ÖIS vill ha revansch!
Trots att det är långt kvar till soldränkta gräsplaner och spännande matcher måste det sägas med en gång: Det är skönt att träningen har satt igång! En uppfattning som jag med all säkerhet delar med hela ÖIS-truppen.
Årets första träning blev ett fyspass. Eftersom ÖIS egna lokaler av olika anledningar inte kändes tillräckliga hade laget hyrt in sig i Frölunda Indians egen träningsanläggning, Wallenstamhallen. För dem som inte besökt denna anläggning kan berättas att den domineras av en ishockeyplan, men att det även finns en trevlig restaurang där man kan avnjuta ishockey av hög klass på kvällar och helger. Dessutom finns en lokal för styrketräning och det var innanför dessa fyra väggar som Örgryte modell 2005 skulle svettas sina första droppar.
Matti är boss - i dag i alla fall
Först på plats var Matti Demegård, Zoran Lukic och Janne Carlsson. En stund senare dök spelarna upp efter att ha kört ett löppass som uppvärmning. Alla former av fysträning är det Matti Demegård som håller i och ansvarar för. Således var det han som gemensamt med gruppen gick igenom dagens övningar. Han pratade om benböj, grupper bestående av tre personer, explosivitet och hur viktigt det var med vilan mellan övningarna. Till sin hjälp hade Matti Frölundas fystränare Per Edlund som hjälpte killarna med bl.a. skivstångsteknik. Zoran och Janne fick naturligt rollen som åskådare, mer eller mindre, men gick runt mellan övningarna och pratade och peppade killarna.
En smårolig men samtidigt intressant kommentar som Matti avslutade sin introduktion med var följande: "Jag förväntar mig att alla sköter stretchingen efter träning. Inget slarv med den!" Här har vi den stora skillnaden mellan en lagidrottare och en individuell idrottare. Kan ni föreställa er Yannick Tregaro säga samma sak till Christian Olsson eller Kajsa Bergqvist? Skulle inte tro det. Men fotbollsspelare är som de är. De är, generellt sätt, ganska lata och bekväma individer. De är kort sagt som de flesta andra av oss. Därför är min uppfattning att det är viktigt med en fast och bestämd hand som leder spelarna framåt. Kanske kan avsaknaden av det förklara en liten del av förra årets misslyckande. Min uppfattning är i alla fall att på det sättet är Zoran Lukic rätt man att leda laget. Känslan jag fick under passet säger mig att spelarna känner så också.
Inga brassar
Efter genomgången delades killarna in i grupper och individuella program delades ut. Spelarna valde själva träningskamrater och jag har en känsla av att gruppindelningen visar lite vilka spelare som gillar att umgås mest. Så här såg det i alla fall ut:
* Last, Anegrund och Tryggvi.
* Prytz, Källander och Johannesen.
* Dahlin, Gustafsson, Ganemyr.
* Michael Johansson, Matthias Karlsson, Yobe, Sauso, Wibrån
* Valter, Karlefjärd och Naurin
* Vega, Syla och Johann G.
Ska direkt tillägga att varken Ailton eller Paulinho var med och att Christian Hemberg körde ett eget program. Paulinho ska enligt Zoran infinna sig på torsdag och Ailton blir jag glad om han överhuvudtaget återkommer med tanke på vad som gått att läsa i tidningar och på plank den senaste tiden.
I taket i lokalen hängde några NHL-tröjor och på en tavla gick att läsa följande uttryck som Öisarna kanske ska ta med sig: "Hårt arbete kan besegra talang när talangen inte arbetar hårt". Utanför fönstret påbörjade Frölundas A-lag ett pass och deras framfart iakttogs med ganska imponerade blickar av några i truppen.
Övningarna som genomfördes var i stora drag benböj, utfall, någon variant på ryck och en spänstövning. Mycket betoning på benen, och övningarna genomfördes med skivstång eller vikter. Mitt öga kan inte med säkerhet avgöra hur hög belastning varje övning låg på eller hur hårt detta pass var. Men Johan Anegrund berättade att detta var det första samlade passet de haft sedan 25 november. Tiden däremellan har varje spelare haft egna program. Så med tanke på att killarna inte är i direkt toppform gissar jag att det inte var ett alltför hårt pass. Ingen fick direkt bäras ut efter träningen men de slet ganska hårt ändå och de jag talade med tyckte att det var jobbigt.
Hemberg revanschsugen
Jag stod placerad vid ett av spelarnas vattenhål, nämligen där tränarna hade placerat en dunk med vatten och tillhörande muggar. En mycket strategisk plats att stå på, skulle det visa sig, eftersom det gjorde att jag kunde få lite kommentarer av spelarna medan de drack och vilade. Det var där jag fick följande mini-intervju med den alltid lika trevlige Christian Hemberg:
Tjena Christian, hur är det?
- Bara bra, tack!
Kul att se dig igen!
- Det samma, det samma.
Du kör ett eget program?
- Jag kör ett eget program nu, tills dess att min ljumske blir riktigt bra. Jag opererades ju i november, så jag måste få träna upp den en period innan jag går på fotbollen i februari.
Ingen risk att du missar något?
- Nä, det tror jag inte. Möjligen lite grann, men samtidigt är det bara att köra på.
Jag hoppas på en hel säsong för dig i år!
- Ja, det hoppas jag verkligen. Det hade varit skönt att få göra det nu. Förra året började bra i april-maj, så jag hoppas kunna fortsätta på det.
Du har spelat på mitten en tid nu. Trivs du bra där?
- Ja, väldigt bra faktiskt. Det känns som att jag får ut mycket av min kapacitet där. Jag kan dels få bollen på fötterna, dels kan jag få den i löpningar bakifrån. Samtidigt kan jag komma och vara med i straffområdet.
Jag tycker du har varit riktigt duktig på kanten!
- Tackar, tackar. Jag tycker att det känns bra. Jag kan vara med tidigare i spelet och som sagt komma bakifrån med löpningar.
Dessutom kommer du mot backlinjen.
- Precis. Jag får komma rättvänd i stället för att stå med ryggen emot och ta emot bollen. Det ger mig lite fler alternativ än på topp. Så det känns väldigt bra faktiskt.
Sedan var vilan över och Christian skyndade ...
[[fortsättning i del 2]