-
-

Bisarr tillställning på Valhallas konstgräs

Fru Fortuna kommer från Ängelholm och är en aktiv fotbollssupporter, tydligen. Efter nittio minuter kunde skåningarna räkna in säsongens förmodligen mest oförtjänta poäng, samtidigt som det rödblå sällkapet halkade ytterligare efter i kampen om en allsvensk biljett efter ett sent insläppt kvitteringsmål.

Första halvlek
Elvan som Janne Andersson för dagen ställde på planen innehöll inga direkta överraskningar, förutom att unge Jacob Olsson tagit plats ute till vänster på mittfältet från start. Adam Eriksson stod även kvar på vänsterbacken för andra matchen i rad.
Skall man börja någonstans i en match med ett märkligare händelseförlopp än en mellanösternkonflikt, skall man börja i början. Örgryte möttes av ett Ängelholm som hade sin taktik glasklar för sig – ligga rätt i sina positioner, stänga igen det centrala spelet, ligga tätt på Zavadil och försvara sig med tillhyggen om så krävdes, för att sätta sina förhoppningar till eventuella kontringar. En taktik som skulle visa sig vara overkligt effektiv.

De rödblå satte upp ett hyggligt tempo redan från början, och visade tydligt att de behärskade det ovattnade och sträva konstgräset betydligt bättre än sina skånska gäster.
Instruktionerna var tydliga även från sällskapets bänk – låt Anderberg och Olsson vandra in i banan och tryck upp de båda ytterbackarna för att därifrån mata inlägg mot boxen, något som även det skulle visa sig lyckosamt. I min femton kom Anderberg loss på högerkanten och slog ett inlägg mot straffpunkten dit just Jacob Olsson sökt sig. Mittbacksfirma Augustsson/Dahlgren misslyckades mirakulöst med att rensa bort bollen, och slutligen var det för Olsson att slå i sitt andra mål för säsongen, 1-0 till ÖIS.

Vad som följde i de återstående dryga trettio minuterna var en fadäs, en uppvisning i oförmåga att göra mål. Dessutom en domare som på egen hand kom att hamna i fokus. Örgrytes press fortsatte, återigen anförda Pavel Zavadil, som i sin dynamo-roll åtagit sig hela den fördelande mittfällsrollen. Samme Pavel fick i minut tjugofem fram ett instick till en djupledslöpande Alvaro Santos, som hittills varit anonym. En lätt handpåläggning av brassen fick mittback Augustsson ur balans och Santos kunde stöta in aftonens andra mål bakom Daniel Andersson. Domare Antti Kanerva bedömde dock öisarens del av duellen som en regelöverträdelse, och dömde bort målet.

Fyra minuter senare skulle Örgryte få ytterligare ett mål bortdömt. Efter en frispark från Zavadil nådde David Leinar högst inne i straffområdet, och kunde nicka bollen i mål, efter vad som från läktaren såg ut som mycket lätt beröring av målvakt Andersson som uppenbarligen missbedömt situation, kommit fel, och förstärkte fallet. Efter bortdömt mål nummer två kom spelet av sig något, märkbart irriterat från rödblått håll. Anderberg försökte bryta in i banan, men saknade spelalternativ hos en trög Santos och en Anklev som under perioder hade svårt att hitta löpvägar i ett kompakt ÄFF-försvar. Spelet blev dock bättre igen, och tempot skruvades upp stegvis. Ett alltmer tillbakapressat och osäkert Ängelholm hade det svårt med framförallt Anderberg/Olssons snabbhet och den offensiva kvintetten kom allt oftare till avslut. Den signifikanta uddlösheten höll dock i sig.

I minut 41 kom dock kallduschen, som skulle visa sig betydande. Efter en rödblå hörna studsade bollen ut till Christofer Bengtsson, som inte lyckades få den under kontroll. Tio sekunder senare kunde vänsterbacken Gabriel Ucar fullborda en snabb kontring från sin vänsterposition med ett välplacerat skott i Abrahamssons vänstra hörn. 1-1, och sällskapet såg uppgivet ut.

Andra halvlek
Matchens andra halva skulle visa sig bli än mer parodiartad än den första. En påtagligt skärrat Örgryte, som chockats av det sena kvitteringsmålet, kom ut som ett annat lag. Självförtroendet från de bra perioderna var borta, och ängsligheten vi blivit vana att se, fanns där åter. Med en poäng i korgen sjönk ÄFF än mer, och nöjde sig. Samtidigt som ÖIS trillade boll stillastående. Tempot sjönk och Zavadil hade svårt att hitta passningsalternativ i sina medspelare som hamnade i passningsskugga och sökte sig bort ifrån bollen, istället för mot den, som verkar mer logiskt. När inget utav lagen tog kommandot i den identitetslösa matchen, tappade Örgryte ånyo bollen vid en offensiv fast situation, och ånyo kunde Ängelholm kontra mot ett rödblått försvar som inte hunnit formera sig. Denna gång forcerade Robin Staaf in målet i ett något tilltrasslat läge efter inspel från vänster. 1-2 i minut 63.

Sedan trädde en bohuslänsk naturkraft in i matchbilden. I minut 69 fick hemmalaget frispark halvvägs in på offensiv planhalva, fram stegade superettans, kanske Sveriges, bästa högerfot. Zavadil slog ett flackt inlägg som David Leinar utan märkbar markering kunde skicka in i nätmaskorna. 2-2 och nytt hopp. Hoppet är det sista som överger människan sägs det, då är Robin Jonsson det näst sista. Mittbacken som stått för en närmst oklanderlig insats försatte sitt lag i svår sits efter ett andra gult kort i min 77, efter en våldsam glidtackling. Minuten innan hade dessutom den nyinsatte och nyvärvade islänningen Steinthor presenterat sig genom att missa öppet mål från tre meter, och på ett obeskrivligt sätt träffat ribban.

Med decimerat manskap hos hemmalaget, och ett bortalag som kändes bekväma med sin pinne, lade sig matchen åter i dvala. Det nyfunna radarparet Zavadil/Leinar ville dock annorlunda, och på hörna från höger vann den sistnämnde för oräkneliga gången i ordningen en nickduell, som skarvades in i Daniel Anderssons bortre hörn. Osannolika 3-2 i minut 85, och den sedvanliga väntan på ett kvitteringsmål, infann sig instinktivt.

Historien upprepar sig alltid, och ens värsta farhågor har ofta en förmåga att besannas. Tre tillslag från egen planhalva, och bollen befann sig hos Ängelholms Partrik Larsson, som omarkerad kunde placera in 3-3 via stolpen, förbi en chanslös Abrahamsson. Fyra minuter senare blåses en otänkbar match av, och för elfte gången fick de rödblå nöja sig med en pinne, och drömmen om allsvenskan svävar längre och längre bort mot omöjlighetens rike.

Vissa kvällar är tyngre, än andra.

Matchstatistik
1-0 J. Olsson 15´
1-1 G.Ucar 41´
1-2 R. Staaf 63´
2-2 D. Leinar 69´
3-2 D. Leinar 85´
3-3 P Larsson 90´

Publik: 1947