5 punkter efter Helsingborg borta: "När såg ÖIS så här trubbiga ut offensivt senast?"
Platt fall mot Helsingborg på Olympia. Andra raka förlusten i årets superetta. Här är Nils Cedmans fem punkter från ÖIS match mot Helsingborg.
1. Den trubbiga offensiven
ÖIS offensiv går ju inte som på räls, det kan man konstatera utan problem. När såg ÖIS så här trubbiga ut offensivt senast?
Det är inget genomtänkt offensivt spel, inget tempo och framförallt ingen som bryter mönster.
Mot Helsingborg hade ÖIS ett ganska stort bollinnehav. Hur många konkreta målchanser lyckades man skapa utav det? Egentligen inga va?
Daniel Paulson försökte och drog ofta i väg i djupled, men då var han förtvivlat ensam. Herman Sjögrell stressade hemmalagets försvar med snabbhet och styrka men var oförmögen att slå den där sista, penetrerande passen eller göra sin gubbe. Ofta la han över bollen på högerfoten och slog ett svepande inlägg mot bortre där Ajdin Zeljkovic – till ingen nytta – försökte vinna en nickduell ensam mot ett samlat försvar.
Det finns ingen killerinstinkt i ÖIS anfall just nu. På två fotbollsmatcher i årets superetta har man lyckats åstadkomma typ två konkreta chanser. Det var Paulsons strumprullare och Ackermanns tåpaj i premiären mot Öster jag tänker på då. Och ja, visst gjorde "Pålle" mål i kväll, men det var ju väldigt slumpartat om man ska vara ärlig och kom inte tack vare något ordnat offensivt spel.
Ajdin Zeljkovic hade, likt resten av ÖIS, en tung kväll på Olympia.
2. ÖIS måste bli mer cyniskt
Processen i all ära.
Men när man möter Helsingborg borta och dessutom är i underläge – då vet jag inte om det är läge att försöka spela sig förbi ett ramstarkt försvar på elva man.
Det har inte undgått någon att ÖIS vill ha ett extremt stort bollinnehav. Inget fel med det, och många gånger ser det till och med småtrevligt ut – men det får inte bli naivt.
Och naivt blev det stundtals mot Öster – naivt blev det även mot Helsingborg. Det var som att en långboll skulle resultera i ett rivet kontrakt – för ÖIS vägrade mer eller mindre slå en långboll. Inte ens när Lukas Browning Lagerfeldt hade ett ypperligt inläggsläge i andra halvlek med fyra spelare väntandes i boxen skulle en höjdboll slås. I stället skulle det till något tafatt väggspel som inte resulterade i mer än att Browning Lagerfeldt tvingades ut till hörnflaggan och fick vända hem.
Det får inte se ut så. Jag kan bara tala för mig själv – men jag satt och slet mig i håret i ren frustration – och jag är ganska övertygad om att jag inte var ensam om det.
ÖIS måste kunna anpassa spel efter matchbild. Det behöver inte vara massa bollinnehav och se snyggt ut hela tiden. In med bollen bara, typ.
3. Var är tempot?
Discoverys expertkommentator för kvällen, Emelie Ölander, var rätt på det flera gånger under kvällen (en mycket bra och kompetent expert för övrigt). ÖIS var på tok för långsamma när ytor och lägen dök upp. Det var nästan så att man tappade hakan här hemma i tv-soffan – varför ökade de inte tempot? Varför tog de inte ytorna som uppstod? Varför gick de inte framåt?
Ölander påpekade detta gång på gång och lät nästan frustrerad även hon. ÖIS tränare Dane Ivarsson sa innan matchen att han ville se laget våga mer.
Jag kan inte tänka mig att han blev särskilt nöjd över vad han sedan fick se.
Jag var tidigare inne på Sjögrells oförmåga att slå passen in bakom backlinjen och Browning Lagerfeldts ovilja att slå inlägg. Men även när ytor dök upp centralt var det som att mittfältarna inte visste vad de skulle göra, även fast det var ganska uppenbart. När det fanns hav (nåja) av ytor framför dem stannade de (jag säger de för detta var genomgående ett problem hos alla ÖIS mittäfltare) upp, funderade några sekunder och slog allt som ofta passen i sidled eller bakåt. Bollen måste framåt!
"Den reslige mittbacken tar ansvar och har tidigt tagit kommandot över ÖIS mittlås", skriver Nils Cedman om ÖIS mittback Marcus Haglind Sangré.
4. Haglind Sangré ska ÖIS hålla hårt i
Det kan tyckas konstigt att lyfta fram en mittback efter en 1–4-torsk, men faktum är att Haglind Sangré förtjänar det ändå. Nej, han gjorde ingen supermatch, men det går ändå att urskilja ett tidigt mönster, så här två matcher in på tävlingssäsongen. Den reslige mittbacken tar ansvar och har tidigt tagit kommandot över ÖIS mittlås. Han har dessutom en fin passningsfot och är snabb – två eganskaper som kommer vara ovärderliga för ÖIS under säsongens gång.
Och återigen – det var knappast någon supermatch vi fick se från Haglind Sangré på Olympia – men i honom har ÖIS kanske hittat en riktig klippa.
5. Stentufft spelschema
Det finns lättare spelscheman.
Eller vad sägs om detta:
Trelleborg (b)
Västerås (h)
Falkenberg (b)
Akropolis (b)
Sundsvall (h)
ÖIS kommande fem matcher är alla mot förmodade lag på den övre halvan. Lägg till två raka förluster inför på det och läget blir ännu tuffare. Jag säger inte att ÖIS inte kan vinna någon av de ovannämnda matcherna, men jag kan heller inte påstå att ÖIS är favoriter i någon av desamma.
Det är helt enkelt ett stentufft spelschema som väntar. Redan på lördag är det dags igen hemma mot Trelleborg och då måste matchen mot Helsingborg vara bortglömd. Det är jag ganska säker på att den är också, men det finns nog skönare känslor än att gå in med två raka förluster och ett hackande spel i ett så tufft spelschema. Men jag hoppas att laget kan hämta energi från det och på något sätt vända det till något positivt.
Det behövs nu.