Derbyoptimism
En fundering kring varför ÖIS vinner den här matchen, och kring varför det kommer så osannolikt mycket publik.
Inför HBK-matchen resonerade jag mig i en krönika fram till att ÖIS är seriens bästa lag i år, att vi därför borde knipa guldet, men att vi har en nackdel jämfört med de andra lagen - bristen på vinnarkultur. Det krävs en särskild lagmentalitet för att klara av en guldstrid, ett orubbligt självförtroende och en övertygelse om att det är ens lags självklara rättighet att vinna. Jag bredde ut mig ganska länge i ämnet, men avslutade med att säga att om vi inte slog Halmstad så trodde jag ändå inte på guld.
Tyvärr blev det förlust, en förlust som landade som en stenhård knytnäve i solar plexus och har suttit kvar där ända sedan dess. Jag tror inte heller på SM-guld längre. Inte så mycket för de förlorade tre poängen som för vad plattmatchen tyder på; att inte heller i år har vi den erforderliga mentala styrkan att inte svikta när det gäller. Visst, det är klart att det kan bli guld ändå, och jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag håller en liten inre dörr öppen för det - men jag tror inte att vi har styrkan att bärga det på egen hand. Det krävs i så fall att de andra kandidaterna också svajar. Ungefär som för Hammarby i fjol, där man lyckades övervinna 104 år av förlorande, inte för att man var av mästarklass utan därför att inget annat lag heller var det.
Men en sak som ändå talar för ÖIS i guldstriden, det är att det är just derbyt som är nästa match. Hade det varit en vanlig match, i synnerhet mot "svagt" motstånd, då hade det varit upplagt för ännu ett platt fall. Men nu är det ju ingen vanlig match! Man kan lita på, man har genom alla år kunnat lita på, att om det är någon gång som ÖIS tänder på alla cylindrar så är det i derbyna. Och jag är rejält optimistisk inför matchen, för jag är helt övertygad om att ett helskärpt ÖIS är minst ett par klasser bättre än den bleka skugga av ett fotbollslag som är årets Göteborgskamrater. Det är en idealisk match för Sällskapet - ett motstånd som frambringar full tändning trots att det är ett bottenlag, och som ersätter alla hämmande tankar på guldstriden med gammal hederlig derbyfeber. Och det finns dessutom hopp om att ett lyckat derby kan lyfta Sällskapet ur svackan och mot en ljus höst. IFK:arna snackar kaxigt om hur ÖIS typiska usla höstform har börjat göra sig gällande. Men då visar de bara att de inte vet vad de pratar om. Det är perioden kring augusti som är vår traditionella rötmånad, på hösten är vi bra igen.
Naturligtvis kommer IFK att sälja sig dyrt. För dem är derbyt - precis som det i många år var för ÖIS - enda chansen att rädda något från en trist säsong. Räkna med tuffa tag och ett mycket högt tempo. Men om bara domare Martin Ingvarsson gör sitt jobb och inte tillåter de långrandiga att uppnå med ojustheter det de inte klarar med rent spel, då tar vi det här. Och om IFK dessutom sätter in den där totalt matchotränade fotbollsinvaliden från start, då blir det ytterligare lite enklare. Men akta smalbenen, kära Öisare, när Håkan "jag får stämpla bäst jag vill utan att domaren reagerar" Mild sätter fart!
* * *
Det går förstås inte att resonera runt den här matchen utan att nämna publiken. Över 35 000 biljetter sålda - i förköp! Det är ju knappt man tror att det är sant. Aldrig trodde jag väl att den dag skulle komma då jag var missnöjd med de 37 763 vi hade i våras, men nu är jag snart där...
Dock tror jag att just denna siffra är en starkt bidragande orsak till succén nu. Lagen i all ära, men det är publik som verkligen lockar publik. Om alla tror att "alla andra är där", då går de dit själva också. Och efter vårmatchen är det ett etablerat faktum att derbyn innebär storpublik. Det enda som återstod var att se till att den breda allmänheten fick veta att matchen går just idag. Och där har IFK:s marknadsansvariga gjort ett mycket gott arbete, med såväl en hel annonsfinansierad bilaga i G-P som derbyflaggor längs alla Göteborgs paradstråk. Sista åtgärden för att försäkra sig om succén var att löpande hålla folk uppdaterade om försäljningssiffrorna, och det har gjorts både här på SvenskaFans ÖIS- och IFK-sidor, på Änglarnas derbysida och, allra viktigast, i media.
Svårare än så är det inte att skapa en publiksuccé. Fotbollsintresse är egentligen en bisak i sammanhanget, det är "evenemangspubliken" som gör skillnaden. Därför är det rätt fånigt med de ständigt uppblossande diskussionerna om hur många av de 40 000 som håller på vilket lag: "Haha ujsare, ni vet ju att det blir minst 85% blåvita" osv. I själva verket lär det vara kanske 20% ÖIS, 30% IFK och 50% evenemangare. Bland de sistnämnda kanske en del säger sig hålla på något lag (ofta IFK) om man klämmer tillräckligt hårt när man frågar dem, men de skulle aldrig komma på tanken att se en match på Gamla Ullevi och har liten eller ingen koll på spelarna eller tabelläget. De är där för ett "happening", helt enkelt, och det är inget fel i det.
Jag kan inte låta bli att känna de här succéderbyna som en viss personlig triumf, då jag redan 1998 började tjata på klotterplanket om att flytta till Nya. Men svaret från ÖIS då saken fördes på tal var alltid: "Vänta och se. Om lagen ligger bra till i tabellen och det sålts många biljetter med någon vecka kvar, då kanske." Men då missade man hela poängen, att det som verkligen lockar folk är själva flytten i sig, att man gör ett jätteevenemang av det långt i förväg. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om även årets derbyn, om de hade gått på Gamla, hade lämnat ett eller annat tusental platser tomma.
Det svider förresten fortfarande lite att gaisaren Bosse Gentzel 2000, då ÖIS äntligen började tro på idén, vägrade att ens diskutera en flytt av IFK-ÖIS utan satsade stenhårt bara på IFK-GAIS, trots att det givetvis inte är någon nämnvärd skillnad i hur mycket folk respektive match skulle locka med samma marknadsföring.
Men det är historia nu! Nu får vi bara hoppas att IFK repar sig efter förlusten mot oss idag och klarar sig kvar, så att vi får uppleva sådana här fester även nästa år. För de ger ett viktigt ekonomiskt tillskott, de gör gott för publikintresset även på andra matcher, och framför allt - de är förbannat kul!
* * *
Lite sifferexcercis till sist:
38 563 personer såg andra SM-finalen ÖIS-IFK 1985.
40 072 såg derbyt IFK-ÖIS 1981.
Slår vi dessa båda nuffror så blir kvällens publiksiffra den bästa i Allsvenskan ända sedan 1977, då IFK:s match mot Elfsborg bevittnades av över 48 000.
43 130 var siffran då IFK och GAIS spelade 1969. Slår vi det också - men det blir knivigt, absolut maxkapacitet på dagens Ullevi är 43 200 - så tar vi oss in på Allsvenskans topp tio genom alla tider. De översta nio noteringarna i den listan är dock för närvarande onåbara.
Men när Göteborg får fotbolls-EM 2008 och Ullevi byggs ut till 60 000 platser, då jäklar!
