Svenska Mästare: Örgryte IS, Göteborg
ÖIS Elitjuniorer klarade biffen! De höll hela vägen, fullbordade en magisk trippel och vann SM-guld. Segersiffrorna mot Västra Frölunda i finalen skrevs till öisiga 5-2.
Final, Folksam Cup (SM, pojkar 18 år)
Örgryte IS - Västra Frölunda IF 5-2 (3-1)
Julivallen, Höganäs
Söndag 27 oktober 2002
1-0 Boyd Mwila
2-0 Patrik Pedersén (straff)
3-0 Mentor Zhubi
4-2 Boyd Mwila
5-2 Tobias Löfgren
Ca 50 förväntansfulla Öisare, varav flertalet var antingen spelare (ej uttagna) eller anhöriga, samlades vid Gamla Ullevi på söndagsmorgonen för att åka buss ner till Höganäs och bevittna ÖIS Elitjuniorers SM-final mot Västra Frölunda i klassen pojkar 18 år. Fyra representanter för ÖIS-klacken var också med - Wille, Markus, Stefan och undertecknad. Den förstnämnde, som "till vardags" är ordförande i Balders Hage, hade dessutom baxat med sig ca 20 röda flaggor och en stor säck.
Transporten ner till norra Skåne gick smärtfritt, bortsett från viss molokenhet vid konstaterandet att vädret tydligen tänkte köra en "favorit i repris" från SM-semifinalen, dvs spöregn och stormbyar. Väl ankomna i Höganäs kunde vi dock tacksamt notera att Julivallen faktiskt besitter en läktare - med tak! Denna togs snabbt i besittning och Wille delade ut flaggor till villiga ÖIS-föräldrar. Lite svårare hade han att få juniorspelarna på översta läktarraden att samarbeta. Det fick dock sin förklaring när det visade sig att just dessa killar inte spelade i ÖIS utan i Frölunda...
Innehållet i säcken kom nu också till användning - det var tre stora röda hängflaggor försedda med bokstäverna Ö, I och S, som Wille och Markus satte upp på staketet på bortre sidan av planen, där de helt överskuggade den lilla förskrämda VF-flagga som någon i andra lägret hade fått dit. En eloge till våra tappra flagguppsättare, som utsatte sig för en rejäl rotblöta under sin tjänsteutövning.
Ute på planen utövade sig fortfarande "förmatchen", SM-finalen för pojkar 16 år mellan Brommapojkarna och Essinge. Matchen hade tydligen slutat 1-1, varför förlängning nu spelades. Tids nog tog den dock slut och straffsparksläggning vidtog, som BP vann. Äntligen avverkades även prisutdelningen, ÖIS- och VF-spelarna äntrade planen under stort jubel och den "riktiga" matchen kunde ta sin början.
ÖIS hade vinden och regnet i ryggen i första halvlek, och det var betydelsefullt. För trots att Frölunda hade mycket boll, och trots att de dominerade på mittfältet (där duktige Erik Johannesen, avstängd i finalen, saknades märkbart), så hade VF väldigt svårt att skapa något. Det var överhuvudtaget svårt att spela vårdat i hällregnet på den hala och allt mer leriga planen. ÖIS var smarta nog att ta konsekvenserna av detta och hade istället stor framgång med sina vindburna djupledsbollar mot ofattbart snabbe Boyd Mwila. Att Frölunda för dagen försökte sig på trebackslinje var också en taktisk miss som spelade Sällskapet i händerna.
1-0 kom följdriktigt på en sådan djupledsboll mot Boyd. 2-0 följde sedan när Boyd, som sprungit sig fri på ännu en djupledsboll, fälldes i straffområdet. Domaren dömde straff. Ja, han dömde faktiskt straffspark - för ÖIS! Han har uppenbarligen inga ambitioner att någonsin få döma Allsvenskan... Straffen satte hårdskjutande Patrik Pedersén säkert i nät. Och Sällskapet hann med även ett 3-0-mål i god tid innan paus. Mentor Zhubi var sist på bollen den här gången. Även om ÖIS skulle få kämpa i motvind i andra halvlek så kändes det nu tämligen avgjort. Men Frölunda bet ihop och kom igen sista tio, och kunde kriga till sig en (kompensations-)straff, som de också satte i nät. Plötsligt var det inte fullt så avgjort längre.
Vi på läktaren trivdes förstås bra, trots att vinden emellanåt piskade in regnstänk under taket. Flaggorna färgade hela publikhavet rött, och den fyra man starka klacken dominerade stort. Från att "Heja heja Örgryte" drogs igång vid avspark och fram till halvtidsvilan hanns säkert ett tiotal sånger med, till stor förnöjelse för ÖIS-föräldrarna. Särskilt vackert klingade "Tidernas bästa gäng", som nog aldrig har sjungits så tonsäkert (och av så få)!
Men när andra halvlek drog igång och Frölunda, nu med stormen i ryggen, tog ett rejält grepp om matchen och ganska snart också reducerade, då fastnade sången i halsen. VF kämpade nu stenhårt och satsade allt på att komma ikapp innan orken tröt. Flera gånger var det också nära. Men när de grönvita inte lyckades få hål på ÖIS stabila försvar så kroknade de gradvis. När Boyd så kontrade in sitt andra mål, 4-2, så var matchen avgjord (och klackens sång steg åter mot den grå himlen). Frölunda hade inga krafter kvar utan gav slaget förlorat. Tobias Löfgrens 5-2-mål i sista matchminuten fastställde slutsiffrorna i en välförtjänt ÖIS-seger. Matchen tog slut ganska lagom, för vid det laget hade klacken hunnit igenom hela repertoaren och kom inte på några fler sånger att sjunga...
Bäst på plan - och faktiskt också utsedd till Matchens Lirare av arrangörerna - var "Blixten från Zambia", Boyd Mwila. Samtliga spelare gjorde dock berömvärda insatser. En liten extra eloge också till mycket säkre målvakten Tommy Naurin (som ju tar över Tomas Perstedts roll som reservmålvakt i A-truppen nästa säsong). Hedersomnämnande slutligen till Mentor Zhubi, som hann bytas ut inte mindre än tre gånger(!) under matchens lopp, men alltid kom in igen med nya krafter.
Till ackompanjemang av ovationer från ÖIS-publiken och sportsliga applåder från VF-föräldrarna fick så juniorerna motta bucklan som kröner deras fantastiska år. Seger i Gothia Cup i somras, seger i DM härom veckan (där finalen vanns mot samma Frölunda) - och nu alltså Svenska Mästare. Lägg därtill att U-laget i våras vann en meriterande seger i holländska Karel Stegeman Toernooi, då med ett P19-lag bestående av delvis samma spelare som detta P18-lag. Vilken underbart ljus framtid ÖIS har!
Mer läsning:
Göteborgs-Posten om SM-finalen
Göteborgs-Tidningen om SM-finalen
Svenska Fotbollförbundet om SM-finalen
Juniorernas hemsida - och missa inte bilderna