Snön föll, och vi med den
Ruddalens vita vidder utgjorde skådeplats för vinterkriget mellan ÖIS och Häcken. De gulsvarta avgick med segern, 1-0, i denna säsongspremiär.
Först bör understrykas att detta ju var första matchen för året, att spelarna var ovana vid spel på stor plan i allmänhet och 4-3-3 i synnerhet, och dessutom enligt uppgift rejält nedtränade. Det går därför inte att dra några större slutsatser inför den kommande säsongen. Men lite grann går nog ändå att säga.
Första tjugo minuterna eller så såg det nya spelsystemet riktigt löftesrikt ut. Öisarna hade väldigt bra rörlighet, bollen gick snabbt och säkert inom laget och spelet var faktiskt bättre än på hela förra säsongen. Det känns som om 4-3-3 kan vara ett system som passar oss alldeles utmärkt och kan hjälpa oss att få till stånd den typ av snabba fotboll längs backen som vi vill spela, snarare än det tröstlösa chanstjongande från backlinje mot bortmarkerade anfallare som utmärkte alltför mycket av 2004.
Snöstormen gjorde så småningom matchen till en parodi. Andra halvlek kan vi lika gärna avskriva, vid det laget låg det för mycket snö på konstgräset för att det skulle gå att spela boll längre. Men ÖIS fina spel upphörde tyvärr en bra stund innan vädret gjorde det omöjligt. Redan omkring mitten av första halvlek tycktes man återfalla till fjolårets synder, bristande rörelse och bristande mod. Därefter handlade det mest om felpassningar och räddhågset sidledsduttande resten av matchen från ÖIS sida. Kanske berodde förändringen på att Häcken började sätta mer press på oss? De gulsvarta å sin sida spelade som de alltid brukar göra, ett enkelt spel med mycket bollar i djupled; ett spel som passar betydligt bättre i den här typen av väder och det här skedet av försäsongen än det mer avancerade passningsspel som ÖIS försökte med. Att vi fick stryk kändes med det i åtanke mycket väntat. Det kommer vi nog att fortsätta få i de här traditionella säsongspremiärerna mot Häcken. Helt OK, så länge vi spöar dem i serien!
Jukka Sauso var matchens mest positiva besked. Vår nye mittback visade stor säkerhet och pondus (och längd!) och kommer nog att vara mycket nyttig under året. Lite synd bara att just mittbackar är det enda vi har gott om. En annan som såg riktigt pigg ut var Jói Gudmundsson, som tycktes trivas bra i sin nya roll som vänsterytter. Framför allt var det kul att se att hans mindre lyckade förra säsong inte tycks ha dämpat hans okuvliga mod. Jói vågar alltid försöka! Att man sedan kunde se vissa tendenser till fjolårssjukan, att göra några bra grejor men sedan direkt stupa på nästa hinder innan han hunnit dra nytta av dem, det må vara hänt. När formen väl infinner sig på allvar så kommer det att lyckas hela vägen!
Angelo Vega såg bra ut, han verkar redan ha funnit sig tillrätta i rollen som offensiv mittfältare. De tre inhopparna Erik Johannesen, Johan Karlefjärd och Dominic Yobe utmärkte sig också positivt, trots att snön låg tjock på planen när det väl var deras tur. Övriga i laget får godkänt, med tre undantag.
Ett av ÖIS större problem är att det finns lite för många spelare i eller nära startelvan som emellanåt gör insatser som inte är ens i närheten av allsvensk klass. I den här matchen var det Boyd Mwila, Robin Ganemyr och Edwin Phiri som inte höll måttet. Boyd fick ingenting uträttat, och hade vi inte haft en sådan brist på anfallare i matchtruppen (var var Fidan Syla?) så hade han nog blivit utbytt ganska tidigt. I Boyds fall må det vara ursäktat, han missade ju stora delar av fjolåret och håller på att jobba sig tillbaka igen.
Men av Robin måste vi kunna förvänta oss mer än denna villrådighet och dessa ständiga felpass. Vi har inte råd med en sådan ojämnhet i en så kritisk position, på en av de två defensiva mittfältsplatserna. Risken är att vi får en upprepning av fjolåret, då vi trevade oss fram hela vårsäsongen och letade förgäves efter någon som kunde spela på centralt mittfält tillsammans med Johannesson. Att vi famlade så efter en lösning på den positionen skapade en osäkerhet som spred sig genom hela laget, och var i min mening en starkt bidragande orsak till vår dåliga säsong 2004. Detta får inte upprepas 2005. Robin är i princip självskriven på positionen, det finns ingen annan i vår smala trupp som är en seriös kandidat till platsen bredvid Källa. Men han måste förbättra sin lägstanivå rejält om inte hela laget skall bli lidande. Till hans försvar bör dock sägas att han i alla fall krigade bra, han var bättre utan boll än med.
Edwin slutligen var tyvärr riktigt usel i den här matchen. Det har man rätt att vara någon gång emellanåt, i synnerhet när man är ung, men i hans fall tycks formsvackan mer eller mindre permanent. Den skrala insatsen mot Häcken var bara en fortsättning på hur det såg ut under hela fjolåret. Detta är förstås extra allvarligt med tanke på att vi obegripligt nog bara har två ytterbackar i hela truppen. Bakom Prytz och Edwin finns absolut ingenting. OK, man kan tänka sig ett flertal nödlösningar i form av Johan Anegrund, Valter Tomaz Jr eller kanske Michael Johansson. Men ingen av dem är någon riktig ytterback. Skall vi värva någon mer spelare (förutom Ailton, som jag verkligen hoppas att vi lyckas lösa från CAM) så vore en ytterback absolut mitt förstaval, snarare än den vänsterytter som det ryktas om.
Totalt sett skall vi alltså inte läsa in för mycket i den här matchen. Och att vi fick stryk, att vi i 60 minuter var det sämre laget, det stör mig heller inte nämnvärt. Det är mer några av de individuella insatserna som gör mig orolig, plus då att fjolårets osäkerhet tycktes krypa tillbaka in i rödblåa hjärtan allt eftersom matchen led. Till nästa match, borta mot Helsingborg på lördag, vill jag framför allt få se (eller snarare läsa om, jag lär inte kunna vara där själv) bättre insatser av Robin och Edwin, och ett ÖIS som vågar fortsätta matchen igenom att försöka spela det spel vi vill spela. Om det sedan inte lyckas är inte hela världen, just nu är det inställningen som räknas.
* * *
Matchens hårdingar: Prytz, Källa, Jói, Edwin och inhopparna Johannesen och Karlefjärd. Tuffa grabbar spelar inte i långkalsonger!
* * *
Matchens kommentar: Vår egen Staffan Jeppsson hade av någon anledning hamnat i speakerbåset, och visade där på ett föredömligt sätt precis hur ointressanta Häcken fortfarande är.
"Häcken gör ett byte: Ut går nr 33, in kommer nr 32."
* * *
Matchens gapflabb: En entusiastisk yngling drog igång "staken" i klacken (som förresten var ovanligt högljudd för att vara en träningsmatch).
"Hejsan grabbar, har ni stake?"
"JAJAMENSAN, UPP I TAKET!"
"Ge mig ett I!"
I? Vad då I!? Har du inte glömt något nu? Stor förvirring, ännu större munterhet!
* * *
Matchens skämt: Vädret. Ja men vad fasen... Här har det varit blidväder hela vintern igenom, och så bryter det ut en snöstorm tjugo minuter innan säsongspremiären. Någon däruppe behagar skämta med oss! Förhoppningsvis var detta sista gången i år som förhållandena omöjliggör vettig fotboll. Vi har inte särskilt många försäsongsmatcher, vi behöver dem allihop!
>> Kommentera denna artikel
Foto: Bosse Arnesson
