Gästreplik Så skönt att vara Öisare
Nyligen publicerades ett gästinlägg som berörde Örgryte IS nya inmarschlåt och här kommer en replik från en av upphovsmännen, Pontus Forslund.
Inte för att jag är upplagd för polemik nu men ett svar är på sin plats.
Det är kul att se att till synes många Öisare bryr sig om vilken inmarschlåt vi har.
Självklart är att sådana här åsikter går isär men ibland kan kritik och dess tajming framstå som smått irrationell. Det finns olika synsätt på det här med inmarschlåtar: vissa gillar självdistans, vissa gillar hymner, vissa gillar energiska låtar med bra tryck i.
Av dessa tre tycker jag att den sistnämnda passar ÖIS bäst.
Den långsamma känslosamma hymnen är en typ av inmarsch som inte många klubbar klarar av. Man nämner Liverpool och Roma men det tror jag att dom flesta är överens om att det är klubbar som har ett supporterstöd i en helt annan dimension än ÖIS. I mitt tycke har vi inte den hemmapublik i dagsläget som ror hem en hymn. Hammarby fixar det på den kanske alltför intima Söderstadion men de kanske har landets bästa fans.
Jag förespråkar energiska inmarschlåtar som signalerar att det är dags för match, för kamp och som signalerar att denna match, denna kamp är vår. En inmarschlåt med rätt tryck med rätt takt väcker publiken som ett stridsrop och får med hela arenans hemmasupportrar i ett förväntansfullt, energiskt och gemensamt stöd för det egna laget.
Det är svårt att förstå delar av den kritik som förs mot ”Så Skönt att vara Öisare”. Tittar man tillbaka på våra inmarscher, där jag har haft en del olika förslag men haft sista ordet på de senare årens, så har det alla varit redan existerande låtar som inte direkt haft någon anknytning till ÖIS (förutom ”Då vinner ÖIS”). ”Samba de Janeiero” var lyckosam och framkallade exakt den stämning som vi var ute efter vilket man märkte att UEFA också tyckte i somras under EM.
Det är svårt att förstå hur vissa supportrar inte tycks vilja veta av ”Så Skönt att vara Öisare” som varit en helgjuten klacksång sedan ett par år tillbaka. Den sjungs flera gånger under match och efter slutsignalen vid vinst tillsammans med laget som kommer fram och tackar. Ni visste väl om att den byggde på ”Go West”?
När vi nu är åter i Allsvenskan och på en ny arena tyckte jag att det var dags för en ny inmarschlåt och ville gärna då ha en låt med tryck i som alla Öisare kunde sjunga med i. Det självklara valet var att göra en version av ”Så Skönt att vara Öisare”. Detta för att hela hemmapubliken kunde sjunga med i den: klacken, sittplats, gammal, ung, kvinna, man. Till detta skrev jag verser som följer ”Go Wests” upplägg med en Öisig text (som ingalunda kan direktappliceras på ett annat lag) för att göra det hela till en hel låt.
Följaktligen förstår jag inte när man menar att låten inte känns genuint ÖIS, eller är uttjatad. Nej, den känns väldigt ÖIS och är snarare etablerad än uttjatad. Förra säsongen när vi firade avancemanget verkade den inte särskilt uttjatad men det kanske finns Öisare som gått och sjungit på den hela vintern och till slut tröttnat?
Vi har gjort en inmarsch som är en klacklåt. Vi har även lagt in ”Samba Rödblått allez allez allez” och ”Leffe Ytterell, han är gigant på sin kant Leffe Ytterell” för extra skön klackkänsla. Själva inmarschversionen av låten består av upptakt med sambatrummor och sedan refräng på refräng på refräng- Se nu till att sluta upp bakom den och sjung för full hals, få med er Öisare på sittplats, i loger, på planen och signalera till GAISarna att detta, det är vår match, vår kamp – ”Ni har inte en chans, vi kommer att vinna för det är Så Skönt att vara Öisare”
Att vara i stort sett helt tysta när det gäller inmarschlåt i flera år och sedan när det förkunnas att en ny är klar, som dessutom är en av ÖIS allra bästa klacksånger, börja kritisera, spy galla och lyfta fram egna förslag som inte ens varit på tapeten innan är snudd på dålig stil och manar till en splittring som blir direkt subversiv i vår strävan att stötta laget när de kommer ut på plan. Särskilt när man publicerar en sådan text två dagar innan avspark.
Ni inser väl att det knappast är troligt att vi kommer att byta låt nu när vi precis spelat in en ny? Era åsikter kan noteras och vi för gärna en dialog men att dra igång en namninsamling två dagar före vår största match på flera år känns aningen patetiskt.
Björn Afzelius var en stor man på många sätt. Idag förknippar ni honom med ÖIS, hans text ”Att hålla på ÖIS är en fråga om livsfilosofi” är ljuvlig läsning. Förr var han förknippad med socialt och politiskt engagemang och för många som delar hans syn i dessa frågor är han en förebild men många andra som inte delade proggens ideal hade svårt att identifiera sig med hans åsikter och texter.
Jag själv lägger inga värden i detta men jag vill bara belysa att sådan kritik lär också dyka upp men moderaterna i klacken kanske gärna sjunger med i en av proggvänsterns storas texter eftersom Björn Afzelius ju var Öisare.
”Sång till Friheten” känns dock inte som någon genuin ÖIS-låt men det skulle det kanske kunna bli. Den har väl ändå till dags dato aldrig sjungits på ÖIS läktare någon gång överhuvudtaget. Texten är fin men hur många kan den så bra att man kan sjunga med i den.
Vi har snackat om att spela en lugnare låt precis innan inmarschen på samma sätt som jag spelade Nationalteaterns ”Men bara om min älskade väntar” på förslag från en supporter innan inmarschen i Väsby-matchen ifjol. Vi har bollat idéer om vilken låt detta kunde vara och jag är villig att testa ”Sång till Friheten” på detta sätt under säsongen 2009.
Det är Skönt att vara Öisare, kanske otacksamt ibland men se nu till att sjunga med och dela med er av er energi till resten av publiken så får vi den bästa inramningen någonsin. Jag lovar er att det kommer bli en oslagbar känsla när vi sjunger ihop när vårt ÖIS kommer ut för att spela derby i Allsvenskan igen.
Visa att Simon Bank har fel om Öissupportar och om ni har synpunkter är ni välkomna att skicka undertecknade mejl till dailypontus@gmail.com
Jag svarar gärna på konkreta sakfrågor
Amor et Fides
Pontus Forslund