En ljusglimt
I det nattsvarta mörkret av depression efter 1-4 mot Malmö, finns det då inga glädjeämnen? Jo, kanske.
Klacken, vars led såg ganska glesa ut så här mitt i semestern, hade en kväll ungefär som vanligt till att börja med, dock med plus för en riktigt mäktig "stake" mitt i första halvlek. Stor eloge till Dogge, den okrönte kungen på att dra igång sagda ramsa. Efter de tre snabba målen chockades klacken förstås till tystnad, som varade till ett par minuter in i andra halvlek. Men sedan drog någon igång "Kom igen Rödblått", och gensvaret blev enormt. Alla kände att det fanns något att vinna på ett bra läktarstöd just då, Malmö var inte bättre än att ett tidigt ÖIS-mål skulle kunna skaka dem trots den klara ledningen. Så "Kom igen Rödblått" bara fortsatte och fortsatte och fortsatte... världsrekordförsöket varade i någonstans mellan en kvart och tjugo minuter! Tyvärr hjälpte det inte, laget spelade ändå som en påse nötter, men det var sannerligen inte vårt fel! Också värt att nämna var när Elmander äntligen spräckte ÖIS nolla i 90:e minuten. Genast brakade det loss en sång; "Ojojojoj, Rödblått skall vinna!" Galghumor kallas sånt, och fasen vet om vi inte hörde spridda tjut om "4-4 [klapp klapp klapp]" också. Lägg därtill ett både långdraget och högljutt sjungande av "Vi älskar Rödblått" efter slutsignalen så har ÖIS-klacken all heder av dagens insats. Det är bara att hoppas att det ger lite tröst i bedrövelsen till laget, så att de förmår tända om till onsdagens match.