Invictus
Sällskapet går tydligen inte att besegra på bortaplan. Inte ens när vi spelar uruselt och ligger under med 2-0! Men nu börjar det väl ändå bli dags att hitta spelet igen?
Det fanns några bra saker att ta med sig från den här matchen. Det bästa är förstås att vi fortfarande är obesegrade på bortaplan. Det är en mycket trevlig svit som gärna får fortsätta året ut! Vidare visar det mycket stark moral att komma tillbaka från 2-0-underläge. Sånt är man inte bortskämd med att ÖIS klarar.
(Inom parentes finns det en intressant statistik på det temat: Från och med säsongen 1998 har ÖIS i Allsvenskan vänt underläge till seger bara två gånger! Ena gången är förstås den berömda 5-2-matchen mot IFK 11 maj 1998. Den andra är hemma mot Hammarby hösten 1999 (2-1). Men bortsett från de två matcherna så klarar vi inte av att vinna när motståndaren gör första målet. Och det gick ju inte i den här matchen heller.)
Ytterligare något positivt är att båda ÖIS-målen kom till på inlägg/hörna från kanten. Sällskapet brukar annars slå riktigt dåliga inlägg och hörnor, som aldrig blir det minsta farliga. (Paradexemplet är ju i derbytorsken mot IFK i våras, där vi vann hörnstatistiken med 15-3 men inte skapade ett jota på en enda av dem.) Men nu var det alltså annorlunda, och det var Jeffrey Aubynn som låg bakom vid båda tillfällena. Vid första målet slog han ett lysande inlägg nerifrån vänster hörnflagga, som Jocke Karlsson starkt kunde forcera i nät med skallen. (Aningen dålig markering dock.) Andra målet började med en frispark från vänster innerposition, ganska långt ifrån mål. Markus Johannesson slog den så bra att Fredrik Sundfors tvangs, medelst en högklassig räddning, tippa bollen till hörna. Hörnor från höger slås ju inåtskruvade av Jeffs vänsterfot, och så även denna gång. Hörnan var hård och skruvad (istället för de höga lösa lyror som det alltför ofta blir), damp ner vid bortre stolpen och där kunde Johan Anegrund möta med pannan och placera in bollen. Markeringen kan återigen ifrågasättas lite grann, men Jeffs och Johans prestationer var det minsann inget fel på!
Så långt det positiva. Men resten är inte lika trevlig. ÖIS var erbarmligt dåliga i den här matchen! Det var som mot Elfsborg, fast kanske ännu sämre. Det var dåligt tempo, spelare som sprang och gömde sig, ständiga felpass och, inte minst irriterande, ett evigt långbollande. Roten till det onda var det centrala mittfältet, som inte fungerade alls. Det visade sig igen, det som vi sett förut; när Källander inte är bra är ÖIS inte bra! Och Källa stod inte att känna igen. Han slog många felpass, han var dålig på att vinna boll från motståndarna och, kanske viktigast, han gjorde sig inte spelbar. Johannesson å sin sida låg ofta långt ner i banan, nära backlinjen, och bidrog därför inte nämnvärt till det offensiva spelet.
När dessutom högerkanten, med Mike och Mogge, hade en usel dag så var det inte många spelvägar öppna. Mogge sprang mest och gömde sig, medan Mike hade problem i defensiven och sällan eller aldrig kom med framåt. Högerkanten blev lite bättre när Hamrén i 67:e minuten dubbelbytte in Bärkroth och Marek istället, men det är frågan om inte det bytet borde gjorts redan i paus.
Prytz och Aubynn skall ha en eloge för att de i alla fall försökte. Det lilla som ÖIS skapade offensivt kom på vänsterkanten i samarbeten mellan dessa båda. Men när precis allting går den vägen är det ju inte särskilt svårt för Giffarna att stoppa det. Jeff blev i slutminuterna så frustrerad av bristen på spelalternativ att han började med hopplösa soloraider gång på gång. Flera gånger tappade han bollen på mittplan i sådana situationer och öppnade för farliga lägen för Sundsvall.
Utöver vad som skedde till vänster så bestod ÖIS anfallsspel bara av långbollar från backlinjen. På dessa var Jocke Karlsson oerhört nyttig, det var han som genom att kämpa till sig många av dem såg till att bollen inte omedelbart kom tillbaka ner mot ÖIS-målet igen. Men utan understöd från mittfältet var anfallarna alltför isolerade, och Jocke hittade sällan fram till den frenetiskt springande Hemberg med några passningar. Stackars Hemba hade en jobbig dag med enormt mycket spring utan boll, men det var inte så mycket hans fel som att ÖIS-spelet i stort hade gått i baklås.
Jocke blev utbytt med ca 20 minuter kvar precis som vanligt. Eftersom detta har skett i varenda match i år får man förmoda att det är nödvändigt, hans gamla kropp orkar nog inte i nittio minuter. (Karln är ju till och med äldre än vad jag är!) Elmander kämpade tappert, men han har inte alls samma kvaliteter som target player som Jocke har, vilket gjorde att inte ens långtjongandet fungerade längre.
Tack och lov var mittförsvaret i alla fall stabilt. Både Valter Tomaz Jr och Johan Anegrund gjorde en bra insats. Anegrund tampades matchen igenom med för dagen mycket pigge Andreas Yngvesson och satte sig i respekt med ganska hårda tag. En varning blev det också, men det får det nog sägas ha varit värt för att hålla Yngvesson borta ur målprotokollet.
Sista kvarten blev en pärs, med panikförsvarande mot ett frenetiskt anfallande Sundsvall. Man hade ju annars hoppats och trott att vi, när vi nu lyckats komma igen till 2-2, också skulle vara hetare på att vilja ta hem matchen. Men ingalunda. Det var bara rensningar för att rädda livhanken som gällde, och i TV-intervjuer efter matchen verkade Öisarna till och med glada över resultatet. Visst, Giffarna var det bättre laget så ur den synvinkeln är en poäng bra, men en ynka poäng mot nästjumbon är absolut inget för ett tänkt topplag att yvas över.
Och vi kan med lite tur fortsätta att vara ett topplag ett tag till, faktiskt, trots att vi bara har tagit sju poäng på de senaste sex matcherna. Om Hammarby får stryk av Norrköping och Helsingborg slår Malmö så ligger vi fyra, bara fyra poäng från förstaplatsen, efter full omgång. Men så förlåtande kan serien omöjligt fortsätta att vara. Börjar vi inte ta trepoängare så kommer vi obönhörligt att dala. Och skall vi vinna matcher, ja då måste framför allt mittfältet börja fungera igen!
(För övrigt bör sägas att Sundsvall var riktigt bra i den här matchen. Men det säger Patronernas redaktion så mycket bättre än jag, så läs deras rapport också!)
(Betygsättningen är gjord av hemmalagets redaktion. Men jag håller i stort sett med om ÖIS-betygen. Byt Owusu mot Aubynn så är jag nöjd!)
