Sällskapsbloggen del 13
Tredje raka segern, ofattbart. "Eufori!", som Martin Johansson kallar det.
Gud, vad skönt det var att få sova. Att vakna en morgon med ett riktigt leende på läpparna var ett tag sedan. Skönt att få sova ut och tänka att man inte längre ligger sist. Kommer vi att vara med om någonting vi aldrig tidigare skådat när säsongen är över?
**************
Det märks att vi har ett nytt lag. Spelarna spelar som aldrig förr och då tänker jag på Robin Jonsson och Markus Gustafson. Jag har ingen aning om hur han kunde få i så mycket självförtroende i Markus. Helt sjukt.
Nicolas Sandberg fortsätter och fortsätter, men snart kommer målet. Det kommer bli så himla lättande och förlösande för Nico. Jag & Seif sade till honom i Måndags att vi hade en känsla av att han skulle göra mål. Den satt nästan.
**************
Ankan visar ett riktigt hjärta. Herregud, vilken spelare. Hur kunde han inte platsa i HBK innan? Skönt att han fick segra idag, och Sebastian Johansson log säkerligen från läktarplats också.
**************
Inferno Örgryte hade uppmanat alla att ta sig till Gamla Ullevi för att skapa en riktigt bra stämning. Inte nog med att SvenskaSpel dragit igång med kampanjen under September där de 1000 första med SvenskaSpels spelkort kommer in gratis drog med sig lite publik, det var en stämning som återigen var tillbaka i allra högsta grad.
**************
Seb saknades idag. Och det märktes hur vi hade problem att komma fram upp i banan i vissa stunder. Det var solklart att Pavel fick ta hand om två uppgifter, att sköta det från backlinje till mittfält och från mittfält till anfall/ytterspelare. Det såg tämligen jobbig ut och man måste ha en riktigt ruggig kondition för att orka med något sådant.
Men Pavel klarade av det stundtals - med lite assistans från Markus Gustafson.
**************
Tänk er att det krävdes två bicycletor, en klack, en knuff och en riktigt forcering för att få in ett ledningsmål. Tänk er om vi hade kunnat ha allt detta med oss i början av året. Då hade vi "överraskat" som Allbäck uttryckte det i programmet Ekwall vs Lundh en vecka innan premiären mot GAIS.
**************
Det är ju faktiskt så ifall ni alla inte visste det så ligger vi inte sist längre.
Vi har tre raka segrar.
Vi har tagit 15 poäng sedan Hareide tog över Rödblått - och detta på 10 matcher.
Med Janne tog vid rodret tog vi två poäng. Fatta skillnaden.
Och inte nog med det. Vi har BARA två poäng upp till kvalplats.
**************
Det där är sjukt goda nyheter för öisare. Men det var inte bara det som fick mig att storsmile'a på vägen hem från arenan. Det var vad jag själv gjorde i trapporna vid spelaringången i väntan på presskonferensen. Fröken vd Ulrika Rosén var i tårar återigen och det var bara som om poäng inte räckte till för att se henna gråta.
Jag vinkade henne att komma till mig och jag såg riktigt arg och bestämd ut. Hon blev lite förvånad och när hon kom fram sade jag att jag hade något riktigt viktigt att berätta för henne.
Hon var riktigt chockad och visste verkligen inte vad jag hade planerat.
Jag sade "Grattis" och öppnade min famn lika stort som porten till himmeln.
Ulrika log och gav mig en riktig bamsekram.
Det där förgyllde min dag.
Det var viktigare än tre poäng.
**************
Vilken avslutning, va?
Ciao!
