Krönikan: Jag hatar fotboll!
HIF E-zines Martin Falkman skriver en krönika om vintermörker och allsvenskt uppehåll.
Egentligen tror jag att jag hatar fotboll. Åtminstone svensk sådan. Varför ska man tvunget vara så förälskad i ett lag i Allsvenskan? I och med att jag har denna kärlek – laget är HIF såklart – ger det mig också en hel del bekymmer. Stora bekymmer.
Givetvis tänker jag på sådana saker som att när det går dåligt för laget, går det dåligt i mitt personliga liv. Eller, äh, mitt personliga liv går visserligen ALLTID dåligt, men man kan faktiskt skylla det på HIF vid vissa tillfällen. Men framför allt tänker jag på det skräp som inträffar efter säsongens sista spark. Jag pratar om helvetet. End of days, eller vad man kan säga.
Ja, det är alltså vinteruppehållet jag menar.
Detta eviga (ett antal månader = jävligt nära en evighet) mörker. Efter en patetiskt kort säsong med 26 matcher, i bästa fall några till, går det nästan lika lång tid under vinteruppehållet som det gjort under hela säsongen innan du får se allsvensk fotboll med HIF igen. Snacka om knäckande. Jag får grymma Hannibal Lecter-vibbar av detta uppehåll, och det är inte bara för att jag sett Jesper Jansson maskerad, utan för att denna vintertid gör mig helt galen.
Vem vet, om ni ser att en HIF-anhängare helt plötsligt hamnar på mittuppslaget i Aftonbladet så vet ni vad det är som har hänt. Jag är skyldig. Fast vem vet, det kanske vore trevligt – jag menar, att få HIF i fokus i Aftonbladet? Eller nej, negativ fokus är ju det enda den blaskan haft på HIF i år så det får nog räcka med det som varit.
Det finns ett avsnitt i ”Hemma värst” (eller The Young Ones, som det givetvis heter) där Jerzy Balowski, hyresvärden, dricker en burk läsk (nåja..) och blir en galen yxmördare. Ett skönt avsnitt, och jag tycker att detta avsnitt speglar ungefär hur min mentala hälsa är under vinterhalvåret. Jag vill fingra på inälvor, jag vill att barnen ska komma ut och leka på motorvägen. Jag vill hugga sönder dörrar i värsta Jack Nicholson-stuket och bara bli helt galen. Vad hindrar mig? Jag undrar om det inte är träningsmatcherna som kommer i slutet av januari. Utan dem skulle Sverige vara ett betydligt mer brottsdrabbat land, så mycket är säkert. De stillar det värsta av min abstinens.
En annan tröst man kan ha i vintermörkret är ju den så kallade Silly season. Denna ryktestäta, smått fanatiska säsong kan åtminstone ockupera en del av hjärnan så pass mycket att man inte tänker allt för destruktiva tankar. Men i år vet jag inte, det ser mörkt ut. Vi hoppas såklart att Alvaro stannar i klubben, men så mycket mer verkar inte hända. Pengarna sinar inom HIF och det finns inte möjligheter att förstärka. Då är det ju tur att klubben gjort så enormt vettiga investeringar som ett uppblåsbart tält för 3-4 miljoner och en inomhushall som har storleken av en sjumannaplan. Där snackar vi investeringar.
Nej, tomten. I julklapp önskar jag att tiden spolas fram ett par månader, är det okay?