Nästan!
Ett överraskande taktiskt schackdrag av Erik Hamrén höll så när på att ge Sällskapet segern i derbyt.
Det var med stor förundran man såg de rödblå ställa upp sig vid avspark. Elvan, upprabblad av speakern, hade föranlett gissningar att Jeffrey Aubynn skulle spela på topp, som han har gjort några gånger tidigare i år. Men istället chockade Erik Hamrén med 4-5-1! Mycket glädjande och oväntat, man hade annars börjat få intrycket att Hammarn inte var mycket för att experimentera. Men det kändes helt rätt i det här fallet. Otaliga är de derbyn mot IFK där ÖIS har dominerat men ändå fått stryk. Med en enda seger mot lede fi sedan 1990 var det dags att ändra något. Varför inte prova att låta dem sköta bollinnehavet för en gångs skull!
Att döma av eftersnacket var IFK:arna också överraskade av detta schackdrag. De hade följdriktigt svårt att skapa målchanser. Men ärligt talat fann sig ÖIS inte heller helt till rätta i det nya systemet. Har man bara en stackars anfallare så skall man inte slå långbollar på honom. Har man omdisponerat trupperna till att vinna mittfältskampen, då skall man spela bollen där också. Nu gav Sällskapet upp bollen lite för lätt och inriktade sig mer på att förstöra IFK:s spel än att ha något eget. Detta blev gradvis bättre under den första halvleken, och sista halvan av densamma var fullt godkänd. Men i andra halvlek var problemet tillbaka igen. Det var bara under några minuter strax före sitt mål som ÖIS spelade riktigt bra, med snabbt passningsspel och snabba spelvändningar. Själva målet var också förstklassigt, med högt bolltempo rätt igenom. Extra plus för Jeffs avslut; när alla inklusive Bengt Andersson trodde på ett inlägg tittade han istället upp, konstaterade en lucka och sköt mot främre stolpen. Han hade varit värd att den bollen fått gå in direkt!
Efter målet slog dessvärre den gamla "hederliga" derbyfrossan till igen. ÖIS blev otroligt räddhågsna och försökte bara, genom panikartad kamp utan tanke, hålla bollen borta från det egna målet. Det är det här som är skillnaden mellan lagen, som gör att vi aldrig vinner mot IFK; vi blir livrädda i de här situationerna. Hade rollerna varit omvända hade IFK visserligen också dragit sig tillbaka, men lugnt och sansat och med giftiga kontringar. ÖIS däremot hade inget anfallsspel alls sista tio minuterna. En del röster har hörts som tillskriver detta till att Jocke Karlsson blev utbytt mot Patrik Elmander. För all del, Jocke var riktigt bra. Men hade han varit kvar hade det inte gjort någon skillnad, allt ÖIS-spel var som bortblåst. Man kan inte låta bli att tycka synd om Pelmander som kom in i det här läget.
Det var väldigt synd att kvitteringen kom. Inte så mycket för de förlorade poängen; vi lär hamna någonstans i mitten oavsett. Inte för att sätta ytterligare käppar i det blåvita guldhjulet; vi har förhoppningsvis gjort tillräckligt redan. Nej, det viktigaste med en seger hade varit att fördriva derbyspöket så att vi kanske hade sluppit frossan nästa gång. Nu finns den kvar, lurande bakom hörnet, och bara väntar på att hugga tänderna i rödblå nervknutar även nästa år.
Lite lösryckta intryck:
* Mike Owusu är en härlig lirare! Hans fantastiska dribblingsräd över hela planen i andra halvlek, från straffområde till straffområde, var värd ett mål. Det hade blivit årets mål i Allsvenskan, utan konkurrens! Visst, Mike har vissa defensiva brister fortfarande, även om han har blivit mycket bättre. Men, styrelsen, skriv nytt kontrakt med Mikey! Det moraliska värdet av en sådan underhållare kan inte överskattas.
* Det var fascinerande att se vilka ytor som skapades med 4-5-1-uppställningen. I den här matchen var ÖIS inte tillräckligt offensivt inställda för att utnyttja dem, men detta kan ändå vara vägen framåt. Om de båda yttrarna - Aubynn och Ulander i det här fallet - vågar vara mer offensiva, och om de två offensiva centrala mittfältarna går lite längre fram, då kan 4-5-1 vara lösningen på våra problem.
* Kul att se Mogge från start! Han har ju inte ens varit på bänken på sistone, och har ärligt talat inte alls rosat marknaden i år. Men i den här matchen var han riktigt bra. Förmodligen hans bästa match för säsongen.
* Bollinnehavet var 57-43 i blåvit favör. Det är lite för mycket, även med den erkänt defensiva inriktning som rådde. ÖIS presterade dessutom bara ett skott på mål under hela matchen. Dock även tio utanför, varav ett par var riktigt farliga (Ulanders skott, Jockes nick).
* På en del håll har det sagts att matchen var dålig och tråkig. Ingalunda! Det var en tät och tuff kamp, ett typiskt derby. (Även om just IFK-ÖIS inte alltid har den här typiska derbykaraktären.) Inte så mycket finlir, men trots allt en del fina prestationer, och hyfsat många målchanser åt båda håll. Spänningen kan förstås ingen klaga på, och inramningen på ett så gott som fullsatt Gamla Ullevi lämnade inte mycket i övrigt att önska. En bra match, helt enkelt!