Sällskapspanelen vecka 21
Panelen består den här veckan av Jesper Lunnevi, Axel Ohlsson och Andreas Kristensson och det som diskuteras är inledningen av Superattan, Janne Andersson start i klubben, eventuella värvningar och Ken Fagerbergs framtid. Mycket nöje!
Snart en tredjedel av säsongen har gått och man kan så smått börja utkristallisera hur en del lag kommer att placera sig i årets Superetta. Vilka är dina intryck på säsongen so far? Positiva respektive negativa överraskningar?
Jesper: Positivt för ÖIS är att ingen av de på försäsongen tilltänkta toppklubbarna, Hammarby, Norrköping, Assyriska, Syrianska eller Sundsvall visat sig vara speciellt stabila. Det negativa blir per automatik att serien verkar utveckla sig till ett getingbo, vilket inte alltid är av positiv karaktär. Sedan måste man tillstå att de klassiska nykomlingslagens framgång, Brage, Degerfors glädjer en sann fotbollssupporter.
Axel: Det största intrycket är nog att det känns betydligt jämnare i år än tidigare säsonger under 2000-talet då ÖIS varit nere i Superettan. Jag tror det lär dröja ytterligare ett par omgångar innan serien på allvar sätter sig.
Att Norrköping och Syrianska skulle ligga så högt upp känns inte som några direkta överraskningar. Däremot hade jag inte väntat mig att nykomlingarna Degerfors och Brage skulle starta så vasst eller att Glans-effekten skulle hålla i sig i Ljungskile.
Tittar man längre ner i tabellen så hade jag nog - i likhet med många andra - inför säsongen trott att både Assyriska och Hammarby skulle ligga bättre till. Trots detta och trots deras uppryckning på slutet är nog den största negativa överraskningen för min del Falkenberg som jag hade på känn skulle bli en riktig dark horse i slaget om uppflyttning även om jag inte riktigt kan peka på varför.
Andreas: Jag tycker väl inte att serien än så länge levt upp till epitetet tidernas bästa Superetta. En anledning till det kan såklart vara att alla verkar slå alla, och serien därför inte hunnit sätta sig riktigt ännu. Spelmässigt så har en del av matcherna inte heller varit någon fröjd att skåda, vilket till viss del kan skyllas på de på många håll horribla gräsmattorna, men nog ältat om det.
Det är svårt att inte nämna Hammarby när man ska prata om de negativa överraskningarna. Jag trodde nog att de skulle få det lite problematiskt, främst i början, men jag trodde verkligen inte att de vid det här laget skulle ha förlorat över hälften av sina matcher. Att de dessutom förlorat hemma mot både Öster och Brage gör det hela än mer förvånande. Även Assyriska får anses ha underpresterat, två raka förluster mot tänkta bottenlag är knappast vad Rikard Norling förväntat sig.
Positiva överraskningar finns det också. Det värmer i hjärtat att se Brage och Degerfors så pass högt upp i tabellen. Detsamma gäller för Norrköping, som har haft en fantastisk start på säsongen. ÖIS & Norrköping till Allsvenskan – ja tack!
Det är nu drygt ett halvår sedan ÖIS kom överens med den nya tränaren Janne Andersson. Hur tycker du att han har skött sig i inledningen gällande spel, laguttagningar etc.? Vad finns det att förbättra?
Jesper: Att Janne A är en tränare av skolan "metodisk-försiktig-långsiktig", är knappast överraskande för någon insatt. Han är ingen Mourinho men vet vad han gör, vilket han visade år efter år i Halmstad. Det tycker jag även att alla rödblå supportar skall luta sig tillbaka på i stunder av vredesmod över dennes tillsynes passiva sätt att leda laget. Vad som dock blir pinsamt genomskinligt ibland är hans oförmåga att förändra matchbilden, han är ingen matchcoach helt enkelt, och fattar sällan radikala beslut. Vad som förstärker det negativa är att det inte finns någon dynamik i dubbeljanne-doun som väger upp detta, då Janne C är av samma tränarskola, helst skulle jag vilja se en mer progressiv tränartyp bredvid Andersson, tänk Zoran/Åkeby, fast utan Zoran.
Axel: Jag har fortfarande inte fått någon riktig kläm på Jannes ÖIS. Det känns inte som att han satt någon direkt prägel på laget än. Inga överraskningar i laguttagningarna och samma brister i mittförsvaret som funnits där sedan första 2000-talssäsongen i Superettan.
Andreas: Resultatmässigt finns inget att klaga på. Att vara obesegrade efter sju matcher är jäkligt starkt, även om jag gärna hade bytt bort två av de oavgjorda matcherna mot en förlust och en vinst. Spelmässigt har det dock inte varit någon klang- och jubelföreställning, även om det stundtals sett helt okej ut (Öster borta till exempel). Jag ser inga större förändringar jämfört med fjolåret, utan det ser ut ungefär likadant på planen – långsamt, statiskt och relativt förutsägbart. Det finns helt klart mycket för Janne att jobba på, främst i offensiven.
När det gäller laguttagningar så är vi supportrar snabba med att kritisera, och de är klart att man ibland kan bli trött på Jannes infernaliska vägran att ändra om i startelvan annat än vid skador och avstängningar. Men samtidigt så ger det uppenbarligen resultat så vi ska nog inte vara alltför hårda med kritiken.
För övrigt känns det som att Janne C fortfarande har en del att säga till om (ve och fasa). Mittbackar på topp, what’s up with that!?
Om cirka en månad kan svenska klubbar återigen ge sig ut på transfermarknaden och leta spelare. Tycker du att ÖIS är i behov av förstärkningar, och isåfall till vilken position?
Jesper: Om vi då ponerar att ingen försvinner. En ytterback på var flank. Till vänster för att Tommy behöver sommarlov, och till höger för att Björn behövs högre upp i banan. Vid händelse av att Valter blir borta resten av säsongen skulle jag gärna se ytterligare en mittback. Sedan blir Mellqvist mer eller mindre ett nyförvärv, om han lyckas komma tillbaka till sin fornstora form. Ett drömscenario vore även att kunna plocka in en offensiv yttermittfältare som kan spela på båda kanterna, då trion MarGus/Alex/Anderberg mer än gärna försvinner ur matcher alltför ofta. Med tanke på vilket överdrivet stort lass Alvaro får ta i målskyttet, och den skadebenäghet denne man besitter, tror jag att en målgörare vore på sin plats. Luka är fortfarande för ung och ojämn för allt vad ansvar innebär i en superettaklubb med toppambitioner, Sandberg gör inga mål, och Ken är Ken.
Axel: En stabil mittback (gärna med lite speed i sig) som dirigerar hela laget i försvarsarbetet.
Andreas: Om vi är! En vänsterback hitåt, pronto! Ända sedan Prytz försvann har vi inte lyckats täppa till det hålet (och Prytzan var ändå inte överdrivet bra). Roy Miller lyckades fylla tomrummet hyfsat bra, men när han lämnade för US and A gick förtroendet till Tommy von Brömsen, men den stackaren har till synes bara gjort hålet större. Jag håller med en del av er där ute om att kritiken blivit alltför hård vissa stunder, men helt klart står att vi behöver förstärkning på den positionen. Vi behöver någon som kan leverera bra bollar upp i banan, vi behöver någon som kan komma på överlapp och slå inlägg, vi behöver någon som kan vara ett hot mot backlinjen. Von Brömsen kan inte det.
Jag hade inte heller tackat nej till en yttermittfältare då det är något vi saknar och de vi har ofta är sorligt ojämna. I övrigt ser det helt okej ut (med superettan-mått mätt), om inte Álvaro eller Ken lämnar, då behövs förstärkning även där.
Ken Fagerberg återvände till ÖIS något som en frälsare, med oerhörda förväntningar på sig. Han levde också upp till dessa på försäsongen då han imponerade stort, men i seriespelet har det låst sig för Ken. Bör vi vara oroliga eller är det bara en tidsfråga innan det lossnar? Och hur ska vi förhålla oss när lånekontraktet går ut? Är Ken verkligen värd de resurser och pengar som han kommer kosta att lösa?
Jesper: Ken, snälla Ken. Släpp all ångest nu, all press, alla förväntningar och allt vad det innebär att vara hemvändande frälsare. Just nu är det ångestframkallande att sitta på läktaren och se frustrationen som denna unga man går och bär omkring på. För jag tror att det är betydligt värre än vad han är beredd att erkänna offentligt. Ken är odiskutabelt en stor talang, även om de gjort något med honom på andra sidan sundet, och grabben är fortfarande bara 21 år. Med ett par mål, lite lugn och ro och allt annat han kan behöva, så kommer Ken kunna skänka oss den frälsning vi krävt av honom.
Jag skaldar såhär, om vi med hjälp av externt kapital eller med egna pengar, utan att riskera någon ekonomisk instabilitet, kan lösa Ken, gör det. Om inte, hitta ett annat namn.
Axel: Man ska inte underskatta vikten av att ha ett stort namn som sätter lite skräck i motståndarlaget oavsett form. Framför allt inte om det stora namnet även kombineras med en fysik och en arbetskapacitet som kan sätta griller i huvudet på vilken försvarare som helst. Ken är en klasspelare och lär hinna trycka in några bollar innan lånekontraktet går ut.
Men med risk för att låta som en papegoja så vill jag återigen trycka på att det viktigaste är att få ordentlig ordning på försvaret och att man kanske därför måste gör en rejäl övervägning på ÖIS-gården om det verkligen är Ken man ska investera sina pengar i denna gången. Särskilt med spännande killar som Nicolas Sandberg, Markus Anderberg och Luka Mijaljevic bakom.
Samtidigt som jag skriver detta så börjar jag tänka tillbaka på första gången jag såg Ken på plats i en sommarmatch mot Giffarna på Valhalla och det furiösa mål han bombade in bakom den chanslöse keepern och undrar hur jag över huvud taget kan ifrågasätta om det värt att lägga pengar på en sådan spelare.
Det går nog att vrida och vända på i evinnerlighet och medan man gör det är jag nöjd över att han Ken tillbaka i den röda tröjan.
Andreas: Jag känner så här att så länge affären inte på något sätt anstränger vår ekonomi till sådan grad att det är oförsvarligt så ska vi försöka få hem Ken permanent. Han må inte ha imponerat men kom igen – vi vet all vad han kan prestera. Under resans gång kommer det att lossna för Ken och jag är väldigt angelägen om att få ta del av hans magi även efter sommaren. Man ska inte glömma bort att killen bara är 21 år ung, det finns med andra ord många år av skön fotbollskonst kvar i den kroppen. Vi ska enligt mig hålla i Ken så hårt det bara går. Han kan bli guld värd i framtiden.
