Anegrund bäst på plan
Spelarkritik från matchen MFF-ÖIS 0-1, lagdel för lagdel.
Målvakt
En helt felfri insats av Dick Last, dessutom kryddad med ett par suveräna reflexräddningar. Fotparaden på Ijehs friläge är bland det svettigaste man sett. Dicken måste vara Sveriges bästa målvakt på närskott!
Backlinje
Efter två halvknackiga insatser mot Hammarby och Kalmar (eller kanske rent av en hel- och en halvknackig) så var det desto skönare att se hur bra backarna var nu. Och detta dessutom trots att Robert Bärkroth fick lämna återbud.
Det var med viss oro man noterade Bärkroths frånfälle och Morgan Nilssons inträde i startelvan. Han har ibland tidigare varit lite darrig i defensiven, och nu har han ju inte spelat på ett tag. Men oron var helt obefogad! Mogge spikade igen sin kant, och det kändes helt tryggt matchen igenom. Han deltog inte alls i offensiven, däremot, men frågan är om inte detta var på instruktioner av Hamrén. Erik visste ju att Mogge måste vara lite rostig, så han gjorde det kanske lättare för honom genom att befria honom från halva arbetsbördan.
Johan Anegrund är nu, efter att ha varvat upp mot Kalmar, tillbaka i gammalt gott praktslag. Styr backlinjens agerande med järnhand, vinner alla nickdueller och är dessutom farlig offensivt på fasta situationer. Ovärderlig! På Johan själv i com hems intervju lät det som om han tyckte att han kan ännu bättre, men detta duger mer än väl åt oss!
Ingen är nog gladare att Anegrund är tillbaka än Valter Tomaz Jr. Nu vet han i varje situation precis vad han skall göra och vad kollegorna gör. Det syntes tydligt på honom att han känner sig säkrare nu. Så när som på några enstaka fladdrigheter var han felfri.
Sist men inte minst: Det är en särskild glädje för undertecknad att kunna höja David Marek till skyarna! David har fått sina fiskar varma på den här sidan tidigare, men den här gången finns ingen som helst anledning till det. Inte bara var han minst lika bra bakåt som Mogge och släppte inte till någonting ens mot självaste Samba-Erik; David följde också med upp i anfallen, ofta långt in i fiendeland, och gjorde det mycket bra. Överbetyg!
Mittfält
Martin Ulander var som vanligt mycket nyttig i bollvinnandet på mittfältet, och som en del i ÖIS höga försvarsspel. Offensivt gjorde han sig bäst när han vid några tillfällen bröt inåt i banan och i sin sedvanliga kamikaze-stil kom instörtande mot straffområdet. Runt på kanten kom han sällan. Till viss del kanske detta ursäktas med att han inte hade något offensivt understöd av Mogge. Ulas brister i passningsspelet går däremot inte att skylla på Mogge...
Markus Johannesson är en spelare som är svår för ett otränat öga att upptäcka. Utan tvekan är han med på planen, och utan tvekan gör han mycket stor nytta i defensiven, men han syns sällan (utom vid fasta situationer). Det behöver inte vara något fel i det, dock. Han har sina uppgifter och gör dem bra. Men det känns som om han borde kunna vara lite mer delaktig i ÖIS speluppbyggnad.
Som vanligt var Magnus Källander en av planens bättre spelare. Hade vi fått dela ut fyra betyg istället för tre så hade Källa fått det fjärde. Något som är glädjande att se är att han verkar våga lite mer i offensiven i år. Han syntes bl a bryta in i straffområdet med bollen vid åtminstone ett tillfälle, och driva fram mot detsamma och skjuta(!) vid ett annat. Lovar gott!
Jeffrey Aubynn slutligen hade inte en av sina bättre dagar. Han kom aldrig förbi duktige Matias Concha på kanten, trots upprepade försök och trots att han fick mycket boll. Jeff tappade också bollen lite lättvindigt vid några tillfällen. Han slog dock fina frisparkar och hörnor, och får kanske en pinne i assisttabellen efter sin hörna som gav målet. Det är ett signum på vilket gott rykte Jeff har skaffat sig sedan han kom till ÖIS att han utnämndes till matchens lirare på Stadion, trots att han denna gång knappast förtjänade det. Men vi skall inte rikta alltför hård kritik mot den okände utnämnaren. Man vet ju själv hur det är att försöka bedöma motståndarna i en ÖIS-match - man har helt tittat på de rödblå och har egentligen ingen aning, så man går på vad man har hört tidigare...
Anfall
Patrik Fredholm gör väldigt mycket rätt; han springer i rätt luckor, han har god teknik, är överraskande stark i kroppen trots att han ser så gänglig ut och hans långa ben utvecklar en förvånansvärd snabbhet. Han är också helt orädd och driver gärna genaste vägen mot mål. Att han dessutom vinner mycket i luften är ju självklart, lång som han är. (Även om han har en lite lustig teknik; han hoppar upp med god spänst och kommer högt över motståndaren, men kutar ryggen i nicken och förlorar många centimetrar.) Det som saknas är den sista touchen - han missar ofta den avgörande dragningen, passningen eller skottet. Om han får till det också, och det kan mycket väl bara vara en fråga om matchträning, då blir han något alldeles extra!
Vad gäller Christian Hemberg så gjorde han en del riktigt fina saker; förutom de chanser som nämndes i matchrapporten bl a en fin dribbling och inbrytning från vänster in i skottsektorn, även om skottet inte gick fram. Han ser hela tiden ut som om han skulle kunna göra mål när som helst. Men han är inte med i spelet alls lika mycket som Fredholm, och borde kunna använda sin kvickhet och goda teknik mer.