Med bindel om armen #1 2005
Redan en vecka in på säsongen anländer årets första bindel, som vanligt levererad av herrar Jendeby och Wendel. Lagkapten Dick Last verkar nu betydligt gladare än vid senaste storintervjun i höstas...
Intervjun gjordes på ÖIS-gården 12/1 2005
Det var kul att se dig igen, Dick! Vi lyssnade igenom bandet från förra intervjun och det ska bli skönt att spela över den för du lät inte så jäkla glad den gången... (september 2004 med några matcher kvar och i ett utsatt läge)
- Ja, det var tufft då, det var det... Känns bra att ha haft en lång semester efter förra säsongen, vi hade ju ett 6 veckor långt break. Hade man bara tränat på och fått vara lite ledig emellan och sen börjat träna igen så hade vi inte fått det uppehållet som man behöver efter en sån skitsäsong. Det tog starkt på psyket på slutet alltså...
Hur visar sig sånt? Blir det jobbigt privat också eller?
- Frågar du gumman hemma så är hon nog inte så jäkla nöjd. Man är ju halvtjurig, kanske inte stressad, men på halvdåligt humör hela tiden. De får ta rätt mycket skit hemma... Men nu är det bättre!
Det låter ju ungefär som vi supportrar har det...
- Jag kan tänka mig att det är värre för er att få ut det. Vi går ju och tränar dagen efter och pratar av oss och är förbannade. Fast jag vet ju inte vad ni gör hemma, haha.
Vi brukar skriva av oss på Klotterplanket...
- Ja, det var det ju många som gjorde i fjol.
Det var flera spelare som grät öppet efter sista kvalmatchen i höstas.
- Ja, jag gjorde det också. Hade det blivit mål i första halvlek eller mitten på andra så hade det varit "Yes, nu ska vi hålla detta", och när slutsignalen gått och vi vunnit med 1 eller 2-0 så hade man blivit lättad eller glad. Men eftersom det skedde på övertid och vi var så stressade som vi var så bara - pang - det brister ju. Jag störttjöt, Johan med, ja när man ser kompisarna med tårar i ögonen så bara släpper det. Man gick in i nån euforisk känsla, men speciellt glad kan jag inte säga att jag var. Inte direkt då, utan mest lättad att skiten var över.
Är det sant att du övervägde att lägga av om vi inte klarat kvalet?
- Ja, det hade jag starka funderingar på. Men man vet ju aldrig hur det hade blivit sedan ändå, 50/50 chans kanske. Men vi redde ut det så man slapp fundera på det.
Hur tänkte du som målvakt under under kvalmatcherna?
- Klart frustrerad... Vad gör ni, gubbar? Sätt den nu för helv... Det knöt sig totalt för hela laget överallt. Och sen när Tryggvi missar med två minuter kvar tänkte jag bara: "Vafan är det här, ska vi åka ut mot det där ****gänget?" Som Zoran Lukic sa nu, att hade vi mött dem nu, utan att ha tränat på gräs, så hade vi slagit dem med 3-0 borta och 4-0 hemma, såpass stor klasskillnad är det mellan de här två lagen. Att det kan bli så här nervkittlande i två kvalmatcher, rätt hemskt egentligen. Bra var de inte, men de spelade smart här på Ullevi och vi underpresterade ju kraftigt i båda matcherna.
Det pratades mycket efter säsongen, och även innan slutet, att det skulle analyseras vad det var som gick fel, och det har det säkert gjorts också här på ÖIS-gården. Har det gjorts så även bland spelarna?
- Nej, vi har inte suttit ner och pratat ut. Det enda vi har kommit överens om är att vi var bra tränade konditionsmässigt. Vi gjorde ju mycket mål i slutet av matcherna och stod ofta emot, men vi släppte ju in en jävla massa mål i början av matcherna - första kvarten tror jag. Vi var liksom inte beredda att gå in och ta fighten. Vad det beror på är svårt att säga. Det var nog så att inte alla drog åt samma håll, vi hade inget gemensamt mål. Det hade vi ju förstås uttalat, men det blev så mycket vilja att alla inte drog åt samma håll! Och vi var ju inte trygga i spelet vi hade. Det fanns inget riktigt grundspel som vi kunde luta oss tillbaka på. Vi blev otrygga när vi hade bollen, folk ville inte ha den...
- Men vi jobbade mycket, jag tror vi sprang mer det här året än något år innan. Men vi jobbade en och en och satte press, blev den bortgjord så fick den andre ta över, men vi hade aldrig någon uppbackning. Vi fick aldrig ordning på det. Det var några matcher stundtals, Halmstad hemma var riktigt, riktigt bra och då visade man ju att kunskapen finns i truppen, solklart. Men som jag sagt tidigare så skulle vi aldrig ha behövt hamna där vi gjorde. Hade vi presterat max så är jag övertygad att vi hade legat i topp någonstans, det är jag helt övertygad om! Men som svar på frågan: Nej, men vi har pratat i smågrupper och så och kommit överens om att lägga det bakom oss. Vi underpresterade hela året, vi försöker glömma det och ser framåt.
Men ni hade väl individuella samtal, varje spelare med ledningen...
- Jo, och där sades det ju en hel del naturligtvis. Det är ingenting att prata om nu, men det har ju hänt en del...
Vi ska inte tugga så mycket om förra säsongen mer, men vi tänkte bara på avdelningen Psykologiska Mål. Anegrunds mål mot Kalmar borta känns väldigt viktigt, kvitterat på övertid...
- Ja, den var värdefull, vi pratade om det i bussen hela vägen hem. Och sedan vann vi två raka mot Halmstad och Hammarby.
Vi har läst i kvällspressen nyligen att spelarrådet diskuterat med styrelsen om Tryggvis fortsättning i Sällskapet.
- Vi hade ett möte med styrelsen, det brukar vi ha då och då. Vi sa vad vi tyckte, att vi ville ha kvar honom i truppen. Han är en vinnare, han är underbar på träningarna och är en bra person. Men det är styrelsens beslut att inte satsa på Tryggvi detta året och det är våra arbetsgivare så visst, jag har respekt för deras beslut. Vi får väl se hur det går, han funderar ju själv också.
Hur mycket hade ni i spelarrådet att säga till om i "tränarcirkusen"?
- Visst lyssnar styrelsen på vad vi tycker och tänker. Vi hade regelbundna möten hela året och det ska vi ha i år med ekonomin och allt annat. Vi är ju intresserade och vill hjälpa föreningen på alla sätt vi kan göra det. Och i fjol kom ju det här med tränarna upp, styrelsen såg ju att vi inte fick ut max av laget och sedan blev det ju så att det blev en ny tränare, nej två nya tränare.
Jo det är ju även Sören och Jesper som har fått gå.
- Jespers kontrakt gick ut, så det förlängde man inte då. Tråkigt också, men det är ju så när man måste göra förändringar. Men det är ju ingen social verksamhet heller på den här nivån, utan det är ju så det går till. Sören får ju ta hand om U-truppen och är även med i fotbollsgymnasiet, och jag tror att det kommer vara en perfekt roll för honom. Han älskar verkligen att vara med ungdomarna och han har mycket att ge. Även om han kanske inte säger det själv så brinner han verkligen för att lära ut till ungdomarna och påverka dem. Han har ju otroligt stort fotbollskunnande och lite "Mr ÖIS", kanon att han blir kvar i föreningen.
Vet du vad Jesper gör nu?
- Jag tror att han är i Brasilien, han har väl semester nu och funderar på vad han ska göra. Han behöver kanske smälta det här ett tag, men sedan har jag ingen aning om vad han ska göra. Han har ju bra kontakter med Mineiro förstås.
[fortsättning i del 2]
