Intervju med en legendarisk spelare i IFK Norrköping
I en unik intervju, gjord av Tomas Junglander, berättar en av de verkligt stora IFK-profilerna.
--------------
Åke "Bajdoff" Johansson, en självklar ledare på fotbollsplanen.
Han är en av Sveriges bästa spelare genom tiderna. Han var lagkapten i både IFK Norrköping och landslaget under storhetstiden på 1950 och 1960 talet och samarbetade med många kända ledare. Åke Johansson var en naturlig ledare på planen men visade också stora ledaregenskaper i relation till lagledare, tränare och styrelse.
Jag känner honom som en man med stor resning på och utanför planen, en fältherre med överblick. En överblick som innebär att han ser lite mer och med lite längre perspektiv. Eftersom han också är en av mina idoler så närmar jag mig honom fortfarande som mästaren och jag blir lärjungen. Det är en märklig känsla. Jag har stor respekt för honom.
Han är vid 77 års ålder karismatisk, vital i tanken och har verkligen åsikter om ledarskap och brist på ledarskap.
Ledarrollen
- Det händer ofta att kända idrottsledare framträder som talare vid ledarskapsseminarier inom näringslivet. Jag har arbetat som ledare i näringslivet under många år men jag har aldrig hittat den starka likheten mellan näringsliv och toppidrott när det gäller ledarskap. Inom toppidrotten arbetar man med ytterst fokuserade människor, i regel i samma ålder och av samma kön. Näringslivet har helt andra problem. Hur ser du på den saken?
- Jag tycker man ska se dessa idrottsledares insats mer som en annorlunda underhållning eller som ett avbrott i det vanliga arbetet. Det som förenar är synen på människan. Hur man får människor att växa!
- Vilka egenskaper värderar du högst hos en tränare?
- En tränare ska ha en psykologisk blick som han hela tiden utvecklar. Han ska vara social och rolig. Träningen ska vara så variationsrik att vi spelare aldrig i förväg vet hur träningen blir upplagd.
- Vilken av alla tränare som du har varit i kontakt med kommer närmast idealet?
- Karl Adamek (tränare i IFK Norrköping 1950-1957, ingick en gång i det berömda österrikiska Wunderteam). Han hade alla dom egenskaper som jag uppskattar och han lärde mig mycket. Dessutom kunde han fortfarande slå geniala frisparkar! Han var ofta ute i skolorna för att leta talanger och sälja in IFK!
- Vem är den bästa lagledare du har samarbetat med?
- Nalle Halldén, som var lagledare under mina första år i IFK och senare också i landslaget, var en mycket bra människa. Omtänksam och ärlig, samtidigt som han hade stora krav.
Under Åby Ericson (1955-1965) var det ärliga tag men han hade ovanan att informera media före spelarna!
I landslaget med Putte Kock var det stor glädje. Han var social och kom alltid med överraskningar. Det gällde inte minst när han själv underhöll oss vid pianot.
Under Lennart Nymans tid som förbundskapten (1962-1965) nådde jag stora framgångar.
- På din tid var rollerna som tränare och lagledare mer separerade än vad dom är idag.
- Jag ser många skäl till att separera dom rollerna i dag också. Jag tror att det krävs olika läggning och temperament. Lagledaren ska vara coach och taktiker under matcherna och vara den som håller kontakten med styrelsen. Tränaren ska helt koncentrera sig på att utveckla spelarna och spelet!
- Kan man som lagkapten påverka mycket annat inom föreningen också?
- Självklart lyssnade man på mig när jag representerade alla spelare. Det var säkert också lättare eftersom vi presterade bra resultat.
- Upplevde du aldrig något negativt mot dig personligen när du hade synpunkter?
- Var kritiken konstruktiv så var det aldrig några problem.
IFK Norrköping
- Hur ser du på möjligheten för IFK att komma tillbaka till Allsvenskan? För andra storklubbar som Malmö och Djurgården gick det ganska snabbt men för Elfsborg tog det 10 år och för Helsingborg nästan 25 år!
- Allt vad man gör måste vara förankrat hos spelare och ledare och uppfattas positivt av sponsorer och supporters. Men olika fraktioner bland supportrarna får inte ges ett dominerande inflytande. Här har det klickat betänkligt under senare år. Vi måste ha ledare som arbetar för klubben utan att framhäva sig själva. Vi måste få flera spelare som är stolta över att spela i IFK och ingen annanstans. Visst måste vi acceptera vissa "handelsresande" i fotboll men det ska vara undantag.
- Är det fortfarande möjligt att bygga ett lag med stark känsla för klubben?
- Ja, det tror jag. Givetvis blir det aldrig på samma sätt som förr när IFK hade supporters runt om i landet som tipsade om spelare som ville till IFK. Jag kommer speciellt ihåg Liljedahl i Lessebo och Nordin i Norrland.
Varje klubb har sin egen själ och sin egen historia som man måste vårda. Därför behöver alla nya spelare få utbildning i klubbens kultur och historia.
Jag tror också att det är viktigt att vara ute och titta på matcher i lägre divisioner. Vissa spelare som mognar senare kan ha den bästa potentialen men risken är att dom slutar för tidigt.
Att spela A-lagsfotboll i tidig ålder på lägre nivå skapar också den hårdhet som behövs idag.
Jag tror t ex att dom som blir ledare på planen många gånger slår igenom senare eftersom dom ofta tar ett större ansvar för helheten.
Fotboll förr och nu
- Hur ser du på dom olika spelsystem som används idag?
- Jag tycker att man fokuserar för mycket på spelsystem. Givetvis måste det finnas en strategi.
Oavsett vilket system man använder sig av så måste varje spelarens bästa egenskaper utnyttjas. Individuellt skickliga spelare måste få chansen att visa sin duglighet.
Däremot tycker jag att man försummar spelet utan boll och det har ju med spelsystem att göra. Jag föredrog själv att spela libero, att vara sista utpost. Jag gillade aldrig att vara en av två innerbackar. Det liknar mer fegspel och det har en tendens att försena spelet.
- Vad är den största skillnaden mellan elitfotboll då och nu?
- Spelarna tränar mycket mer och spelar många fler matcher. Vi hade civila jobb vid sidan om och vi fick till och med rätt länge åka på träningsläger på semestern helt utan ersättning.
- Jag vet att du personligen engagerade dig mycket för att förbättra villkoren för spelarna.
- Som lagkapten i klubblaget och landslaget kände jag ett stort ansvar. Redan under VM 1958 såg jag dom stora orättvisorna mellan de som fick spela och reserverna. Jag jobbade länge hårt för att förbättra ersättningen i samband med träningsläger. Matchpremierna var låga och dessutom bestämda av Fotbollsförbundet, så där kunde vi inget göra. Senare arbetade jag för att vi skulle kunna bli halvproffs.
- Jag vet att 1963 då IFK blev Svenska Mästare, så var segerpremierna 1.900 kr för hela säsongen. Det motsvarar i dagens penningvärde ca 17.500 kr. För övriga lag var ersättningarna ännu lägre.
- Som tur var så spelade vi inte för pengarnas skull!
Forts. del 2
