Juniorerna i final!
Det blev seger med 2-1 för ÖIS Elitjuniorer i SM-semifinalen mot GIF Sundsvall. Men det satt långt inne...
Den här matchen skulle ju egentligen ha spelats på Överåsvallen i söndags, och vi slog på stora trumman för den i en tidigare artikel. Men så kom snön (hade Giffarna med sig den norrifrån?) och matchen fick skjutas upp. När det nu blev Välen istället, långt bort i Frölundas utkanter, och dessutom kl 15 en vardag, och när vädret dessutom var så dåligt det bara kunde vara, då kom publikfesten föga överraskande av sig. Något tifo blev det inte, ingen klack heller. (Vi tre "klackare" som var på plats fegade och kom aldrig längre än till en frammumlad "Så skönt å va Öisare" vid ÖIS kvittering och en kortvarig "Blås av, för h-e" efter ledningsmålet.) Men något femtiotal tappra eller så var nog ändå närvarande allt som allt. Och juniorerna höll sitt löfte och bjöd på kaffe. Tack!
Vädret var som sagt riktigt uselt. Det var kallt, stark vind och ett envist strilande regn. I slutet av första halvlek och fram till en bit in på andra ökade vinden dessutom till stormstyrka, och regnet gick från strilande till fullt ös. (Tack, Supporterklubben, för att paraplyet i souvenirsortimentet är så starkt och stryktåligt!) Det enda som var bra var planen. Välen är utrustad med senaste generationens konstgräs, och så här års är det inga som helst problem att se fördelarna med det.
De unga ÖIS-lirarna gjorde en bra första halvlek. Man var det klart bättre laget, tryckte på ordentligt och lyckades trilla boll riktigt trevligt emellanåt, trots regn och kyla. Särskilt många heta chanser skapade man kanske inte, om än klart fler än vad Giffarna lyckades kontra sig till. Men det kändes ändå i paus, där man stod och försökte hålla paraplyet upp mot vinden, som att ÖIS borde kunna vinna ganska enkelt.
Andra halvlek började också rätt hyggligt, men gradvis blev Giffarnas övertag i vunna närkamper allt större, samtidigt som ÖIS tappade rörelsen i laget. När norrlänningarna (påhejade av ivrige tränaren Leif "Foppa" Forsberg på sidlinjen) tog ledningen med ett hårt och välplacerat skott kom det inte längre så överraskande som det skulle ha gjort tidigare i matchen. Efter målet gjorde ÖIS direkt två byten för att försöka ändra matchutvecklingen. Bl a gick Tobias Löfgren ut och ersattes i anfallet av talangen Mentor Zhubi. Mentor har dock varit sjuk ett tag, och det syntes. Han fick inte så mycket uträttat, och så var det också för övriga laget i det här skedet. ÖIS hade väldigt svårt att skapa chanser, man förlorade istället ideligen bollen i uppspelsfasen till hårt pressande Giffare, och det var Sundsvall som var närmare att göra nästa mål.
Men så småningom, allt eftersom slutsignalen närmade sig, försköts spelet mot gästernas mål, i takt med att de drog sig tillbaka och ÖIS idogt fortsatte att kämpa och slita. Chanser skapades dock fortfarande alltför få. Tränare Jesper gick nu över till trebackslinje för att öka trycket. Det dröjde inte länge förrän den ändringen bar frukt. I en tilltrasslad situation där bollen studsade fram och tillbaka i straffområdet kunde Boyd Mwila till slut sätta kvitteringen i nät. Stort jubel i publiken!
Efter målet var det ÖIS för hela slanten, trots att man genast gick tillbaka till fyrbackslinje igen. Giffarna var nu mer rädda att förlora än heta att vinna och det syntes. Den rödblå pressen var markant. Chanser skapades också, men bolluslingen ville inte in. Även Giffarna stack emellan med en eller annan het möjlighet, men utan resultat. Nittio minuter passerades (nog, jag hade ingen exakt koll på tiden) och de flesta bespetsade sig på förlängning. (Eller vad regelverket nu hade i beredskap vid oavgjort.) Men så, i ännu en av många tilltrasslade situationer i Giffarnas straffområde, lyckades Mentor Zhubi skjuta in segermålet till sin, spelarnas och publikens oförställda glädje. Vi klappade till och med, för regnet hade nu slutat och man slapp använda alla händer till att hålla paraplyet. Det var också nu tremannaklacken drog igång sången "Blås av för h-e". Domaren måtte ha hört oss, för det tog inte mer än en halvminut förrän han hörsammade vår vädjan. Slutsignalen ljöd. Juniorerna var i SM-final!
Samtliga spelare gjorde fullgoda kämpainsatser under svåra förhållanden. Klart bäste Öisare var dock Andreas Klang, ett av "lånen" från U-laget, som gjorde en lysande match. Matchens Lirare, utsedd av ett par huttrande, dyngsura och eländiga brassar vid namn Afonso och Paulhinho, blev dock något överraskande Mentor, segerskytten.
En eloge till Giffarna, som stod upp mycket bra. Det övertag ÖIS hade i bolltempo och passningsspel, det ersatte norrlänningarna med kämpaanda och styrka, och det var inte långt borta att de hade avgått med segern. Det krävdes en aningen slumpmässig kvittering för att vända på skivan och rädda Sällskapets gulddrömmar. Surt för stackarna att behöva grubbla över de där ödesdigra sista 30 sekunderna under hela den långa hemresan...
Nu väntar SM-final mot Västra Frölunda! (Samma VF som ÖIS slog i DM-finalen härom veckan.) Finalarenan är utsedd sedan tidigare - Höganäs i Skåne. Det spelas en annan final inom samma arrangemang, så att det råkade bli två göteborgslag i juniorfinalen lär knappast påverka ortsvalet. Matchen går nu på söndag den 27:e, med avspark kl 14:15.
Enligt Juniorernas hemsida är detta redan den bästa placeringen ett ÖIS-juniorlag nått under den tid junior-SM har funnits i sin nuvarande form, dvs sedan 1982. Det här är stort! Inte bara för killarna själva utan för hela föreningen. Därför skall det göras ett försök att få fram en buss på söndag, så att intresserade supportrar kan åka ner och stötta grabbarna. Det vore härligt om vi kunde få till en juniorklack den här gången! Under tiden möjligheterna för en sådan buss undersöks kan väl ni som är intresserade meddela det på klotterplanket, så att vi kan se om det verkar gå att få ihop folk.
ALLA (eller i alla fall några) TILL HÖGANÄS!
