- -
Ljungskile - Örgryte 1-1: lojt ÖIS fick med sig en poäng
Ljungskile var utan tvekan det bättre laget denna afton och var framförallt betydligt vassare framåt. Trots det slutade matchen oavgjort, och faktum är att ÖIS kunde tagit hem alla tre pinnar då Álvaro Santos brände en straff innan paus.
Sällskapet stod för en av sina absolut sämsta insatser för säsongen borta mot Ljungskile, och det är bara att konstatera att ett oavgjort resultat, det smått löjeväckande tionde för säsongen, är ett resultat som vi ska vara nöjda med med tanke på hur matchen artade sig. Svårspelade Ljungskile var betydligt mer alerta än kombattanterna på andra sidan. Statistik är inte alltid ett trovärdigt mått på hur en match har sett ut, men i dag är det faktiskt det. Elva avslut på mål för hemmalaget, ynka två för bortalaget (enligt den officiella statistiken d.v.s.). Dessutom var LSK det lag som visade upp mest spelmässigt, ÖIS hängde stundtals inte alls med i svängarna.
Några vidare målchanser fick vi i inledningen inte se. Kapten Smedberg låg bakom i princip allt i offensiv väg för Ljungskile. Hörnor, inlägg och frisparkar från hans känsliga fot skapade oreda, men ingenting som försvaret och Peter där bak inte kunde avvärja. Istället fick rödblått en ypperlig chans att ta ledningen efter en dryg halvtimme. Björn Anklev revs ner inne i straffområdet och domaren blåste i sin pipa. Fram stegade Álvaro Santos, ett felaktigt val skulle det visa sig.. Álvaro bestämde sig nämligen för att vara kylig och lade bollen mitt i mål. En god tanke om det inte varit för att Mark Noble i målet stod kvar och väntade ut brassen. Inget mål, men väl en förlöjligad Santos. Svagt! Straffen såg ut att vara minst sagt billig och om man ska vara på det humöret så kan man säga att rättvisa skipades när Álvaro brände den.
Som bekant är det ingen idé att gräma sig över spilld mjölk. Istället får ÖIS en hörna minuterna senare. Zavadil smeker in den, och Markus Anderberg, den lille, sätter pannan till alá Sneijder och fixar 1-0 till ÖIS!
Men i sann Öisanda varade glädjen inte länge. I halvlekens sista skede gör Ljungskile 1-1. Aleksandar Kitic fick måtta ett inlägg, Michel Thomas sökte upp en ledig yta, och vips så var ställningen 1-1. Helt plötsligt såg situationen oerhört mycket dystrare ut. Hoppet gick till att pausen skulle göra gott för de rödblå lirarna men så blev inte fallet.
Snarare tvärtom. Efter pausen mäktade ÖIS knappt med en enda farlighet. Anklev nickade sin vana trogen nu för tiden utanför, Alexander Mellqvist bestämde sig för att skjuta från distans i ett mycket lovande omställningsläge, och inläggen var inte precisa nog. Istället var det Ljungskile som var klart närmast ett segermål. Ett inspel från kanten som nickskarvades av Michel Thomas smekte ribban och studsade otäckt framför mål innan Peter kunde skopa upp bollen i händerna. Svettigt!
Några fler mål blev det inte utan matchen slutade, vad annars, oavgjort. En klen tröst i bedrövelsen får man om man tar en titt på de övriga resultaten i kväll. Hela sex av åtta matcher slutade oavgjort vilket innebär att vi inte tappade alltför mycket mark. De två lag som lyckades knipa all tre poäng är Norrköping, som gör ett miniryck i tabellen, och Hammarby som klättrade några pinnhål, dock inte förbi ÖIS.
Inför matchen mot Degerfors talades det om att sju poäng på de kommande tre matcherna (Degerfors, Ljungskile och Ängelholm) var ett måste. Ett sådant facit går fortfarande att skaffa sig vid en seger på onsdag. Därför ordinerar jag följande kur: sörj lagom mycket, ta ut din ilska på valfri prydnadssak från svärmor, men efter du gjort det – se möjligheterna som faktiskt finns så syns vi på onsdag igen. På klassisk mark.
Ljungskile SK – Örgryte IS 1-1
0-1 38’ Markus Anderberg
1-1 45’ Michel Thomas (Alexandar Kitic)
