Den gångna veckans träningar
Under en veckas tid har ÖIS laddat inför ödesmatchen mot Sundsvall. Här följer en berättelse om vad som hänt på lagets tre senaste träningar.
Slutsignalen på Råsunda ljuder och ÖIS har precis skickat ned AIK i Superettan. En skäggig Paulinho har distinkt dundrat in bollen tre gånger bakom AIK:s målvakt Håkan Svensson och på 90 minuter tycks han ha fått tillbaka allt det självförtroende som han så länge tycks ha saknat. Målen och de tre poängen gav ÖIS ett bättre utgångsläge inför den sista omgången men än är faran långt ifrån över. Många förväntade sig att det skulle bli en kamp mellan ÖIS, Landskrona och Örebro och att göteborgarna i ett sådant läge skulle ha en liten fördel. Dels skulle Sundsvall, ett lag utan något att spela för, stå för motståndet på Gamla Ullevi. Dessutom skulle bara ett av de övriga två lagen kunna bärga tre poäng eftersom de själva möttes i sista omgången.
Men den fotbollshistoria som just nu håller på att skrivas ville annorlunda. Sundsvall förlorade mot Djurgården och drogs hastigt och mindre lustigt för deras del in i ett drama med ÖIS om vilket av de båda lagen som skulle finna frihet ovanför kvalstrecket och vilket av lagen som skulle finna ovissheten under det samma. Under tre träningspass har jag följt ÖIS för att se hur de har förberett sig inför lördagens avgörande match. Här får ni mina intryck av veckan som gått.
Tisdagen den 26:e oktober
På tisdagen genomför laget ett entimmas pass i kyla och ösregn. Platsen är JM-vallen. Dagen innan har ÖIS B-lag krossat Östers dito med 6-1. Spelarna som kämpade i Solna fick en välbehövlig vilodag. De spelare som deltog i B-lagsmatchen tränar i samma stund mycket lätt på ÖIS-gården. Av de som startade matchen mot AIK saknas Edwin Phiri och Valter Tomaz Junior. I stället är Fidan Syla och Joseph Muweke med och tränar. Dessutom är skadade Boyd Mwila med, ömsom spelandes med de andra, ömsom kämpandes för sig själv.
Göteborgs-Posten är på plats för att göra ett reportage om söndagens matchhjälte, den numera nyrakade Paulinho. Boyd och Muweke får i uppdrag att leda den inledande joggningen och tillsammans ger de den en afrikansk prägel med mycket handklapp och rytmer. När gruppen närmar sig GP:s fotograf ropar Jukka Ikäläinen: "Kom igen killar så de får en bra bild!" "I takt nu Fidan!", skrattar han och tittar på en likaledes skrattande Fidan som har fullt upp med att få ordning på alla kroppsdelar.
Det är en mycket uppsluppen stämning på träningen. Det visar sig inte minst när spelarna i en senare del av uppvärmningen ska få tävla mot varandra. Uppdelade två och två ska de ta sig en sträcka med boll och den som hinner först segrar. Bollen transporteras på olika sätt. Exempelvis genom nickar, två tillslag i luften, tillslag med knäna och även med axlarna. Laget som först når fem vinster blir totalsegrare. Magnus Källander och David Marek bildar ett par. Mittbacksparet Johan Anegrund och Marcus Dahlin ett annat. Paulinho och Anders Prytz, Fidan och Ailton och slutligen Angelo Vega och Muweke utgör de övriga paren. Men det är framför allt de tre förstnämnda paren som kämpar hårdast om segern. De låter högst, sliter mest och småfuskar mest. Allt för att få stå som segrare. Det märks att det är mycket prestige killarna emellan.
Tävlingen är igång och grensegrar firas med rejäla glädjevrål och segerdanser av de olika lagen. I vissa fall får spelarna knappt med sig bollen i sin iver att passera mållinjen före motståndarna. De syrliga kommentarerna är många, allt för att få konkurrenterna ur balans. "Två mittbackar kör den grejen!", skrattar Källander när han kommenterar Anegrunds och Dahlins mindre lyckade prestation i en mer tekniskt avancerad övning. Men efter en mängd tävlingar är det till slut Johan och Marcus som får sista ordet när de tar hem den sista och utropade sig själva till totalsegrare.
Om det är många skratt och stor glädje på en del av planen så finns det en spelare som inte ser lika road ut på en annan del av den. Medan vinden tilltar och regnet fortsätter ösa ned tränar Boyd vidare på egen hand. Fast i ärlighetens namn är det inte mycket till träning. Han småjoggar lite med bollen och ibland tränar han fotarbete i en repstege som ligger utlagd på gräsmattan. När de andra killarna byter övning och börjar spela sju mot tre i en stor kvadrat slutar han helt att träna och står i stället och tittar, med stor längtan i blicken, efter att få vara med de andra. När Jukka frågar honom om han vill vara med får hans ögon liv igen och han springer med lätta steg in i kvadraten och jagar boll.
Kvadratövningen är det sista som sker på träningen. När Jukka blåser av uppmanar han alla att jogga tillbaka till ÖIS-gården för stretching inomhus. Efter att ha bevittnat detta lugna och lekfulla pass märks det att det trots allt är fem dagar kvar till match och att de flesta spelarna befinner sig i ett läge där Sundsvall finns i bakhuvudet men att det är lite för tidigt för att den där riktiga fokuseringen ska ha infunnit sig.
På väg tillbaka byter jag några ord med Prytz och han tackar när jag gratulerar till segern över AIK. Han tycks inte vilja dra allt för stora växlar över segern utan konstaterar att stockholmslaget verkligen inte var bra. Däremot tycker han att hans lag gjorde en stark insats med tanke på hur mycket som stod på spel. Han är inte besviken över att Sundsvall förlorade mot Djurgården, men han antyder att Landskrona och Örebro gärna hade fått vara kvar i farozonen. Dock betonar han med lättnad och en skön självsäkerhet i rösten att ÖIS har allt i egna händer. Men han kan Sundsvall och vet att de är tunga att möta så räkna med att Anders vet vad som gäller på lördag.
Torsdag den 28:e oktober
Klockan är elva på förmiddagen och spelare och ledare förbereder sig för träning. Målvaktstränare Magnus Sehlström rullar ett mål dit han vill ha det. Jukka lägger ut koner och spelarna börjar värma upp lätt. Inget regn har fallit det senaste dygnet så därför är laget tillbaka på ÖIS-gården. Däremot finns den bitande kylan kvar i luften. Termometern ligger runt noll grader och de flesta av spelarna är ordentligt påpälsade.
Medan de 22 utespelarna kör igång en passningsövning och Dick Last och Tommy Naurin påbörjar sin uppvärmning kommer Johann Gudmundsson ut ur huvudbyggnaden. Iklädd träningsoverall med överdragsjacka och mössa börjar han sakta jogga runt fotbollsplanen. Fotskadan han ådrog sig i B-lagsmatchen mot Blåvitt är ännu inte läkt så därför ägnar han hela passet åt löpning. Humöret är det dock inget fel på. Han hejar glatt och småpratar med åskådare runt planen.
[fortsättning i del 2]
