Snöplig förlust för Örgryte
Slumpmål i 84:e minuten fällde ÖIS på Kopparvallen. Här kom årets första förlust trots hyfsat spel.
Det var bara den tredje omgången, men ändå en toppfight mellan två obesegrade lag. På Kopparvallen blir det inte lätt för något motståndarlag. Åtvidaberg betraktas som ett av seriens mest hemmastarka lag och man besegrade ÖIS med 3-0 förra säsongen.
ÖIS hade gjort en del förändring i startelvan. Backlinjen som sett till att Sällskapet hållit tätt de två första matcherna var intakt. På mitten kom Martin Dohlsten in i stället för Christian Lindström och Pavel Zavadil placerades på vänsterkanten, men med en fri roll. Framåt fortsatte firma Elmander & Mwila sitt kompanjonskap.
Inledningen var tillknäppt och målmöjligheterna var få, för att inte säga sällsynta. Pavel Zavadil hade ett bra försök från vänster, men
Henrik Gustavsson i hemmamålet plockade upp inspelet. Lite senare kom en långboll där blixten från Zambia, Boyd Mwila, rusade ifrån backlinjen. Nu var Gustavsson åter väldigt vaken och kunde rusa ut och sparka undan bollen.
ÅFF:s kunde inte oroa med mycket mer än några hörnor och ett par skott utanför, så försvaret kändes lika tryggt som i de tidigare matcherna. Första halvlek innehöll inte mycket till ordnat spel och tillställningen var relativt jämn. Björn Anklev som förut haft en framträdande roll togs väl om hand av sina motståndare. ÖIS svarade upp med att Dohlsten och Källander neutraliserade Kristian Bergström.
Efter paus fick Sällskapet ett litet med dock grepp om händelserna. I mitten på andra bytte matchen skepnad och från att bara ha innehållit småsmulor till målchanser började lagen vaskade fram den ena efter den andra. Lirarnas Lag såg vassast ut och det var med tillförsikt man såg fram mot avslutningen.
Patrik Elmander passade fram Christofer Bengtsson till ett skottläge, som kunde överaskat men bollen gick över. Efter 67 minuter visade ÖIS upp ett snyggt passningsspel och Christofer Bengtsson spelade in bollen mot Patrik Elmander, men Erik Moberg styrde den i överkanten av ribban och till hörna, ytterst nära ett välbehövligt självmål...
Tre minuter senare kom Björn Anklev fram perfekt på högerkanten. Han försökte med ett hårt lågt inlägg hitta Boyd Mwila, som dock var hårt uppvaktad och aldrig fick tag i bollen. En liknade situation uppstod strax efteråt när Patrik Elmander bröt och slog in bollen, som gick förbi samtliga.
Under den här perioden stack även ÅFF upp med några bra skott och en genomskärare, men Dick Last var på tårna och räddade utan problem. Matchen kom i stället att avgöras i slutskedet. Boyd Mwila kom fram till höger , dribblade av Johan Niklasson, kom in i boxen där och sköt ett fint skott, men målvakten svarade för en superb räddning. Den här missade chansen visade sig bli extra dyrbar när Christofer Bengtsson drog på sig en (onödig) frispark och varning mitt på egen planhalva. Kristian Bergströms lyra damp ner i straffområdet och där kunde en omarkerad Daniel Johansson trycka in bollen i nät via Dick Last. Sista chansen till kvittering kom i slutminuten, men Gustavsson kunde enkelt rädda nicken från Anton Holmberg. ÅFF hade möjligheten att definitivt avgöra med 2-0 på stopptid. Alexander Zaim kom helt fri, men avslutade svagt med skott långt utanför.
Dick Last och backlinjen visade åter att man håller hög klass. Pavel Zavadil har förmågan att styra spelet och är en riktig klasspelare, men han bör finnas centralt. Björn Anklev gjorde en bra andrahalvlek och hans kantspel är mycket viktig för anfallsspelet. Vi håller också tummarna att det ska lossna för Boyd Mwilas målskytte.
Spel- och chansmässigt var ÖIS värda minst en poäng, men det gäller att ta tillvara på de chanser som bjuds och inte släppa till något onödigt bakåt. Nu slarvade man en endaste gång och det straffade sig direkt. ÖIS ser ändå klasser bättre ut än förra säsongen och med förhoppningen om att det här var ett olycksfall i arbetet, så får vi låta Degerfors betala för förlusten när de kommer på besök till Valhalla den 6/5. Däremellan är det bortamatch i cupen mot Sandviken.