Var är självkritiken?
De flesta av oss kan ha en dålig dag på jobbet eller i skolan. De flesta kan också erkänna detta i efterhand. Detta gäller dock inte majoriteten av den svenska domarkåren, som verkar vara ofelbar.
Efter matchen mellan Örgryte och Häcken kände jag mig nöjd. En poäng var bärgad och avståndet ner till de gulsvarta var fortfarande åtta poäng. En sak bekymrade mig dock – domarinsatsen.
Domarkritiken från de svenska fotbollssupportrarna brukar te sig en aning onyanserad. Det handlar ofta om rent plumpa påhopp som ”hur f-n kunde han blåsa straff!?” etcetera. Jag har själv vräkt ur mig flera liknande påhopp på olika forum. Kritiken är kanske befogad, men vad vinner man i längden med en sådan åsikt? Inte mycket.
När jag besöker en fotbollsmatch förväntar jag mig att spelarna går in och gör sitt bästa. Ibland tar det emot, men det är själva attityden som är det viktiga. Samma inställning som jag förutsätter att mina spelare har, vill jag också se hos domarteamet. Är spelarna dåliga skall de få höra det, är domaren dålig har publiken rätt att bua åt honom också. Så långt inga problem.
Den stora skillnaden ligger i dagsläget ligger i hur det brukar låta efter matcherna. Det händer i nästan varje omgång att en spelare/tränare i massmedia eller via klubbens officiella hemsida erkänner att han själv eller laget borde ha presterat bättre eller gjort något annorlunda. När hör man någonsin en domare säga något sådant? Personligen har jag nog aldrig sett ett uttalande där en domare sagt att ”Jag erkänner, jag gjorde ett antal missbedömningar i dagens match”.
För att återknyta till matchen mellan ÖIS och Häcken skall jag nu redovisa läget. Den aktuelle domaren hade ingen lyckad match. Han var inkonsekvent och dömde mycket märliga frisparkar åt båda håll (jag skyller inte resultatet på domarinsatsen). Det absolut viktigaste för en domare är att vara rättvis. Genererar en förseelse till en viss åtgärd den första gången, skall utgången bli densamma även i nästa liknande situation. Det kan liknas lite vid domstolspraxis. Domaren misslyckades dock helt med detta, något som jag, mina medöisare och de Häcken-supportrar jag talat med instämt i.
Tom Söderberg, mittback i Häcken, sade till GP efter matchen att ”det finns tusen såna situationer i en match” angående den situation som renderade i Marcus Allbäcks andra gula kort. Allbäck själv hävdade i TV4 att domarnivån ”var för låg för att kommentera”. Janne Carlsson sade på presskonferensen efter matchen att domaren ”var skitdålig”. Alla var mer eller mindre överrens om att domaren inte uppnått den standard som man kan förvänta sig. Ändå säger huvuddomaren till GP att han tycker att domarna ”gör en godkänd insats”.
Denna brist på självkritik gör det än mer tacksamt att kritisera domarna och vräka ur sig diverse okvädelseord. Den aktuelle domaren förvärrar enbart situationen med detta uttalande. En kommentar i stil med ”OK, jag kanske inte gjorde min bästa match för säsongen, men jag skall studera matchen igen och försöka analysera vad som gick snett” hade varit mer på sin plats. För det är väl inte meningen att nästan alla med intresse av matchen skall vara besvikna på domarinsatsen efteråt?
Jag förstår självklart att domarna har en svår uppgift. Ett proffsdomarsystem skulle utan tvekan vara en enorm fördel för hela Fotbolls-Sverige, men det är som sagt inte det jag vill belysa med denna krönika. Utöver otillräckliga ekonomiska förutsättningar och praktiska villkor är det den bristande självkritiken som är de svenska domarnas största problem i dagsläget. Mitt råd till de svenska domarna lyder: Våga erkänna när ni gjort en mindre bra insats, det kommer öka toleransen från supportrarnas sida.