Sällskapspanelen vecka 32: "Santos bör säljas"
Sällskapspanelen är tillbaka med nya krafter. Álvaro Santos vara eller icke vare i klubben är en het potatis i supporterleden där åsikterna går åt skilda håll. Redaktionen verkar dock vara ganska överens i frågan. Det och mycket annat kan läsas nedan!
Den här säsongen börjar bli något farsartad. Snart får kulramen åka i papperskorgen och något mer tekniskt avancerat hjälpmedel tas fram för att hålla reda på alla oavgjorda matcher. ÖIS-hjärtat åsido, finns det verkligen någon chans till allsvenskt avancemang för det här laget?
Fredrik: Finns det hopp så finns det liv brukar man ju säga och än finns det hopp för Rödblått. Vinner man större delen av de matcher som återstår har man en mycket god chans att åtminstone nå kvalplats. Vinsterna måste dock börja komma inom 2-3 omgångar annars är loppet kört, det är bara att konstatera. Som jag var inne på i min artikel efter U21-matchen mot IFK handlar det om att en vinnarmentalitet måste skapas illa kvickt. Det handlar inte bara om att kämpa, utan också om att verkligen fokusera på allt man gör. Ett öppet läge skall vara mål, och en studsande boll måste rensas bort o.s.v. Det är fokuseringen under de sista omgångarna som kommer att avgöra serien. Det är jag övertygad om.
Andreas: Ja. Men chansen blir mindre och mindre i takt med att kryssningen fortgår. Chansen till förstaplatsen är nog borta sedan länge, och andraplatsen verkar Sundsvall inte vara villig att släppa ifrån sig. Kvalplatsen å andra sidan har vi en bra möjlighet att knipa, men då är en seger på måndag mot den nuvarande innehavaren, Landskrona, absolut nödvändig skulle jag tro. Om vi för sakens skull anser att Norrköping och Sundsvall är klara, så återstår det sex lag (jag räknar kallt med att Degerfors fortsätter att sjunka i tabellen) som krigar om tredjeplatsen. Det kommer därmed att bli tajt utav bara h-vete, så det gäller att laget tar sig i kragen och visar upp en vilja och kämpaanda utöver det vanliga.
Även om kvalplatsen säkras så återstår två ovissa matcher men med tanke på att vi i princip aldrig förlorar så borde vi ha en rimlig chans oavsett motstånd (såvida det inte blir Häcken). Så ja, chansen finns fortfarande, men stor – det är den inte.
Jesper: Nä, egentligen inte. Givetvis finns chansen, både i praktiken och framförallt i teorin, men som jag siade senast så finns det inga tendenser på att formen är på väg uppåt eller framåt. Med tanke på de små marginalerna så kan vi såklart snubbla oss till en kvalplats, men väl där torde vi vara chanslösa om inget mirakulöst inträffar. Kval vinner man framförallt på att vara starka hemma, en egenskap vi visat upp klara brister i under säsongen. Nej, vi får slåss i gyttjan minst ett år till, och förmodligen kommer inte kvalitén vara betydande sämre nästa år, så någon förstärkning värd namnet hade varit trevligt.
Álvaro Santos har fått mycket kritik bland fansen det senaste och det är bara att konstatera att värvningen utav brassen är något fiaskoartad. Hur ska Dick Last förhålla sig till situationen när säsongen är över? Santos har kontrakt även över 2011, ska det fullföljas eller gör klubben bäst i att sälja honom?
Fredrik: För det första tycker jag att det är att ta i att kalla Santos för en fiaskovärvning. Visst har han varit skadad alldeles för mycket skadad och det är i grund och botten ett stort problem för Janne & Janne och deras lagbyggande då kontinuitet saknas. Tittar man dock på Santos målsnitt (nästan 50 %) och de prestationer han har stått för i de matcher där han medverkat får man konstatera att han är allt annat än en fiaskovärvning. Går ÖIS inte upp i Allsvenskan nästa år är det dock dags att sälja, om inte annat så för att göra plats för nytt ungt blod då Santos tydligt har klargjort att han inte vill spela i Superettan. Problemet i så fall blir att det knappast finns någon som vill betala några större summor för honom på grund av hans skadeproblem.
Andreas: Om jag får bestämma så borde Dick Last leta fram tyrolerhatten, köpa sig en bjällra och ge sig ut på gator och torg med Santos tätt bakom sig och gasta ”Boy for sale! Boy for sale!”. Nej, så taskiga ska vi givetvis inte vara. Men kritiken som han har fått, den är befogad. Att för det första komma till en ny klubb så pass otränad som han var/är i kombination med hans ej så intellektuella uttalande om att lämna klubben och hans stundtals bedrövliga insatser gör att jag har full förståelse för att han inte är någon publikfavorit direkt… Men det hat som stundtals yttras mot brassen tar jag avstånd ifrån. Långa bollar på en kort Santos är såklart ingen lätt uppgift att handskas med, och jag tycker ändå att den gode Santos försöker där ute på planen.
Men det räcker inte vilket vi fått bevittna det senaste. Hur många extrakilon han bär på kan jag inte svara på, men det gör honom alltför orörlig och långsam för att på riktigt bidra i vårt anfallsspel. Därför är jag av åsikten att brasilianaren bör försökas säljas efter den här säsongen. Lika mycket som vi, eller Magnus Petersson, gav kan vi inte räkna med, men en välkommen slant kan vi få som kan läggas på välbehövliga förstärkningar, både i anfallet och på andra positioner. Jag skulle eventuellt kunna tänka mig att behålla honom ifall vi går upp i Allsvenskan och han utlovar hårdträning och fullt engagemang. Om inte, sälj honom och ge andra chansen.
Jesper: Det är en svår situation, av den enkla anledningen; Alvaros person. Han är en oerhört sympatisk och ödmjuk herre, något ganska svårfunnet i modern fotboll. Visst, några lättare utspel om att han håller för god klass för superettan, något som för ett år sedan var en definitiv sanning. Det går inte att kassera en sådan människa, och beaktar man pengarna investerade i honom tar det säkerligen emot än mer. Man bör dock förlika sig med det förmodade faktumet att de pengarna får vi se oss i stjärnorna efter, vilket knappast kan svida nämnvärt, då det inte var våra pengar. Om det finns någon marknad för honom, någon klubb som visar intresse, sälj honom. Hans nuvarande status i klubben känns ångestframkallande för båda parter. Om inte, försök få honom att gå till gymmet, träna upp sig och kanske ta en joggingrunda, och be till högre makter att 2011 blir bättre än 2010 för brassen.
Senaste matchen mot Syrianska lämnade onekligen mycket att önska. Till nästa kamp, Landskrona borta på måndag, lär ett antal spelare vara tillbaka från skador. Om vi ponerar att tränarduon har hela truppen, Sebastian Johansson exkluderad, till förfogande – hur skall startelvan enligt dig se ut?
Fredrik: Tycker egentligen inte att det såg så illa ut mot Syrianska som ändå är ett topplag med farliga spelare offensivt. Dock är jag av åsikten att ÖIS måste satsa maximalt på att vinna matcher i fortsättningen vilket gör att jag efterlyser en del förändringar. Danny Ervik startade mot Syrianska och gjorde det bra. Han har en snabbhet och teknik som övriga alternativ (bortsett från Anklev) saknar. Det stärker ÖIS offensiva spel på kanterna samtidigt som hemlöpningarna mot omställningar, det försvarsspel som ÖIS har haft klart mest problem med i år, blir vassare. Vänsterbacken får bli Bengtssons helt enkelt eftersom vi inte har något bättre alternativ där. Mittlåset David Leinar och Robin Jonsson är ohotat i nuläget då Dennis sett lite osäker ut efter skadan.
På innermittfältet lämnar jag plats för Valter och Zavadil som i mina ögon är en perfekt kombination av bollvinnande och teknik. Valter gjorde ett bra inhopp senast och håller bra. På högerkanten får Islänningen chansen då jag tycker att han såg pigg ut mot Ängelholm med sin styrka och teknik både framåt och bakåt på kanten. Västerytter blir Anderberg som nog är Superettans rörligaste spelare och älskar att skära in i banan. På topp behåller jag Anklev som djupledslöpare. Strax bakom honom får passningsgeniet (nej jag överdriver verkligen inte) Markus Gustafsson platsen då jag tycker att han i Allsvenskan visat att det är här han passar bäst. Bubblare i min elva får bli Jakob Olsson som har visat upp ett mycket moget spel som vänsterytter och verkligen är med i diskussionen.
Andreas: Den obevekliga verkligheten är att vi nu framöver måste vinna matcher, och det skall även synas i startelvan! Så många fler oavgjorda har vi inte råd med, utan en offensiv uppställning med prioritet att anfalla är att önska. Därför förespråkar jag ett skifte gällande spelsystem till 4-2-3-1, där vi får fler fötter att spela upp bollen på och därmed större chans att nagla fast motståndarna på deras planhalva. Detta är även ett någorlunda bekant system, så någon jätteomställning är det inte tal om. Álvaro Santos får mitt förtroende, även om Mijaljevic knackar på dörren, då han tidigare visat att det är som ensam anfallare han gör sina bästa insatser. De tre offensiva fältarna får bli Markus Anderberg, Markus Gustafsson och Steinthor Thorsteinsson. Anderberg behöver inte ordas om, han är numera självskriven, Gustafsson behärskar den släpande anfallsrollen mycket väl och Thorsteinsson är onekligen en spännande filur även om han var rätt så blek mot Ängelholm. En idé som kittlar min tanke, det måste jag medge, är att sätta ner Santos och starta med Luka på topp. På så sätt kan Santos inrikta sig på att ta emot och fördela boll, något som han är bra på, och vi får dessutom bättre påfyllnad i boxen jämfört med MarGus. Genom detta kan även MarGus hänvisa Steinthor till bänken, ifall det är så att islänningen ännu inte acklimatiserat sig tillräckligt.
För en bra offensiv krävs en stabil defensiv och därför vill jag se Valter från start tillsammans med Zavadil på det centrala mittfältet. Valter är måhända inte redo för 90 minuter ännu, men en halvlek + lite till bör han rimligen orka med, därefter kan Ervik/Mellqvist ta över gnuggandet. I backlinjen hittar vi Björn Anklev, tillbaka från utflykten offensivt, Robin Jonsson, David Leinar och Adam Eriksson. En backlinje som levererar i båda riktningar.
Men då något skifte systemmässigt inte är troligt ger jag er en alternativ elva, 4-4-2-style. Abrahamsson; Ervik – Leinar – R.Jonsson – Eriksson; Anderberg – Valter – Zavadil – Thorsteinsson/Gustafsson; Anklev – Mijaljevic. Anklev/Santos fungerar uppenbarligen inte, därav Luka i startelvan.
Jesper: Det kanske beror på min excellens, men enligt mig finns i nuläget en ganska given elva i händelse av att alla är disponibla. Peter - Ervik, Valter, Robin, Adam - Anderberg, MarGus, Zavadil, Olsson - Anklev, Luka. Visst, ung, orutinerad och mycket nervös, kanske? Men i ärlighetens namn så vill jag inte stoppa in en massa tom rutin för rutinens skull. Det känns inte nödvändigt i superettan. Dessutom finns det några år i Anklev, Zava och Valter. De är gamla så att det räcker till alla. Dessutom känns det som att om något kan ge oss en allsvensk kvalplats så är det ungdomlig entusiasm.
Till sist – just nu pågår en omröstningsserie där ens favoritspelare i varje lagdel tas fram under 2000-talet. Men om vi bortser från alla givna namn, Allbäck, Källander o.s.v., vilken rödblå lirare vill du lyfta fram lite extra och hylla? Och varför?
Fredrik: Helt klart Martin Ulander som jag tycker spelade en enormt viktig roll i ÖIS framgångsrika lag i början på 2000-talet. En riktig slitvarg med underskattad teknik som hade förmågan att helt äga sin kant såväl offensivt som defensivt. Annars är Joakim Karlsson lite av en husgud för alla Öisare kan jag tänka. Så även för mig. Man kanske inte kan vinna en match med 11 Zlatan på planen, men med 11 Jocke Karlsson kan man ta VM-guld.
Andreas: Det finns så många så jag vet inte var jag ska börja. David Marek, Morgan Nilsson, Mike ”mikrofonen” Owuso och Daniel Lohm är alla något bortglömda hjältar som arbetade i det tysta men som alltid gjorde sitt jobb där ute på plan. Men den jag främst vill lyfta fram är en anfallare som jobbade i skymundan av Hemberg, Karlsson och brassarna men som faktiskt var vår nummer tio under en period. Det främsta minnet vi supportrar har av honom härmstammar antagligen från måndagen den åttonde april 2002 på Söderstadion. Jag låter Göran Sonstrand, dåtida skribent för ÖIS officiella hemsida, beskriva händelseförloppet:
”Vid målet hade han fyra bajare runt om sig, det var trångt, Hellström stod en bit ut i straffområdet. Han väljer då det absolut svåraste alternativet, att skjuta bollen via ett bajenben så att bollen tar en hög bana över Erland och in i nätmaskorna, mästerligt, genialiskt. Ett lite pafft men maffigt glädjetjut i klacken. I övrigt tystnar Söderstadion.”
Patrik Fredholm, mina damer och herrar.
Jesper: Enligt mig är det svårt att nämna stora lirare, utan att i samma andetag nämna Prytz. Okej, han kanske var världens skickligaste försvarsspelare genom tiderna. Det hända att han missbedömde situationer, det hände att han slog bort något inlägg. Han har stått för tidernas mest misstimade glidtackling mot Häcken 2005, när han missade med åtta meter. Men jag tror det är svårt att finna ett större ÖIS-hjärta, ens hos Allbäck. Men vet egentligen aldrig vad man fick från Prytz, men man visste att man fick det. Förmodligen den kapten som burit bindeln med mest stolthet av de alla. Att han dessutom sköt årets mål i Norge under sin säsong i Fredrikstad, gör bara det hela ännu finare. Det är en stor man och en stor lirare, precis sådant som bör premieras i en rödblå värld.
Ps. Vill du vara med i nästa panel, eller har du något ämne som du vill att vi ska ta upp? Skicka då ett mail till Andreas Kristensson! Ds.
