U-laget: AIK - Djurgården 0-1
I gårdagens U-lagsderby på Skytteholm visade många namnkunniga spelare upp sig. I AIK:s backlinje spelade bland andra Benjamin Kibebe och Kalle Corneliusson.
AIK ställde upp med följande lag:
D Örlund
K Corneliusson – B Kibebe – J Averstad – B Sulaver
V Jevtushenko – G Petrovic – S Jevtushenko – M Arencranz
M Tourang – T Ünal
Djurgården hade även de en hel del A-lagsspelare. Med från start var Barsom, Bärlin och Isaksson. Ingen av de tre såg särskilt intresserad ut av att spela i U-laget, även om Isaksson gjorde några bra räddningar och höll nollan. Frågan är vad som är roligast att spela i – Djurgårdens eller Juventus reservlag.
Den första halvleken höll ingen högre standard, även om det stundtals spelades en småtrevlig fotboll. AIK hade en del chanser, bl a ett friläge för Tolga Ünal samt en dubbelchans för Mani Tourang. Isaksson stod dock i vägen och hindrade AIK från ett ledningsmål. Djurgårdens spel kretsade mest kring Abgar Barsom på mittfältet, men det var inte det ”roliga” djurgårdsspelet vi fick se. Barsom slog långbollar mest hela tiden och det var inte mycket spel efter marken från deras sida, till skillnad från AIK. Dumt vore väl annat då medellängden i laget inte håller någon högre klass. Första halvleken slutade mållös efter visst övertag för AIK, både spel- och chansmässigt. Bäst dittills i AIK var Benjamin Kibebe och lagkapten Slavik Jevtushenko.
AIK börjar även den andra halvleken bäst, anförda främst av Kalle Corneliusson och Slavik. Kalle gjorde en del fina löpningar även i första halvlek, men var inte riktigt vän med bollen. I andra halvlek var han klart bättre. Han sprang upp och ner längs högerkanten och följde även med centralt i en hel del anfall. På högerkanten hade han även en pigg kollega i lillebror Jevtushenko, Vadim jr. Man skapade två bra chanser i andra halvlekens inledning – två farliga nickar efter inlägg från högerkanten. Först var det Tolga Ünal som fick stå helt omarkerad och nicka, men han fick inte ner nicken som istället gick över. Sedan var det Kalle som stod inne i straffområdet och mötte en boll med pannan. Tyvärr gick bollen tätt utanför, det hade varit kul om Kalle fått nicka in en boll.
Efter det vaknade Djurgården och började spela fotboll på riktigt. Alla bollar gick inte längre till Barsom, och när de gjorde det slog han inte bara bort bollen som i första. Barsom kom fram till lite till höger utanför straffområdet i full fart med bollen och sköt. Daniel Örlund gick ner och klistrade det hårda skottet. Det hela var väldigt likt Daniel Anderssons första rejäla räddning mot Göteborg. Lite senare gör Örlund ytterligare en bra räddning, som även den liknade en av Anderssons räddningar mot Göteborg - ett hårt skott från nära håll som Örlund reflexräddar på och tippar över till hörna. Lite senare kom tyvärr matchens enda mål efter ännu en djupledslöpning förbi en stillastående backlinje. Pagguy Zunda kommer till höger i AIK:s backlinje och slår in en hårt skruvad boll som en bortglömd Aziz Corr Nyang möter och slår in. Otagbart för Örlund.
AIK skapar en bra målchans till när Gabriel Petrovic skjuter ett hårt skott strax utanför straffområdet. Bollen går nästan rakt på Isaksson, men skottet är så hårt att returen går rakt ut till Kalle Corneliusson, som dock inte lyckas göra någonting bra med bollen. När AIK ligger på för en kvittering kontrar Djurgården genom målskytten Corr Nyang. Denne försöker lobba en bit utanför straffområdet då Örlund är på väg ut. Lyckligtvis hinner Örlund precis tillbaka för att tippa bollen i ribban, och sedan ta hand om returen.
En stundtals bra match slutar alltså med uddamålsseger för Djurgården. AIK hade alltså några bra chanser och hade kunnat få med sig oavgjort med lite flyt, men avsluten var för tama, alternativt Isaksson för bra. Toppar i AIK var målvakten Örlund, som länge räddade AIK när pressen var som värst, en mycket stabil Benjamin Kibebe och Kalle Corneliusson, som sprang väldigt mycket och hjälpte till en hel del i offensiven. Dock blev det lite väl stora ytor ibland när han sprang iväg, vilket gjorde att Djurgårdarna i andra halvlek kom runt en del på vår högerkant. Allra bäst var ändå Slavik Jevtushenko, vars passningsspel var oerhört bra. Slog han ett enda felpass? Var så självklar i hela sitt uppträdande att man undrar varför han inte fått fler chanser i A-laget. Påminde faktiskt om spanjoren Josep Guardiola när han styrde hela laget från sin position centralt på mittfältet, och var så lugn och trygg i allt han företog sig. När ska Slavik få chansen centralt på mittfältet i A-laget?