särskilt mycket. Jag tror nog att en offensivare inställning direkt från avspark hade haft goda möjligheter att belönas med tre poäng till Sällskapet. Men däremot känns taktiken mycket lämplig att använda mot AIK på söndag. På sin hemmaplan kan Gnaget förväntas vilja föra matchen och trycka på betydligt mer än vad Helsingborg gjorde. Kan vi bara, genom uppoffrande och helskärpt försvarsspel, se till att hålla tätt bakåt så finns goda möjligheter, växande ju längre matchen lider, att kunna kontra in en boll eller två. Faktiskt har för mig matchen mot AIK sedan ett antal omgångar tillbaka känts som den psykologiskt lättaste av alla våra kvarvarande matcher. Det är en match där vi vet precis vad som gäller och inte har några som helst spelmässiga krav på oss. Det är bara att gå in och grisa oss till tre pinnar mot ett motstånd som förhoppningsvis blir mer pressat och skärrat för varje minut. Skulle AIK dessutom tvingas spela matchen inför sin hemmapublik så vore det förstås desto bättre för oss, men det är kanske att hoppas för mycket.
Hur som helst: På söndag gäller det. Då måste varenda uns av kraft och energi som finns lagrad i Sällskapet plockas fram, för sällan har den behövts bättre än nu. Det är sådana här matcher, där precis allt står på spel, som är fotbollens själ, det är för sådana här tillfällen man en gång valde just fotbollen som sin passion. Jag litar på att våra hjältar där ute på planen fångar detta magiska ögonblick och ger allt de har. Och vi supportrar gör förstås detsamma. Vi är med er på Råsunda - kanske inte med våra kroppar men definitivt med hela våra hjärtan!
Vi ger aldrig upp - Rödblå tills vi dör!
